13 ekonomisk verklighet med inflation och ökade kostnader. Verksamheten strävar efter att vara autonom och får stöd bland annat från stiftelser, Malmö kommun, privatpersoner och samarbeten med föreningar. Nicolas Lunabba växte upp med en älskad mamma. Familjen hade tuffa ekonomiska förutsättningar, men hon gjorde allt för sina två söner. Pappan lämnade familjen när Nicolas var fyra år ochminnena av honom är förknippade med våld. Under uppväxten levde hanmed rädslan att han skulle mista sinmamma. Och när han var 19 år gick hon bort i cancer –men hon hade gett honom en solid grund att stå på, vilket har gjort att han klarat sig även när det sett tröstlöst ut. Nu lever han själv ett medelklassliv, men vet hur det är att växa upp i ett miljonprogramsområde. Han vet också hur det känns att leva somhemlös, vilket han gjorde en period som ung. I sitt skrivande vänder och vrider han på frågor somhur trauman fortplantas i generationer, och att man alltid bär med sig det sociala arvet. Han har två nya skrivprojekt på gång, och håller på att avsluta ett av dem. Han berättar om inledningsscenen. För ett tiotal år sedan när han och en vän är på väg hem från Malmöfestivalen, där de jobbat en sen kväll, vevas en bilruta ner och en pistol avlossas mot dem, bilen slirar sen snabbt iväg. Var det någon som precis försökte mörda oss? Ja, de konstaterar att det är ett mordförsök och sen begravs händelsen. Fram till nu. – När mordförsöket ägde rum var det som om jag slöt mig och inte tillät allvaret i situationen att tränga igenom. Insikten om att någon kanske ville döda mig var väl helt enkelt för otäck att leva med. Menmöjligen också därför att så mycket annat hände i staden just då, Mangs somhärjade och all annan övrig social oro. Han berättar att han alltid haft ångest och oro över att stora kriser ska inträffa, men när något väl händer ”fryser han till”. Sommaren 2022 plockade han framminnet. Samtalet med vännen har fortsatt om vad han kommer ihåg och kände, och varför de inte pratat ommordförsöket. Vad tror du det handlar om? – Det är det jag utforskar i texten, jag vet inte. Det är förträngningsmekanismer. Jag har också skrivit att det handlar om språklöshet, vi kommer inte i kontakt med de här känslorna och har inte språket för att formulera det. Nicolas hittade sitt språk genom litteraturen och i raden av böcker tar arbetarförfattarna stor plats. Nyligen skickade han in det nya manuset till förlaget och väntar på återkoppling, det kommer till stor del att bestämma hur 2023 kommer att se ut för honom. När Nicolas Lunabba fäster blicken mot framtiden är det fortfarande ilskan som driver honom. Den är en viktig katalysator i kampen för ett mer jämlikt samhälle, och han har vant sig vid tanken på att det blir ett långt lopp. Vilket samhälle hans döttrar, nu fem och tre år, kommer att möta när de växer upp kan han inte riktigt se framför sig. Det är omöjligt eftersom samtiden är så turbulent och oförutsägbar. Men han har en idé om vad han skulle vilja se. Han har någon sorts folkrörelse i tankarna, och påpekar att det som förra seklets folkrörelser åstadkom gjordes under mycket svårare förhållanden än nu. Han tror på den breda alliansen, ”att arbetarklassen står upp ochmedelklassen joinar in” utifrån insikten att nu behöver civilsamhället ta över, eftersom stora delar av den struktur som ska skapa trygghet har monterats ner. – Det är ett historiskt faktum att den enda verkliga förändring vi har fått är när vi gör det tillsammans. Det är jävligt roligt och det ger kraft – där kommer min tro på framtiden in. ¶ ”Klimatförnekare sitter på makten. Rasismen är mainstream. Klyftorna ökar, fattigdomen är utbredd och barn mördas.” Ingen fattigdom, ingen hunger och hållbara städer och samhällen. I sin doktorsföreläsning på Malmö universitet tog Nicolas Lunabba upp hur Helamalmö arbetar med Agenda 2030. Anette Akbas-Pihl grattar. PORTRÄTTET k N icolas Lunabbas sommarprat 2021 Lyssna på Helamalmös grundare om hur morden på unga – och unga som mördar – är konsekvensen av det samhälle vi har skapat.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=