#2 2023 TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES ARBETSTERAPEUTER INVIGNING MED SOCIALMINISTERN BÄSTA POSTERN 17 NYA SPECIALISTER AXPLOCK UR PROGRAMMET k PORTRÄTTET MÖT FANNY AMBJÖRNSSON – PROFESSOR, DOTTER OCH SYSTER ”Kicki” k TEMA ARBETSTERAPIFORUM Specialist – javisst Kicki Håkansson med barnens bästa för ögonen k VÅGA SE Forskare om våld i nära relationer
Alla förtjänar en behaglig nattsömn. Hitta fler produkter från Jysk Handi hos Hjälpmedelstjänsten Alla förtjänar en behaglig nattsömn. Även de med fysiska funktionsnedsättningar och ofrivilliga rörelser. De som behöver skydd när de självainte kan klara ut det. Som vårdpersonal förtjänar även du användarvänliga hjälpmedel. Funktionella och av hög kvalitet. Jysk Handi utvecklar unika vårdsängar som skyddar, skapar trygghet och säkrar en behaglig nattsömn. Det är hjälpmedel som gör en skillnad för både dig och din vårdtagare. Kom och upplev våra lösningar på: Fokus Hjälpmedel i Luleå den 10-11 maj 2023. W W W . J Y S K H A N D I . S E
#2 2023 Koll på phubbing s 46 SVANENMÄRKET Trycksak 3041 0116 En stor del av att göra tidning är att hitta intressanta saker att skriva om, saker som berör och engagerar. Ibland är det självklart vad som ska med, andra gånger mer utmanande. Inputen kommer från många olika håll: Har det hänt något i det allmänna nyhetsflödet som påverkar arbetsterapeuter? Eller har det kommit nya regler, lagar eller andra myndighetsbeslut som berör professionen? Eller har det landat något tips om spännande personer och reportage i inkorgen? Och så är det förstås Arbetsterapiforum. Konferensen är en guldgruva för bra uppslag till Arbetsterapeuten – och inte bara till det här numret utan även till kommande nummer, inte minst med tanke på att materialet ligger kvar ända till september. Det digitala arkivet löser också problemet med att jag ännu inte lärt mig att vara på två ställen samtidigt – i år behöver vi inte riskera att missa något guldkorn. I det här numret rapporterar vi från 2023 års upplaga av Arbetsterapiforum. En synnerligen pigg 30-åring som såg dagens ljus i Uppsala 1993. Vi gör nedslag i det omfattande programmet och pratar med några av presentatörerna. Du får läsa om utvecklandet av en ny utbildning i kulturell kompetens, ett samverkansinitiativ för att höja kompetensen inom äldreomsorgen, gorillor, adhd och autism i arbetslivet, föräldrar till barn med adhd och hälsosamtal. Du möter också två nyblivna specialister, Kicki Håkansson och Sandra Sjödin, på plats på deras arbetsplatser. Därtill gratulerar vi postervinnaren Louise Karlsson och får höra vad några av deltagarna tar med sig från årets konferens. Dessutom för du möta Fanny Ambjörnsson som avslutningstalade på Arbetsterapiforum. Hon berättar om hur det är att växa upp med en syster med flerfunktionsnedsättning. Och så lyfter vi den viktiga frågan om våld i nära relationer. Därutöver blir det som vanligt nyheter (den här gången om arbetsmiljöproblem på Karolinska universitetssjukhuset), bok- och apptips, koll på mobilen på fikarasten och en hel del annat smått och gott. Trevlig läsning. Smörgåsbord av kunskap katja alexanderson Chefredaktör 5 Ordföranden Att vara eller inte vara 6 Aktuellt Flykten från Karolinska 8 Porträttet Fanny Ambjörnsson 15 Tema: Arbetsterapiforum 30 år av kunskap har gjort arbetsterapin stark Specialist: Kicki Håkansson Samverkansinitiativ i Lund och Helsingborg Specialist: Sandra Sjödin Röster från konferensen 36 Karriär Möt en avdelningschef & en filmstjärna 38 Nya böcker 39 Krönikan Om åldrande 40 Forskning Våld i nära relationer 45 Appspalten Tillgängliga appar 48 Förbundsnytt Adina har koll på kurserna 50 Kalendarium 3 Utges av Sveriges Arbetsterapeuter Box 760, 131 24 Nacka Växel och medlemsrådgivning: 08 507 488 00 www.arbetsterapeuterna.se kansli@arbetsterapeuterna.se Ansvarig utgivare: Ida Kåhlin ida.kahlin@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 03 Chefredaktör: Katja Alexanderson katja.alexanderson@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 25 Fotograf omslaget: Lina Alriksson Layout: Pontus Wikholm Korrektur: Linda Swartz Annonser: Victoria Pettersson victoria.pettersson@mediakraft.se 073 511 81 79 TS-kontrollerad upplaga: 10 500 ISSN: 0345-0988 Grafisk form: Graffoto AB Tryck: Ljungbergs Porträttet. Professorn och genusvetaren Fanny Ambjörnsson höll avslutningstalet på Arbetsterapiforum 2023. s 8 FOTO: PONTUS WIKHOLM
4 Tillsammans skapar vi förutsättningar för ett aktivt liv! Kontakta oss för att få reda på mer om hur ortopedtekniska produkter kan förenkla livet för dina strokepatienter. www.aktivortopedteknik.se/professionals info@aktivortopedteknik.se | C/o Helio, Hornsbruksgatan 23B | 117 34 Stockholm | Telefon 08-702 97 74 | cobirehab.se • Unikt kuddsystem • Asymmetrisk justering av ryggstöd och sits • Swing away benstöd • Elektrisk sits- och ryggtilt • Allt ingår som standard. Kamille komfortrullstol För behovsanpassad positionering NYHET!
ORDFÖRANDEN ida kåhlin Ordförande När förbundet för 30 år sedan anordnade vårt allra första Arbetsterapiforum låg svensk forskning inom arbetsterapi verkligen i sin linda. Fem arbetsterapeuter hade disputerat och vi hade nyligen beslutat att tillsammans med övriga nordiska arbetsterapeutförbund starta en vetenskaplig tidskrift – Scandinavian Journal of Occupational Therapy, SJOT. Både Arbetsterapiforum och SJOT blev betydelsefulla startskott för utvecklingen av vår kunskapsbaserade professionsutövning. Det blev nu möjligt att i ett professionsspecifikt sammanhang publicera, presentera och diskutera den kunskap som vi arbetsterapeuter i Sverige utvecklade och omsatte i praktiken. Vi har gjort en fantastisk resa. Vi har bidragit med kunskap som är värdefull för att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle. Vi har i dag en egen teoribildning med fokus på hur personfaktorer, miljöer och aktiviteter interagerar och påverkar människors göranden. Vi har utvecklat bedömningsinstrument med god validitet och reliabilitet och vi har sett till att vi har en betydligt djupare kunskap och förståelse om hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterade insatser ur ett aktivitetsperspektiv. Det är inget snack om att den forskning som bedrivits och bedrivs är en viktig grund för vår professions utveckling, men vi behöver också våga problematisera och ifrågasätta var vi är. Var befinner sig den kliniska utvecklingen och forskningen inom arbetsterapi i dag? Hur har vi det med den beprövade erfarenheten? Finns det ett gap mellan klinisk vardag och forskning som vi skulle behöva uppmärksamma i högre grad än vad vi gör? Även om kunskapen ökat finns det fortfarande ett stort behov av forskning där beprövad erfarenhet utvärderas och studeras systematiskt. Vi måste bli bättre på att mäta och beskriva effekten av de insatser som görs av arbetsterapeuter inom de verksamheter och hos de huvudmän där arbetsterapeuter finns. I en hälso- och sjukvård och omsorg med alltmer krympande resurser, både ekonomiskt och kompetensmässigt är det faktiskt en fråga om att vara eller inte vara. Kan vi inte uppvisa effekt av arbetsterapeuters insatser kommer vår kompetens inte att prioriteras. Vi behöver hjälpas åt att beforska det vi kallar vår beprövade erfarenhet. Här har alla en viktig roll – kliniskt verksamma arbetsterapeuter, chefer, verksamhetsutvecklare, MAR:ar, specialister och forskare. För det är vårt gemensamma ansvar att verka för att vår professionsutveckling styrs av den typ av kunskap som dagens ochmorgondagens arbetsterapi och arbetsterapeuter behöver. Vi har som profession ett stort ansvar, menmånga av de utmaningar som vi möter när det gäller att få till en professionsutveckling styrd av kunskap påverkas förstås av externa faktorer som organisationskulturer, resursfördelningar, traditioner och tyvärr också av okunskap hos formella, och kanske även informella, beslutsfattare. Jag ser det som självklart att Sveriges Arbetsterapeuter som professionsförbund tar ansvar och synliggör dessa utmaningar, lyfter goda exempel och på ett konstruktivt sätt tydliggör vad vi anser behöver förändras för att vi ska förbättra förutsättningarna för en professionsutveckling styrd av kunskap. Vi har kommit långt, men vi kan komma så mycket längre. Att vara eller inte vara ”Det är vårt gemensamma ansvar att verka för att vår professionsutveckling styrs av den typ av kunskap somdagens och morgondagens arbetsterapi och arbetsterapeuter behöver.” Delar av denna ledartext ingick i presentationen ”En professionsutveckling styrd av kunskap” vid Arbetsterapiforum 2023.
6 Flykten från Karolinska Låga löner och dålig arbetsmiljö har lett till en omfattande kompetensflykt från Karolinska universitetssjukhuset. I höstas blev situationen så allvarlig att de fackliga ombuden gjorde en anmälan till ledningen för arbetsterapi och fysioterapi. Nickar ökade demensrisk Fotbollsspelare i allsvenskan hade högre risk för demens än övriga befolkningen, enligt en studie vid Karolinska institutet. Hypotesen att nickar och huvudkollisioner på plan skulle öka risken för demens kan stämma, men hur det går för dagens spelare är oklart eftersom de inte blivit tillräckligt gamla för att utveckla neurodegenerativa sjukdomar. Mer på ki.se, sök på allsvenskan. Ojämlik fritid Sju av tio unga är nöjda med sin fritid, men bland unga med funktionsnedsättning och unga tjejer med utländsk bakgrund är bara varannan nöjd. Två av fem unga med funktionsnedsättning avstår dessutom från aktiviteter på grund av att de är för dyra eller svårtillgängliga. Mer på ungidag.se. Verksamhetschef Emma Sjölund svarar på Arbetsterapeutens frågor per mejl. Kunde arbetsgivaren ha gjort något tidigare? – Det pågår en ständig diskussion i medarbetargrupper och samverkan om det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivaren och skyddsombud har byggt upp ett gott samarbete för att tillsammans hitta vägar framåt. Löneläget är en utmaning där vi arbetar utifrån det löneutrymme vi har, men Karolinska eftersträvar konkurrenskraftiga löner. Vad gör ni för att locka till er kompetent personal? – Vi jobbar med att visa på våra tre uppdrag: vård, forskning och utbildning. Vill man gå vidare och utbilda sig till specialist eller gå forskningsArbetsgivaren: ”Vi eftersträvar Nya Karolinska, Solna. FOTON: MOSTPHOTOS Kompetensflykten bland hälsoprofessionerna på Karolinska universitetssjukhusets två enheter i Huddinge och Solna har lyfts av de fackliga representanterna i många år. Personal omplaceras och det pressade läget påverkar såväl vårdinsatser och patienter som personalens arbetsmiljö. – Man får hoppa mellan olika avdelningar, täcka upp där det saknas folk och tvingas till hårda prioriteringar. Vi har signalerat det under både lönerevisioner och i samverkan, men nu kände vi att det inte är okej längre, säger Ingrid Berggren som är arbetsterapeuternas lokala ombud, skyddsombud och dessutom representerar andra hälsoprofessioner med Saco-mandat. I höstas stod intensivvårdsavdelningen på Karolinska i Huddinge helt utan hälsoprofessioner. Alla hade slutat och inga nya anställts. Tillsammans med fysioterapeuternas två skyddsombud och sin kollega (som nu har slutat) tog Ingrid Berggren stöd av arbetsmiljölagens paragraf 6a i kapitel 6 och gjorde en 6:6a-anmälan. Med en 6:6a-anmälan kan skyddsombud ställa krav på att arbetsgivaren ska ingripa mot arbetsmiljörisker. Det är första gången Ingrid Berggren har tagit till en såpass drastisk åtgärd för att påtala problem. Men det var ett lätt beslut. – Vi hade lagt fram hur situationen såg ut, fört dialog, diskuterat och informerat. Det är viktigt att gå rätta vägen, men nu kände vi att vi inte kommer vidare om vi inte gör en anmälan. I 6:6a-anmälan lyftes bland annat att personalbristen leder till ohållbara prioriteringar och en etisk stress som gör att många vill lämna arbetsplatsen. Man efterlyste tydliga planer för hur arbetsgivaren ska kunna rekrytera och behålla kompetent personal inom den högspecialiserade vården, en plan för hur de akuta problemen ska lösas och kontinuerlig uppföljning. Man begärde också en genomlysning av kompetensläget på Karolinska. Kartläggningen visade att kompetensen är hög – men inte nödvändigtvis på golvet. – Arbets- och fysioterapeuter med hög kompetens finns inom
7 Beslutet om examenstillstånd fattades av Universitetskanslersämbetet i slutet av februari. Maria Borgestig, universitetslektor i arbetsterapi, ansvarar för att bygga upp den nya utbildningen. – Vi är glada och nu känns det som att vi kan köra full fart framåt för att se till att starta programmet om drygt ett år. Vad händer nu? – Hela programmet finns redan med alla kursplaner, men nu detaljplanerar vi och jobbar i grupper kring de två första terminerna. Det handlar om allt från examinationer och kursupplägg till scheman med mera. Det är väldigt spännande, kreativt och roligt. Sedan håller vi också på att förbereda oss för att starta en fristående kurs på grundnivå som ska gå nu i höst. Något mer på gång? – Vi ska rekrytera mer personal och annonsen är ute för två lektorat. Det är tillsvidareanställningar med en klinisk del, så kallade förenade anställningar. Dessutom har vi bildat en forskargrupp, HEAL. Det står för Hälsa, Engagemang och Aktivitet genom hela Livet. När man anställs kommer man ingå i den forskargruppen. katja alexanderson Fotnot. Läs en längre intervju med Maria Borgestig på arbetsterapeuterna.se/gröntljus. Grönt ljus för Uppsala Uppsala universitet blir det nionde lärosätet som får examinera arbetsterapeuter. De första studenterna dyker upp på campus hösten 2024. FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT & MOSTPHOTOS Bekämpa snor med snor Personer med långvarig, kronisk snuva blev hjälpta av en snortransplantation. I studien vid Helsingborgs lasarett fick patienterna sin näsa sköljd med en snorlösning från en frisk näsa. 70 procent av dem upplevde en stor förbättring. Forskarna ser ljust på behandlingen, men påpekar att det krävs mer forskning och uppmuntrar inte till att: ”börja peta varandra i näsan på eget bevåg.” 16:12 För första gången sedan nätverket Lön hela dagen bildades går klockan nu bakåt med en minut. En 15 års positiv trend av minskade löneskillnader är bruten – kvinnor i Sverige jobbar gratis 48 minuter om dagen. forskning och utveckling. Det ligger i vårt krav som universitetssjukhus. Men vi saknar folk med lång och mellanlång klinisk erfarenhet. Även om vi har bra inskolningsprogram är det tufft omman inte har någon att rådfråga eller om kollegan man går bredvid är ganska nyanställd själv. Det är snabba vårdflöden och man hinner inte landa i sin profession. Ingrid Berggren är både nöjd och missnöjd med arbetsgivarens svar på 6:6a-anmälan. – Vi har regelbundna möten och arbetsgivaren har kommit med både en kort- och en långsiktig plan för att lösa kompetensflykten. Men om vi får in fler avvikelser som tyder på dålig patientsäkerhet och om folk blir långtidssjukskrivna, då får vi gå vidare till Arbetsmiljöverket. Hon tillägger: – Men problemet med låga löner kvarstår och det är arbetsgivaren som sätter lönen. Så risken att fler säger upp sig finns kvar. Pontus Wikholm banan finns stora möjligheter och stöd i vår verksamhet och från kompetenta kollegor och handledning. Vi arbetar också med att tydliggöra vår modell som baseras på kompetensstegen för att visa vilka steg medarbetaren ska ta för att komma vidare i sin utveckling. Vad gör ni för att behålla erfaren, klinisk, personal? – Vi arbetar med att ta fram en strategisk kompetensförsörjningsplan. Ovan nämnda modell utifrån kompetensstegen är en viktig del av denna plan, men den innehåller även en rad andra aktiviteter för kvarstannande och rekrytering av nya kollegor. Vidare finns forum för våra specialister och disputerade – arbetsterapeuterna har haft detta pågående under många år på ett systematiskt sätt. ¶ konkurrenskraftiga löner” Maria Borgestig ansvarar för att bygga upp den nya utbildningen i arbetsterapi. FOTO: MOSTPHOTOS/HANS CHRISTIANSSON
8 PORTRÄTTET Hon är rädd för att bli ensam. Men så har Fanny Ambjörnsson alltid varit omgiven av liv. Enmamma med ett stort intresse för människan och en pappa som var närvarande i stunden. Hon fick en lillasyster, Siri, som tvååring och de var tajta. Gjorde allt tillsammans – fotboll, volleyboll, skidor, skogsmulle, Afrikagruppen och cyklade runt i lilla Tavelsjö, tre mil utanför Umeå. På somrarna åkte familjen till Gotland. Bodde i sitt hus, men aldrig ensamma. Mycket folk hälsade på. Vänsterintellektuella. Barnen blev äldre och drog runt med sitt. Vuxna gjorde vad nu vuxna gör. Bland annat en sladdis till systrarna. Och det kom att ändra allt. Fanny Ambjörnsson är professor vid Stockholms universitet och disputerade 2004 med avhandlingen I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Forskningen har fortsatt kretsa kring genus, men i slutet av mars då hon håller avslutningstalet på Arbetsterapiforum är hon där somnära anhörig, dotter och syster. Utgångspunkten är systern, somhon försöker närma sig i boken OmNadja. Sommaren 1986. Fanny och Siri ser fram emot småsyskon. De är 13 och 11 år då mamma berättar att den lilla sladdisen inte är ensam. De ska få tvillingar. ”Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv”, sa Fanny. De bakar en jordgubbstårta med två ljus. Ett för varje tvilling. – Vi var överlyckliga, vi ville jättegärna ha småsyskon. Och när det visade sig att det var tvillingar blev vi ännu gladare för då skulle inte den där lilla sladdisen bli ensam– och vi skulle kunna ha varsin. Men det ena barnet är litet ochman beslutar om kejsarsnitt, sex och en halv vecka före beräknad tid. Nadja föds först, 2170 gram. Sedan Liv, 1350 gram, som läggs i kuvös. Men det är Nadja som får problem. Hon har svårt att andas och sätts i respirator. När de väl kommer hem fortsätter Nadja åka in och ut på sjukhuset. Det visar sig att Nadja skulle behöva ett helt liv av omsorg, med assistans 24 timmar om dygnet. Hon kunde inte vända sig, se eller prata. De äldre systrarna fick växa upp och ta hand om denminsta då föräldrarna var på sjukhuset. Den hösten börjar Fanny sjuan inne i Umeå. Det blir långa dagar, buss fram och tillbaka. Men inte så många fester. – Jag hade aldrig en riktig tonårsrevolt. Det var inte läge att bete sig som en normal tonåring. Sen hade jag kanske inte varit en normal tonåring ändå, så jag vet inte om jag gick miste om så mycket. Vi bråkade i stort sett aldrig med föräldrarna heller, de hade fullt upp. Systerliv När Fanny Ambjörnssons lillasyster Nadja föddes blev inget som tänkt – men det blev bra ändå. ”När det visade sig att det var tvillingar blev vi ännu gladare.” kk Text: Pontus Wikholm Foto: Åke Ericson
10 Fanny tycker inte att det var särskilt uppoffrande att finnas till för familjen. De har alltid stått varandra nära och hon talar om tonårsrevolten – att barn ska slå sig fria – som en kulturell konstruktion. För hundra år sedan behövdes barnen i hushållet och då slog man sig inte fri. Men blev vuxen ändå. – Det var en turbulent tid, men jag gick inte omkring och var arg och utagerande. Förmodligen fanns det massor av känslor som jag inte riktigt kändes vid eller fick utlopp för. Men jag kan också tycka att det var skönt. Den där tiden när man inte riktigt vet vart man vill eller vem man är, att ha en uppgift att gömma sig bakom. Att vara behövd. Menmamma och pappa hade aldrig sagt nej om jag hade velat gå på fest till exempel. Allt det livliga runt familjen fortsatte, men delvis i en annan form. EftersomNadja krävde omsorg dygnet runt under sitt 34-åriga liv flyttade hon tidigt till ett boende, men bodde växelvis i Tavelsjöhemmet. Assistansreformen var ännu inte införd, så vård i hemmet var inget alternativ. Man gjorde aldrig några stora anpassningar, men trösklarna togs bort och det fanns en lyftanordning vid sängen. Nadjas vårdare, med åren personliga assistenter, följde henne mellan hemmen och flera av dem stannade kvar länge. Denmest långvariga, Jessica, var med hela vägen tills Nadja dog år 2020. – Jag har en väldig respekt för de som var närmast Nadja. Deras enorma förmåga att avläsa och avkoda henne – och stå ut med den stillastående lunken. Och hitta mening i det som är väldigt repetitivt. Nadja hade ju ingen utvecklingspotential i traditionell mening. Med henne handlade det mer om att förstå att tillvaron måste vara värd något i sig själv. Fanny talar omNadja som en förebild i konsten att leva i nuet. Med vuxna är riktningen alltid framåt och uppåt – vi ska vidare, åstadkomma saker. Klara oss själva. Men sån var inte Nadja. Hennes tvillingsyster Liv var förstås nära henne, även om Liv på många sätt blev den där Fanny Ambjörnsson Bor: I Stockholm med sambo och två barn. Syskon: Siri, Nadja, Liv och halvbrodern Ola. Jobbar som: Socialantropolog och professor i genusvetenskap, Stockholm universitet. Aktuell med: Avslutningstalare på Arbetsterapiforum 2023. Favoritord: Stiltje. Favoritsvärord: Järnspikars (som barn). Blir lycklig av: En vild galopp.
ensamma sladdisen. Men hon jobbade somNadjas assistent under en kort period efter skoltiden. Och har fortsatt jobba med personer med funktionsnedsättning. – Hon känner sig nog väldigt hemma i den världen och har övat upp en blick för behov och familjesituationer. Jag tänker att hon har en kroppskänsla för vad det innebär – hon känner det in på huden. Hon växte också upp och fick med sig att det är ett väldigt meningsfullt jobb. OmNadja är baserad på otaliga dagböcker, privata journalanteckningar, som familjen och assistenterna hela tiden skrev för att vara uppdaterade då hon flyttade mellan hemmen. Hur hade Nadja sovit, hade hon varit nöjd, några komplikationer? – Boken är förstås min bild av Nadja, men jag slogs av hur mycket vi pratat i familjen. Vi har samtalat kring det mesta genom åren och vi har en konsensus kring tolkningen. Det är på många sätt familjens berättelse jag förmedlar, men jag försöker också hitta min egen röst och vinkling. På papperet ser det ut som om Fanny gått i pappa Ronnys fotspår. Professor (vid Umeå universitet) och forskare i kvinnofrågor och klass (bland annat en doktorsavhandling och en biografi om Ellen Key). Men Fanny säger att hon är en blandning av båda föräldrarna. Hon delar mamma Lilians intresse för människor och hennes stora engagemang i solidaritetsfrågor. I början av 1990-talet gav Fanny ut boken Ett hjärta i jeans och andra texter av tjejer om tjejers grejer, tillsammans med sin syster och några vänner. Boken beskrev tjejers vardag ur ett feministiskt perspektiv. Lite som Fittstim, men några år innan den kom ut. – Feminism var inte en fråga på dagordningen just då. Det var överlag väldigt ute att vara politisk, men det blev ett startskott för en politisering av unga kvinnors verklighet. 11 Städning har formulerats som ”motsatsen till självförverkligande – trist enahanda och meningslöst”, skriver Fanny Ambjörnsson i boken Tid att städa (2018). Boken om städning, den mest oglamorösa bland alla vardagens sysslor, tillägnar hon sin syster Nadja. Men det är Filifjonkan som får inleda och avsluta boken: ”den magra, oroliga, lätt beklagansvärda figuren i utkanten av Tove Janssons muminvärld, med ett krampaktigt tag om skurhink och dammvippa.” – Jag identifierar mig inte med henne, men jag känner väldigt med henne. Hon dök upp som en fin illustration av de djupt existentiella poängerna med boken – hon tar verkligen städningen på allvar. Den feministiska traditionen vill ofta hitta tuffa uppbyggliga förebilder, men Filifjonkan är precis tvärtom. Det tyckte jag om, det behöver inte alltid vara så himla kaxigt och framgångsrikt. Det kan få vara lite filifjonkigt ibland. Andra böcker av Fanny Ambjörnsson i urval: Ett hjärta i jeans och andra texter av tjejer om tjejers grejer (1997). I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2004). Vad är queer? (2006). Rosa: den farliga färgen (2011). OmNadja (2021). kk ”Filifjonkan tar verkligen städningen på allvar” © Moomin Characters™ ”Deras enorma förmåga att avläsa och avkoda henne – och stå ut med den stillastående lunken.” PORTRÄTTET Fanny Ambjörnsson är professor i genusvetenskap på Stockholms universitet. Hennes jobb fokuserar mycket på genus, men i boken Om Nadja skriver hon om sin syster.
12 Hon kände att det fanns ett stort behov att fortsätta skriva om frågorna. Hennes avhandling handlar om genusskapande bland gymnasietjejer i en Stockholmsförort. Och hon har hållit sig kvar i genus- och sexualitetsspåret sedan dess. Avhandlingen I en klass för sig används i utbildningar både i genusvetenskap och andra ämnen, trots att det snart gått 20 år. – Beskrivningen av deras verklighet håller fortfarande. Jag bad några tjejer i 17-årsåldern läsa för något år sedan och de känner igen sig i nästan allt. Förutom att det inte fanns några sociala medier och väldigt lite mobiltelefoner. Det har verkligen förändrats, men innehållsmässigt gör det ingen jättestor skillnad. Fanny har sedan länge en egen familj: ”Två barn och en sambo, det är ju lite beige att det blev så få barn!” Men när hon födde dottern höll det på att gå illa. Barnmorskan sprang i väg på ett akut snitt ochmissade att ta emot barnet, somflög ner på golvet, medan blodet forsade ur Fanny. – Det gick bra. Men tanken slog mig. Vad hade det inneburit om jag varit föräldern till ett gravt funktionsnedsatt barn? Som barn och ungdom fattade jag inte att mina föräldrar hade en helt annan situation och ansvar. Det förstod jag först när jag själv blev ansvarig för en litenmänniska. Under Nadjas sista år var Fanny hennes gode man. Mamma Lilian, somhade haft ansvaret för Nadja och varit kittet i hela omsorgapparaten, fick demens. Hon känner fortfarande igen Fanny när hon hälsar på, men boken kunde hon aldrig läsa till slut. – Jag skriver mycket ommamma och det är svårt att veta vad som är etiskt försvarbart. Jag tänker att det är skrivet med respekt och kärlek, men jag vet ju inte hur hon skulle uppfatta den. Men hon är på många sätt hjälten i historien och jag ville ha med den livscykeln. I sommar fyller Fanny 50 år. Det är oklart hur hon firar. Någon festlighet, någon resa. Och en ridtur tillsammans med dotter, syster och nära vänner i Jämtlandsfjällen. Men är hon rädd för åldrandet? – Jo, lite. Fast jag har inte tänkt på det ännu, jag har så många ansvarsområden så det finns inte på kartan. Men jag har en ganska gynnsam läggning: att inte oroa mig så fasligt mycket i förtid. ¶ ”Vad hade det inneburit om jag varit föräldern till ett gravt funktionsnedsatt barn?” Efter att Fanny Ambjörnssons mamma fick demens har hon själv oroat sig för åldrandet, men inte så fasligt mycket ... PORTRÄTTET
13 Josh Dueck är medaljör i Paralympics och använder höftbälten från Bodypoint. Tillsammans är de världsledande. Livstidsgaranti. www.heamedical.se
14 HALLÅ DÄR! BILDER: MOSTPHOTOS Vad fick dig att skriva en debattartikel? – Jag har jobbat både i Västra Götalandsregionen och i Region Stockholm och reagerade direkt på bristen på arbetsterapeuter i primärvården när jag flyttade till Örebro. Det är också något jag märker i min kliniska vardag – rehabiliteringen är bristfällig i primärvården. Det är många som inte får hjälp och i slutändan, utan tillräcklig rehabilitering, blir de sämre och måste gå till specialistsjukvården. Beskriv situationen i Örebro. – Det finns inga arbetsterapeuter anställda inom primärvården i Region Örebro. Arbetsterapeuter i kommunerna har ett primärvårdsuppdrag, men i praktiken gör de samma sak som arbetsterapeuter i kommuner i andra delar av landet. De har sin tradition inom geriatriken och hemrehabilitering och det gör de bra, men exempelvis personer med stressrelaterad ohälsa eller hjärnskador är två stora grupper som inte får det stöd de har behov av. Och det vill du ändra på? – Ja, absolut. Det samma gäller för arbetslivsinriktad rehabilitering, som jag tror är en arena där arbetsterapeuter kan ta mycket större plats. I och med den ökade försörjningsbördan som den växande äldre befolkningen leder till kommer sjukskrivningar och arbetsrelaterad ohälsa med största sannolikhet att öka. Detta då färre personer ska hjälpa fler. Men det finns inga arbetsterapeuter i primärvården som jobbar med det. Men är det ett problem då? – Det skulle jag absolut säga. Jag vet att man ser det som ett problem inom psykiatrin och jag har hört att våra MAR:ar i Örebro kommun har den uppfattningen. Det har poängterats under många år i många olika sammanhang. I grund och botten handlar det ju om att det inte blir jämlik vård. Personer som behöver arbetsterapi får inte tillgång till det. Det är dessutom stora skillnader inom regionen. Helt beroende av hur mycket kommunerna prioriterar att lägga på rehabilitering. Hur ska det lösas? – Det behövs en politisk vilja. Omman nu bestämmer sig för att ha arbetsterapeuter på vårdcentralerna måste det finnas en ordentlig plan kring hur man ska knyta till sig kompetensen. Även omman som arbetsterapeut har den formella kompetensen, är det en stor grupp patienter man aldrig har träffat, så det blir ett jättearbete att bygga upp den reella kompetensen. Pontus Wikholm FOTO: PRIVAT ... arbetsterapeuten Jonathan Hedlund som skrev en debattartikel i Nerikes Allehanda om bristen på arbetsterapeuter inom primärvården i Örebro. Förslag om bidrag till brödburkar Boverket har, på regeringens uppdrag, utvärderat lagen om bostadsanpassningsbidrag och analyserat hur den har påverkat utvecklingen av bidraget. Redovisningen av uppdraget har nu lämnats till socialdepartementet. Verket konstaterar att efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen har det varit ett markant mindre antal beviljade bostadsanpassningar i form av rullstolsgarage och föreslår därför åtgärder för att åter göra rullstolsgarage bidragsberättigade. Hälften av kommunerna rapporterar brist på arbetsterapeuter visar Socialstyrelsens årliga rapport om legitimerad personal i hälso- och sjukvården. Gilla jobbet Den 26 oktober är det dags för Gilla Jobbet. En heldag med föreläsningar om din arbetsmiljö. Evenemanget är kostnadsfritt och du anmäler dig på gillajobbet.se. Skyddsombud har rätt att företräda enskilda Efter omfattande kritik och en intern översyn backar nu Arbetsmiljöverket från sin tolkning att skyddsombud inte får företräda enskilda individer. Kritiken kom efter att flera fackliga företrädare och fackförbund samt arbetsmiljöexperter uppfattade att Arbetsmiljöverket ändrat uppfattning från tidigare praxis. Skälet för det ändrade beslutet är att Arbetsmiljöverket inte utövar någon tillsyn över samverkansreglerna i arbetsmiljölagen. Det innebär att myndigheten inte ska bedöma frågor om innehållet i skyddsombuds uppdrag. – Det är en glad och viktig nyhet för alla våra skyddsombud runt om i Sverige. Jag är nöjd med att Arbetsmiljöverket backade och tog tillbaka sitt felaktiga beslut, säger Raul Holmgren, ombudsman på Sveriges Arbetsterapeuter. Digitalt glapp Snabb teknisk utveckling ökar risken för att äldre inte ska hänga med och hamna utanför. Extra tydligt blir det i Sverige där mycket i vardagslivet kräver digital kompetens, visar en avhandling från Örebro universitet som jämfört äldres situation i Sverige och Grekland. MOSTPHOTOS/STEN-ÅKE STENBERG
15 Kunskapen strömmade över landet Arbetsterapiforum är slut, men kunskapen lever vidare. För 30 år sedan såg Arbetsterapiforum, eller AT-forum som det hette då, dagens ljus i Uppsala. Runt 600 förväntansfulla arbetsterapeuter samlades för att i dagarna två kunskapa tillsammans. När tidskriften Arbetsterapeuten, nr 5/93, frågade Anders Kottorp (då ung arbetsterapeut i Umeå, nu dekan på Malmö universitet) om konferensen är något för framtiden blir svaret ja. Snabbspola bandet till den 14 mars 2023 och det visar sig att spaningen var på pricken: Sändningsledaren börjar nedräkningen 10, 9, 8 … 3, 2, 1 och så är Arbetsterapiforum 2023 i gång. Förbundsordförande Ida Kåhlin inleder livesändningenmed att citera dåvarande ordförande Inga-Britt Lindströms tal från den första konferensen om att morgondagens arbetsterapi framför allt styrs av arbetsterapeuterna själva. – Som stolt förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter kan jag i dag, nästan exakt trettio år senare, konstatera att mycket har hänt sedan dess. Vi är fler än någonsin. Vi är en etablerad och självklar del av svensk välfärd. Vi är världsledande inommånga arbetsterapeutiska forskningsområden. Stoltheten var inte att ta miste på när hon fortsatte med orden: – Vår professions röst är stark. Den gör skillnad. Och det beror på oss. På den kunskap vi har, den professionella kompetens vi besitter och på vår professions förmåga att omsätta detta till verksamhet i mötet med enskilda personer, grupper och vårt samhälle. Text: Katja Alexanderson Tema-illustrationer: Helena Lunding Hultqvist ARBETSTERAPIFORUM kk
16 ARBETSTERAPIFORUM Ida Kåhlin hälsar sedan alla välkomna och lyfter att det omfattande programmet inte bara sträcker sig över de närmaste två dagarna, utan kommer att finnas tillgängligt i sin helhet till slutet av september i den nya digitala plattformen. Hon uppmanar deltagarna att ställa frågor till presentatörerna i chatten, besöka posterutställningen och andra utställare. Och puffar lite extra för specialistföreläsningarna och de 17 nya specialisterna; två av demmöter du också i det här numret av tidningen: Kicki Håkansson och Sandra Sjödin. Men ingen inledning utan att tacka arbetsterapeuterna sommejslar fram programmet. Den här gången har programgruppen bestått av Elin Ekbladh, Linköpings universitet, ordförande, samt Sofi Fristedt, Jönköping University, Gisela Lilja, Skånes universitetssjukhus, Maria Prellwitz, Luleå tekniska universitet och Iolanda Santos Tavares Silva, Sahlgrenska universitetssjukhuset. – Stort tack till er alla för det arbete ni lagt ner med att läsa och bedöma alla de abstrakt som skickats in, för att sedan sätta samman till det här fantastiskt spännande programmet vi har framför oss. Efter Ida Kåhlins tal är det dags för socialminister Jakob Forssmed som bland annat lyfte att det hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbetet är centralt för att möta utmaningarna samhället står inför – och konstaterade att arbetsterapi är en viktig del av det. – Genom ett personcentrerat arbetssätt stödjer ochmotiverar ni människor – oavsett ålder, funktionsnedsättning eller skada – och skapar tillsammans förutsättningar för att människors vardag ska fungera så bra sommöjligt, bli lite lättare. Utifrån varje människas unika förutsättningar och situation. Invigningen avslutades med ett panelsamtal kring om det behövs bättre nationell styrning av hjälpmedelsområdet, i ljuset av ojämlikheten över landet. Med på scenen var Lise Lidbäck, ordförande för Neuroförbundet, Karin Flyckt, samordnare av funktionshinderfrågor på Socialstyrelsen samt Petrus Laestadius som är vice vd på Swedish Medtech. Den korta sammanfattningen av samtalet är: Ja, det behövs bättre nationell styrning. En lite längre är att det finns fallgropar med nationella riktlinjer också, att de kan bli en form av lägsta nivå som inte utgår från individens behov. Och att det kanske snarare behövs en samsyn – över landet ochmellan olika huvudmän – kring hur dagens lagstiftning ska uppfyllas. Med invigningen avklarad drog det fullspäckade programmet i gång. Livesändningar från studion kring breda ämnen varvades med smalare parallella sessioner. Under presentationerna tog många av deltagarna chansen och ställde frågor i chatten (finns kvar för den som är nyfiken) som presentatörerna, med hjälp av moderatorerna, besvarade i de avslutande gemensamma samtalen. Därtill ordnades välbesökta och uppskattade workshoppar där deltagarna fick möjlighet att interagera med varandra. Första dagen avslutades med en ”Genom ett personcentrerat arbetssätt stödjer och motiverar ni människor – oavsett ålder, funktionsnedsättning eller skada.” JAKOB FORSSMED socialminister ”Vår professions röst är stark. Den gör skillnad. Och det beror på oss. På den kun- skap vi har.” IDA KÅHLIN FOTO: PONTUS WIKHOLM k Hjälpmedel Läs debattartikel om ojämlik hjälpmedelsförsörjning (30/3) somSveriges Arbetsterapeuter skrev med Neuroförbundet och Reumatikerförbundet.
Personer med funktionsnedsättning har svårare att ta hand om sin hälsa och behålla hälsosamma levnadsvanor än genomsnittsbefolkningen. Det leder till större risk att utveckla livsstilsrelaterade sjukdomar och sämre hälsa. Jenny Hiller, arbetsterapeut och hälsosamordnare inom funktionshinderomsorgen i Jönköpings kommun, presenterade ett verktyg för utredning av levnadsvanor som hon tagit fram tillsammans med kollegorna Barbro Mathiesen och Sofie Nohammar. – Vi möter de här personerna i deras vardag. Jag upplevde att det saknades ett sådant här verktyg, och personalen upplevde det ibland som svårt att inleda ett hälsosamtal, säger Jenny Hiller. Samtalsmallen bygger på motiverande samtal och frågorna är kopplade till levnadsvanor och hälsa. Verktyget består av en originalversion för personer som klarar att förstå och förmedla sig genom talat språk. Det finns också en bildversion med samtalskort och svarskort man kan använda om det finns kommunikationssvårigheter och behov av bildstöd för att förstå och förmedla sig, eller ta in information. Arbetsterapeut, boendestödjare och stödassistent testade instrumentet på 20 testpersoner med olika funktionsnedsättningar. Personalens helhetsintryck av verktyget var positivt. De tyckte att det var tydligt, pedagogiskt och bjöd in till bra samtal – och att samtalen kändes viktiga för testpersonerna. – Verktyget ger ökad delaktighet för personerna och fungerar som stöd för personalen att initiera ett samtal. Det första steget för att kunna erbjuda stöd är att veta vilket stöd som behövs. Anki Wenster Fotnot. Stödet finns att beställa via länken: jonkoping.se/halsaiharmoni Jenny Hiller: Anpassat Hälsosamtal utifrån MI, med aktivitetsfokus och tillhörande samtalsstöd, för personer med funktionsnedsättning. Ett nytt samtals- och bildstöd gör det lättare att utreda och prata om levnadsvanor inom funktionshinderomsorgen. inspirationsföreläsning av trendspanaren Nicholas Fernholm, tidigare bland annat robotchef på Nya Karolinska sjukhuset, omhur man hanterar en värld i ständig förändring. I ett lättillgängligt och roligt anförande bjöd han på berättelser om robotar som tjafsar med varandra ochmänniskor som är elaka mot robotarna – och hur ett automatiserat tomtetåg blev en vändning. Tittarna fick också veta varför man ska hålla ögonen öppna efter gorillor som smyger omkring på arbetsplatsen. Andra dagen kickade i gång med att Ida Kåhlin talade om professionens framtid. – Vi har kommit långt, men vi kan komma längre. En professionsutveckling styrd av kunskap kräver insatser från flera håll. Det handlar om att se till att vi utvecklar rätt typ av kunskap och tillgängliggör den. Det handlar om att varje enskild arbetsterapeut tar sitt professionella ansvar, men också att man får rätt förutsättningar för det. Det handlar om att säkerställa verksamheter som på riktigt styrs av kunskap, verksamheter som strukturellt förstår och värderar betydelsen av att ständigt verka för förbättring – att utveckla och utvecklas. Och som av en händelse, eller kanske inte, var nästa punkt på programmet en session om den nya specialistutbildningen. De många frågorna i chatten visade på ett stort intresse för att bli specialist. Resten av dagen rullade på med ett varierat program som bjöd på allt från aktivitetsbalans och identitet till etiska dilemman. När eftermiddagen led mot sitt slut delade forskaren och författaren Fanny Ambjörnssonmed sig av sina erfarenheter av att ha en syster med multifunktionsnedsättning. Läs porträttet av Fanny på sidorna 8–12, om du inte redan gjort det. Till sist återstod inget mer av Arbetsterapiforum 2023 än tacken till alla som gjort konferensenmöjlig och visat att Arbetsterapiforum verkligen var och är en idé för framtiden. ¶ FOTO: ERIK DANIELSSON 17 Lättare samtala om levnadsvanor Det var mycket teknik bakom livesändningarna från Arbetsterapiforum – men inget strul.
Specialistsjukgymnasten Anna Jordevik Barnsjuksköterskan Emma Persson En för alla – ARBETSTERAPIFORUM
19 Alla i teamet på barn- och ungdomskliniken i Växjö vill ha en bit av specialistarbetsterapeuten Kicki. Text: Katja Alexanderson Foto: Lina Alriksson Barnläkaren Johan Jonsson Specialistarbetsterapeuten Christina ”Kicki” Håkansson alla för barnen
20 ARBETSTERAPIFORUM är du kommer in i huvudentrén går du förbi kiosken och bistron. När korridoren tar slut svänger du till höger och när den korridoren tar slut tar du höger igen och där finns hissar. Det krävs en ordentlig vägbeskrivning för att hitta till barn- och ungdomskliniken på Växjö centrallasarett. Men när utsmyckningen i korridoren byts från laboratorieutrustning av äldre snitt till färgglada teckningar och en legoutställning har man kommit rätt. Och här hittar vi nyblivna specialistarbetsterapeuten Christina ”Kicki” Håkansson. Hon är klinikens enda arbetsterapeut, och i princip med i alla team. Just den här dagen träffar vi henne tillsammans med delar av reumateamet. Det är barnläkaren Johan Jonsson, specialistsjukgymnasten Anna Jordevik och barnsjuksköterskan Emma Persson. Det märks snabbt att de verkligen är ett team, inte fyra professioner som arbetar parallellt. När fotografen ber dem ställa upp på en gruppbild böljar samtalet, och skämten, fram och tillbaka. Och det är inget problem att knö ihop sig så att alla kommer med på bild. Till kliniken kommer barn och ungdomar från hela Region Kronoberg som behöver specialistvård inom bland annat reumatologi, onkologi, smärta, diabetes, neurologi och allergi. Det handlar både ommottagningsbesök, dagvård, inneliggande vård och sjukvård i hemmet. Innan Kicki Håkansson började på kliniken för fem år sedan gjorde den dåvarande arbetsterapeutenmest punktinsatser, någon dag i veckan, huvudsakligen kring hjälpmedel. – Alla team var etablerade och det var oerhört kunnig personal. Jag kände att alla mina arenor var tagna, men senmärkte jag att det inte var någon som såg på aktivitetsbalansen. Att man inte uppmärksammade att det kan finnas en trötthet som i förlängningen kan leda till psykisk ohälsa för de här barnen, säger Kicki. Så de unga patienternas sjukdomsrelaterade trötthet och aktivitetsbalans kom att bli Kicki Håkanssons huvudfokus och är även inriktningen på specialistutbildningen. Inledningsvis handlade det om att få övriga professioner att förstå att arbetsterapi är mycket mer än händer och hjälpmedel. Införsäljningen har definitivt lyckats mot läkaren Johan Jonsson. – Ju mer man förstår vad en arbetsterapeut gör, desto mer vill alla ha en bit av Kicki. Och ju längre man jobbar på en barnklinik desto mer inser man hur mycket somhandlar om vardag, psykosociala saker – om att hitta en balans i livet. Det gör man ju inte alltid med läkemedel eller andra åtgärder. Patienterna kommer till Kicki antingen via läkarna eller de andra professionerna. Det kan handla om att någon i teamet har uppmärksammat att en ungdom Teamet anstränger sig för att det ska vara så enkelt som möjligt för patienterna. Kicki och Anna tar möten tillsammans om det passar. På bilden ställer en kollega upp som ung patient.
21 kk inte längre orkar med sina aktiviteter, men också om somatiska frågeställningar som att ha ont i händerna. Oavsett tar Kicki alltid med aktivitetsbalansen i ekvationen. – Jag går inte bara dit och säger: ”Hej, jag hörde att du behövde ett handledsbandage. Varsågod.” Nej, jag går steget vidare och då hittar man aktivitetsobalansen. De flesta som träffar henne för sjukdomsrelaterad trötthet är lite äldre, från 14 år och uppåt. Många har redan hamnat i en aktivitetsobalans, har slutat gå till skolan eller med sitt fritidsintresse. – Då gör jag en kartläggning: Hur ser din dag ut? Vad lägger du din tid på? Har du tid att göra roliga saker, eller är det bara måste-saker? Gör du aktiviteter med självbelönande värde? säger Kicki och berättar att hon ofta använder sig av Valmo. Hon har också fått tillstånd av OBQ11:s upphovspersoner PetraWagman och Carita Håkansson att använda instrumentet för att kartlägga aktivitetsbalansen, även om det inte är testat på ungdomar ännu. Efter kartläggningen får ungdomen sätta mål, antingenmed COPM eller i form av smarta mål som är realistiska. Kicki exemplifierar: – Är det verkligen realistiskt att du kommer att promenera i tre timmar även om det regnar eller du har jättemycket prov? ”Ju mer man förstår vad en arbetsterapeut gör, desto mer vill alla ha en bit av Kicki.” JOHAN JONSSON barnläkare Nyblivna specialistarbetsterapeuten Kicki Håkansson är i princip med i alla team på barn- och ungdomskliniken på Växjö centrallasarett. Här med delar av reumateamet: specialistsjukgymnasten Anna Jordevik och barnsjuksköterskan Emma Persson.
22 ARBETSTERAPIFORUM Det är också viktigt att ha med sig föräldrarna, att de peppar och gör det lite lättare att nå målen. Kanske packar gympapåsen, hjälper till att begränsa skärmtiden eller vad det nu kan vara. Men ibland har tonåringen och föräldern inte samma uppfattning om vad som är ett bra mål. En ung diabetiker vill kanske ta mer eget ansvar för sinmedicinering, men föräldrarna vågar inte riktigt släppa och tjatar redan innan deras barn har fått en chans att visa att hen faktiskt grejar det. Och konflikten är ett faktum. Då försöker Kicki hjälpa familjen att hitta en väg framåt. – Ni tycker ju om varandra. Hur kan ni mötas? Kicki lyfter fram betydelsen av teamarbetet på kliniken, att det gör jobbet både roligare ochmer givande. Men framför allt att det är bra för patienterna. Alla har barnets bästa för ögonen. – Det är en sådan glädje att vara här. Alla som jobbar här är oerhört energiska och positiva. Och har nära till skratt. Hela verksamheten genomsyras av det. Teamkollegorna förmedlar precis samma inställning. De lyfter att man respekterar och värdesätter varandras olika kompetenser. Och så är det enkelt att ringa eller bara gå och prata med någon längre ner i korridoren. I vårt samtal blir det tydligt att alla i teamet strävar efter att göra livet så enkelt som möjligt för barnen och deras familjer. – Om remissen går till både sjukgymnast och arbetsterapeut försöker vi träffa patienten samtidigt första gången för att ta anamnesen. Sen kan vi dela på oss. Behöver man fortsatt kontakt med båda, eller flera, försöker vi planera så smidigt sommöjligt för familjerna, säger sjukgymnasten Anna Jordevik. Sjuksköterskan Emma Persson lyfter fram barn- och ungdomssjukvård i hemmet, BUSIH, som ett tydligt exempel på hur teamet underlättar vardagen för kroniskt sjuka barn och ungdomar. – Ibland kan vi göra vissa saker hemma för att man ska slippa en tur in till sjukhuset – för vissa är det ett heldagsprojekt. Det krävs mycket planeringmedmatpumpar, hjälpmedel och familjen runt omkring bara för att de ska ta ett prov eller vi ska byta någon knapp. För oss går det att åka dit och göra en punktinsats och åka tillbaka. De sparar nästan en hel dag. Teamet delar också glädjen över att jobba med barn, att aldrig riktigt veta vad som väntar på jobbet. – Man får spela ut hela sitt register för att nå fram. En del kan vara jättetruliga och svåra, men vinner man deras hjärta har man nått långt, säger Kicki men konstaterar att ibland kan det vara svårt att nå fram och då är teamet extra värdefullt. Kanske klickar det bättre med någon annan. Hon fortsätter: – Det här jobbet utmanar min person ochmin profession på ett väldigt positivt sätt. Det är växlande arbetsuppgifter. Det kan vara hembesök, digitalt, telefon, eller på skolan och ibland är manmed barnen på någon fritidsaktivitet. Johan fyller på: – Du behöver anpassa dig från att prata bebisspråk med en tremånaders till att prata framtid och körkort med en 18-åring. Det är jättehäftigt. Att skapa en relation är det roligaste i jobbet. Teamet är också väldigt tydliga med att barnen är deras patienter, även om förstås föräldrarna är jätteviktiga i vården. Ungdomar, från 13 år, får välja om de vill ha med sina föräldrar i mötet. De understryker att det handlar om att tala med och inte om barnen (”nu får mamma vara tyst”) – och få dem delaktiga i sin vård. Och att stämma av om det är okej att fråga mamma och pappa också. Framöver hoppas Kicki ha nytta av sin nya specialisttitel, även om regionen än så länge inte har några specialisttjänster för arbetsterapeuter. Hon tycker att utbildningen har gett henne möjlighet att ”spetsa” till sin kompetens. – Det gör att jag kan vara tydligare i vad min profession kan erbjuda. Jag hoppas att jag kommer att bli tillfrågad mer om att vara delaktig i vårdprogram och lokala riktlinjer. Och jag vill fortsätta utveckla den arbetsterapeutiska verksamheten. Ett annat viktigt framtidsområde är att evidensbasera de arbetsterapeutiska insatserna i högre grad. – När det gäller sjukdomsrelaterad trötthet och aktivitetsbalans hos ungdomar vet jag att insatserna gör nytta utifrånmin beprövade erfarenhet. Men jag behöver formalisera den kunskapen för att den ska bli vidare känd. ¶ Specialistföreläsning, Christina Håkansson: Trött... orkar inte… låt mig vara… – sjukdomsrelaterad trötthet hos ungdomar. VÄXJÖ
”Det är en sådan glädje att vara här. Alla som jobbar här är oerhört energiska och positiva. Och har nära till skratt.” KICKI HÅKANSSON ILLUSTRATION: MOSTPHOTOS
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=