KRÖNIKA ANNA AGRELL Arbetsterapeut och författare Vår bästa skärmtid är nu Jag skriver på min nya roman ochminnena från åttiotalet flyter upp till ytan: våfflat hår, puffgardiner, axelvaddar och parfym. För mitt inre ser jag mig sitta i en svart skinnsoffa bredvid min kompis, våra blickar fastnaglade på skärmen framför oss. Vi spelar Nintendo. De grovhuggna figurerna hackar sig genom labyrinter av is ochmed väl uppövad fingerfärdighet knappar vi på kontrollen, lägger oss vinn om att ta oss uppåt så fort vi kan. Trots att teven är det nav runt vilket livet kretsar, kan jag inte minnas att någon nämnde ett ord om skärmtid. De vuxna vilade i tanken på att telefonkedjan snart skulle dra i gång och samla ett gäng barn ute på gården. Vi skulle springa, hoppa twist, leka Röda vita rosen, sådant som vi också tyckte om. I mitt jobb som arbetsterapeut träffar jag föräldrar som bekymrar sig över barnens skärmtid. De nämner gamnacke, närsynthet, inaktivitet och de säger: »Till vilken nytta?« Jag tänker på barnet medmuskeldystrofi vars föräldrar trodde att dottern saknade socialt liv. Det visade sig senare att hon i den virtuella världen inte sågs som en person som satt i rullstol. Där var hon en vän och en viktig kugge i ett lag, en löpare och talangfull problemlösare. Jag tänker på barnet med förvärvad hjärnskada som spelar bilspel med fötterna medan syskonen storögt ser på. Jag tänker på barnet med autism sombrukar vara tyst, men i skydd av VR-hjälmen berättar hur veckan har varit. Det är lätt att som arbetsterapeut dras med i föräldrars oro och inte minst att lägga sina egna värderingar i andras val. Men när skärmtiden blir till något annat än vi först trodde når vi en ny frekvens. Förvissad omdet öppnar jag en nyligen nedladdad app i min telefon. En utvecklare har, i ett infall av nostalgi, lyckats återskapa det spel sommin kompis och jag ägnade oss åt i barndomen. Labyrinten av is – lika pixlig nu somdå. Jag väljer den blå figuren, trycker på start. Skärmtiden kan börja. Fotnot. Barnen i texten är fingerade, men inspirerade av verkliga möten. ”De nämner gamnacke, närsynthet, inaktivitet och säger: »Till vilken nytta?« Vemvill du nominera i år? Sveriges Arbetsterapeuter delar ut utmärkelsen Årets arbetsterapeut och Årets arbetsterapeutstudent till den arbetsterapeut och arbetsterapeutstudent som genom ett aktivt arbete visat värdet av arbetsterapi och därmed bidragit till professionens utveckling och i förlängningen till en vardag som fungerar och känns meningsfull för de personer som får arbetsterapi. Det kan exempelvis handla om insatser som har ökat personcentreringen eller skapat fler tjänster, om framgångsrik opinionsbildning och för studenter till exempel ett examensarbete eller ett förbättringsarbete under VFU. Du kan nominera dig själv, en kollega/medstuderande eller en grupp. Fler exempel på insatser att nomineras för, kriterier, priser och nomineringsformulär hittar du på arbetsterapeuterna.se. Läs om förra årets vinnare Therese Lindberg, Ingrid Berggren, Stina Nordinge och Caroline Lager på webben. THERESE OCH INGRID STINA OCH CAROLINE Vi vill ha din nominering senast den 16 juni! 37
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=