Arbetsterapeuten_4_2020

20 TEMA: PANDEMIN trappsteg. Det är skillnaden mel­ lan att kunna ta sig ut ur lägenheten själv eller bli fast hemma. Så det är inte konstigt att trappträning står högt upp RoseMarie Huldéns lista över mål för sin rehabilitering efter allvarlig covid19. Den här förmiddagen i mitten av juni hänger regnet i luften och tera­ piträdgården på Stora Sköndal visar inte upp sin mest gästvänliga sida. Men det är vackert ändå. Den stora kastanjen har strösslat ute­ bordet med ett täcke av rosa blommor, och de upphöjda rull­ stolsvänliga odlingsbäddarna prunkar i olika gröna nyanser. RoseMarie, som normalt sett inte är någon trädgårds­ människa, berättar att hon har uppskattat att hålla på med växterna på arbetsterapin och ställer snällt upp när foto­ grafen ber henne visa hur det kan se ut. Halvt på skämt, halvt på allvar frågar hon om han kan retuschera bort ärren i ansiktet. De är spår efter trycksåren hon fick i ansiktet när hon låg sövd på Södersjukhuset. Han säger att det inte be­ hövs, att de inte kommer att synas nämnvärt. Men vi tar det från början. Tidigt i april fick RoseMarie hög feber och hosta, var dålig ett par dagar för att sedan bli lite bättre. Fast febern kom tillbaka och RoseMarie blev sämre och sämre ensam hemma i lägenheten. Och inte blev det bättre av att hon inte orkade ta hand om sin diabetes i feber­ dimman. – På kvällen den 14 april åkte min syster och systerdotter hem till mig. De var oroliga för jag hade inte hört av mig, eller återkopplat, varken på sms eller telefon. Jag låg i sovrummet och var knappt vid medvetande. De ringde 112 och en ambu­ lans kom och hämtade mig. Hon var vaken hela tiden men minns ingenting av vad som hände, utan har fått det återberättat för sig och läst i journa­ len. Trots att hon var så dålig var hon noga med att hon inte skulle till ”sitt” sjukhus S:t Göran, där hon arbetar som löne­ chef. Hon ville inte utsätta sin chefsläkare för att behöva fatta livochdödbeslut om henne. Och så var hon väldigt noga med att hon ville ha med sig sin egen tandborste. – Jag intuberades direkt, berättar RoseMarie och konstate­ rar nöjt att ärret i halsgropen är väldigt litet och snyggt. Hon hålls nedsövd i 3,5 veckor på MIVA. – Under den tiden var jag nära att lämna tre gånger, och inte överleva. Två av mina syskonbarn och den enes sambo var där och sa farväl till mig på sjukhuset – i full skyddsutrust­ ning, säger RoseMarie som tänker mycket på hur tufft det även varit för hennes familj och vänner. steg för livet