Arbetsterapeuten_4_2020

21 Under besöket händer för första gången något positivt. Blodtrycket och pulsen förbättras och RoseMarie börjar kämpa sig tillbaka. Men hon är nära att stryka med igen när hon drabbas av en elak resistent bakterie. Inget av det här minns hon. Det enda hon kommer ihåg av tiden i respiratorn är de starka drömmarna, mest var det mardrömmar. Ett posi­ tivt undantag var huset hon drömde att hon köpt i Italien, och som hon undrar över när hon väckts ur nedsövningen. Till en början hade hon också hallucinationer och såg folk från S:t Göran fast hon var på SöS. Och hon var dagvill och hade svårt att få ihop datumen. – Jag var kvar i april. Första tiden efter uppvaket var extremt tuff. – När jag vaknade upp och inte kunde röra mig alls önskade jag att jag hade kunnat få somna in. Men sen insåg jag att jag kunde komma tillbaka. När de fått bukt med den elaka bakterien flyttas hon till ett enkelrum på en ”vanlig” covidavdelning, och har förtvivlat tråkigt. Det finns inget att göra och av smittskäl går det inte att umgås med andra i dagrummet. Allt hon vill är att åka hem, men det går förstås inte. Dessutom är hon otroligt svag, och behöver lära sig allt igen, att förflytta sig och gå på toa. Men hon lever! Och rösten har klarat sig bra trots intuberingen. – Jag gick från blöja och kateter till att jag innan jag lämna­ de sjukhuset klarade mig själv på toaletten. Hon klarar att sitta i rullstol och en SaraStedy uppmuntrar till delaktighet och egen aktivitet vid förflyttning från sittan­ de till stående. Badtråget och lyften ersätts med en duschstol. Men när hon kommer till den inneliggande rehabiliteringen på Stora Sköndal kan hon inte ta sig någonstans med rull­ stolen, bara sitta i den. Några veckor senare spökar visser­ ligen ena benet fortfarande, men det funkar att gå med rolla­ tor. Darrningar och skakningarna i händerna har också blivit mycket bättre, i början hade hon till exempel svårt att skära mat. Och som smittfri får hon äntligen börja träffa människor igen och delta i aktiviteter. – Här får man röra sig fritt, jag kan gå ut och sätta mig i träd­ gården. Och åka på permission. Rose-Marie har verkligen uppskattat att träffa andra som varit svårt sjuka i covid. Andra som kan förstå vad hon har varit med om, även om allas resa förstås är deras egen. Förutom trädgårdsfixet har hon även testat att göra läder­ arbete i arbetsterapin. Känslan av att skapa något är väldigt tillfredsställande, även om hon inte är hantverkstypen. Under hantverket finns det också tid att prata – om allt. Efter hand har aktiviteterna blivit mer och mer kognitivt komplexa, med fler saker att hålla reda på. Följande dag ska hon vara i köket och fixa frukost. Tillsammans med sin arbetsterapeut Ingela Segelman övar hon sig också på att ta pauser och inte köra på. Att hitta strategier för att få energin att räcka hela dagen. Allt för att förbereda sig för att klara sig själv hemma, och kunna börja jobba igen. – Nästa mål är att bli Rosie igen. Och för att klara det måste hon erövra de 65 trappstegen. På eftermiddagen är det trappträning med fysioterapeuten. – Jag har gjort 26 stycken. I dag satsar jag på 39. ¶ Fotnot. I mitten av juli är Rose-Marie hemma och klarar sig utan hjälpmedel när hon är ute och går. Rose-Marie Huldén trapptränar tillsammans med fysioterapeuten Helena Junby (till höger) och arbetsterapeuten Ingela Segelman. På Stora Sköndal finns många akti- viteter att välja mellan för att träna upp sina förmågor, boulespel och tygtryck är bara några exempel.