Arbetsterapeuten_4_2020

25 – Man går från att tänka att det rör inte mig, till att successivt börja inse att det faktiskt handlar om dem själva. Det här i sin tur gör att man förändrar synen på sig själv och leder till reflektioner och existentiella tankar som att man kanske inte har så länge kvar att leva. Lisa Ekstam fortsätter: – I den ambivalenta gruppen finns också de som känner att, ”Nu offrar vi och isolerar oss för att inte bli en belastning för sjukvården”. Sam- tidigt finns också en rädsla och undran över om de verkligen skulle få vård om de sökte akutsjukvården. De anser att det befintliga samhällskontraktet ifråga- satts. Janicke Andersson hade förväntat sig att det skulle finnas ett större ifrågasättande av åldersgränsen och är förvånad över att många ”köpte” 70-plus-gränsen rakt av. En anledning till det tror hon handlar om att vi generellt har ett ganska oproblema- tiserat förhållande till åldersgränser. Lisa Ekstam påpekar också att det faktiskt är en dödlig sjukdom ochmånga resonerar att de inte tänker utsätta sig för den risken i onödan. När det handlar om rollfördelning- en sker en förändring av själv- bilden och att gå från att vara en person somhjälper till och stöttar – till att själv behöva hjälp. – Många upplevde det svårt att ta emot hjälp och tackade nej. Det var lätt- are att ta emot hjälp när man själv tidiga- re stöttat med exempelvis barnpass- ning och hämtning på förskolan, säger Lisa Ekstam. Hur anhöriga agerar kan vara alltifrån en ökad omtanke och barn som erbjuder hjälpmed inköp till de som tydligt markerar ”nu håller du dig hemma”. Beteenden somdirekt speglar Folkhälso- myndighetens rekommendationer. Så, hur löste man sin vardag? Genomgående fanns en stark vilja att klara sig själv och ta kommando ochmånga beskriver att de hittar lösningar genom att åka till affären på udda tider och utvecklar teknikkunskapen och lär sig handla via nätet. Man förhåller sig till reg- lerna och gör egna anpassningar. Att sätta sig i karantän i sommarstugan var också en lösning. – Då återtar manmakten eller åt- minstone försöker man göra det, säger Lisa Ekstam. För samtidigt kanman läsa mellan raderna att åka ut till sommarstugan ofta är barnens idé. De är överens om att svaren visar att ma- joriteten anser att det är en svår situation. För att få en normalitet och hålla sig aktiv försöker man få till nya kreativa lösningar i sin vardag, som att gympa med Sofia på SVT eller umgås utomhus. Relationen till barn och barnbarn är en central punkt och går som en röd tråd genom svaren. Många skypar och facetimar med barn och barnbarn. Men framhåller också att digitala möten inte kan ersätta den fysis- ka kontakten och de saknar kramar och beröring. Sedan i mars har flera forskargrupper undersökt pan- demins påverkan på riskgruppen och Lisa Ekstam och Janicke Andersson framhåller att det är viktigt att forsk- ningsmässigt följa upp konsekvenserna på längre sikt och ur flera perspektiv. Janicke Andersson är intresserad av följderna för de som inte tillhör den privilegierade gruppen somhar möjlighet att sätta sig i karantän på annan ort. Lisa Ekstamnämner kollegan Marianne Granboms forskargrupp som i en longitudinell studie följer de äldre. För egen del är hon intresserad av frågor omkring en- samhetsproblematik och psykisk hälsa. – Hur påverkar rekommendationerna de som inte är gifta och saknar barn och barnbarn? Och äldre som drabbas när dagverksamhet och sociala kontakter för- svinner? undrar Lisa Ekstam. ¶ ”Hur påverkar rekommenda- tionerna de som inte är gifta och sak- nar barn och barnbarn?” LISA EKSTAM F O T O : A G A T A G A R P E N L I N D