Arbetsterapeuten_4_2020

44 Redan under sin första praktik några veckor in i arbetsterapeututbild- ningen visste Gittan Johansson att hon hittat rätt. Och med tiden och erfarenheten har det bara blivit bättre. MITT JOBB Gittan Johansson Jobbar som: Arbetsterapeut och innovations- koordinator på Danderyds sjukhus. Bor: Värmdö i Stockholm. Gillar: Blåvitt (IFK Göteborg). På Gittans bucket list: Rida islands- ponny – på Island. På hjärnskaderehabiliteringen på Dande- ryds sjukhus i Stockholm har Gittan Johansson många järn i elden – hon är med och sköter den splitternya tränings- lägenheten, har grupper i trädgården, leder kreativa grupper och utbildar perso- nal. Helt nytt är också Cogtech, en stor- satsning från kliniken på innovation och teknik inom hjärnskaderehabilitering. I rehabrummet får Gittan jobba med kognition och handträning. Hur ser en vanlig dag ut? – Jag börjar halv åtta men brukar vara här tidigare. Har jag behandling i Cogtech sät- ter jag igång datorerna och spritar av allt. Går igenom hur det såg ut senast, vilka program använde vi? En vanlig dag kan jag också ha en keramik- eller en kreativ grupp, där vi jobbar med akvarell, mosaik eller det de vill göra och tycker är trevligt. Berätta omCogtech. – Jag jobbade med datorer tidigare, och efter ett halvår som arbetsterapeut visste jag att jag ville ha tillbaka dem i mitt liv. Jag blev inspirerad på ett AT-forum och drog igång ett projekt med robotpenna och 3D-glasögon tillsammans med en sjukgymnast och sedan dess har det rullat på. Samma robotpenna finns kvar här i Cogtech-rummet. Utöver den har vi en ny robotpenna, Hololens, laptop med ögon- styrning, VR-dator, spelkonsoler och stor- skärm. Vi kommer att kunna ha pilotstu- dier för hjälpmedel här inne och bekanta oss med ny teknik och innovationer. Vad är det bästa med ditt jobb? – Jag hade en patient i dag som inte har något tal och väldigt svårt att kommunice- ra. Han är AIK:are. Det är inte jag, men jag älskar fotboll. Så jag sätter igång höjd- punkterna från AIK:s senaste på skärmen och det första jag ser är att han försöker le. För en liten stund får han vara den där snubben som står och gapar på Norra stå igen. Och jag står på andra sidan i andra klacken. Att få vara i en annan kontext, ha roligt, busa och jävlas lite med varandra. Det är det bästa jag vet, det absolut bästa. Och det får jag göra här. Det svåraste då? – De patienter som inte är motiverade. Men det är samtidigt intressant att försöka nå dem, att hitta ingångarna. Hur hittar du nya ingångar? – Jag försöker hela tiden tänka ut olika typer av modeller. Hur gör man omman bara kan använda en hand? Det får inte vara för svårt eller bli fult. Och det måste vara vuxet – man ska inte känna att man sitter och målar med fingerfärg. Man mås- te få klara uppgiften trots att det är ens värsta tid i livet. Det driver mig. Att se patienternas utveckling och framsteg. Se till att de upplever bra saker, får skratta och känna sig bra. Har du hittat rätt? – Jag hittade rätt från första stund jag för- stod vad en arbetsterapeut gör. Jag skulle egentligen bli sjukgymnast, men arbets- terapeut kom före i katalogen och då skrev jag det som nummer ett. Och så kom jag in. Min mamma sa: Men herregud, du kan ju inte ens sticka. Näe, sa jag – och det kan jag fortfarande inte. Men nu lever jag min dröm. Att ha ett rummed teknik där jag får jobba med kognition, det är det bästa jag vet! ¶ Text & foto: Pontus Wikholm Grymt seriös – och full av bus