Arbetsterapeuten-4-2021

10 PORTRÄTTET N är Karin Nygårds postcovid var som värst hade hon ett stort öppet blödande sår på ryggen. Men ändå inte. Det var hjärnan som spelade elakt spel och fick henne att hallu­ cinera. Riktigt läskigt var det i landet mellan vakenhet och sömn; när det kändes somhjärnan vreds ihop som en tvättsvamp och det rann saker ur ögonen. Hon utreddes inom psykiatrin, som konstaterade det var en effekt av coviden och hon fick antipsykotiska läkemedel. Men hallucina­ tionerna är bara en liten del av alla symtom som präglat Karins liv sedan den där dagen i mars 2020 när hon fick en liten fånig förkylning. – Dag åtta gick kroppen sönder. Jag fick fruk­ tansvärt ont i huvudet. Hon kollapsade i badrummet och ramlade över sin tioåriga dotter. Försökte hålla ihop det och säga att det inte var någon fara, men ringde 1177 i smyg. De ville skicka ambulans, men för sitt inre såg Karin hur hon skulle komma till det nya fältsjuk­ huset i Älvsjö och bli omhändertagen av någon omskolad SASpilot. Så hon stannade kvar hemma. Dotterns pappa flyttade hemtill dem igen. Hon tappade lukt och smak, kände bara någon slags obehaglig iskyla i näsan. Vid den här tiden är anosmi ett relativt okänt covidsymtom och det är tack vare twitter somKarin fick reda på att det har med sjukdomen att göra. – Vi var ganska många som var sjuka som lärde känna varandra på twitter, och började bolla konstiga symtom. Hon fortsätter: – Förra sommaren var mina digitala kompisar min livlina, men att chatta var jobbigt. Twitter, och andra sociala medier, hade redan en stor plats i hennes liv. En cykelolycka med en krossad armbåge för tio år sedan omvandlade den då analoga läraren till en digital föregångare i skolans värld. Sedan dess har hon gjort tv och lett barnprogrammet ”Programmera mera”, skrivit läromedel ur ett digitalt perspektiv, föreläst om digitalisering och hur du som vuxen stöttar ditt barn på internet, startat programmerings­ grupper för tjejer, poddat, deltagit i debatter och så vidare. Varit ordförande i föreningen Surfa lugnt som verkar för att alla barn och unga i Sverige på ett tryggt sätt ska kunna ta del av allt det positiva somfinns på internet. Hon är duktig med ord, snabb, idérik, fattar fort. Men detta tar coviden ifrån henne. – Jag var helt borta i huvudet. Vände jag mig omhade jag glömt bort vad jag skulle göra. Jag brukar säga att jag praoat som dement. Minnesproblemen syns fortfarande i mobilen, där finns massor av konstiga komihågbilder, lite som i kultrullen Memento . – Jag har haft jättesvårt att läsa längre texter. Det var först i julas jag kunde börja processa läng­ re texter än en tweet. Jag kunde läsa en text högt, men förstod inte vad det betydde, säger Karin och konstaterar att upplevelsen har gett henne en djupare känslomässig förståelse för elever som har svårigheter att hänga med. Postcovid Först en fånig liten förkylning. Sen huvudvärk från helvetet, bältrosliknande blåsor, domningar, feber, svimningar, näsblod och blödande sår i munnen ... Mer än ett år senare härjar coviden fortfarande i Karin Nygårds kropp. ”Jag brukar säga att jag praoat som dement.” kk Text: Katja Alexanderson Foto: Josefine Stenersen