Arbetsterapeuten-5-2020

18 TEMA: NY VARDAG Hon brukar likna vardagen vid enmotorväg där vi kör i full fart mot semesterresor, jul, födelsedagar och andra högtider, menmissar landskapet vi passerar på vägen. – Nu har vi tvingats släppa så mycket görande: cykla till jobbet, fika med kollegorna, äta lunch… Så kan det se ut för dem som jobbar hemma, för andra har annat fått stryka på foten. Pandemin kan på så sätt liknas vid en storskalig version av att få ett tufft sjukdomsbesked som över en natt vänder upp och ned på tillvaron. Här tycker Lena Karin Erlandsson att det är viktigt att inte ställa olika grupper mot varandra, och inte gradera vilka som är värst drabbade. Att det är okej att tycka att det varit tufft att arbeta hemifrån i över ett halvår, även om det verkar futtigt i jämförelse med att slita i frontlinjen på iva, behöva långvarig rehab eller bli av med jobbet. – Stresspåslaget ökade för nästan alla, av olika orsaker, och det är fort­ farande högt, säger hon och liknar det vid att vara i ett personligt stabsläge månad in ochmånad ut. På samma sätt är det helt legitimt att som student önska sig undervisning på plats på universitet och högskolor. – Våra studenter vill att vi ska vara en campus­ baserad högskola. Schemana hjälper studenterna att ha en rytm i vardagen. Själv längtar Lena-Karin efter att få träffa studen­ terna i verkliga livet igen. Hon upplever en stor skillnad mellan att stirra på små porträttrutor på dataskärmen jämfört med att undervisa i klassrum och föreläsningssalar. – Du förlorar så många dimensioner. Men, och det är viktigt, allt som följer i pande­ mins spår är inte nattsvart. Den har fött kreativitet och handlingskraft. Som att någon tryckte på fast forwardknappen för digitaliseringen av äldre­ omsorgen. Helt plötsligt gick det att köpa in teknisk utrustning. – Bilen stod i garaget, menman gasade i 120 km/h och glömde att öppna dörren. Så snabbt gick det. LenaKarin Erlandsson kan också se att den hastiga digitaliseringen gjorde att yngre ochmer oerfaren personal plötsligt kunde bidra mer efter­ som de kunde tekniken. De positiva effekterna uppväger förstås inte det lidande som besöks­ förbudet har inneburit för många äldre och deras familjer, men de finns där. – I framtiden kanman ju kombinera vanliga besök med facetime. Det blir ett nytt inslag i vardagen som ett resultat av pandemin. Hon konstaterar också att många familjer har fått öva på att vara mer tillsammans och skapa en ny vardag när fler är hemma samtidigt på dagarna. Samtidigt som det kan vara slitigt – och i vissa fall katastrofalt – ger det möjlighet till att göra fler saker tillsammans, men också till att bara finnas där som förälder. Och när många aktiviteter ”på stan” stängde ner boomade snickrandet, hemmafixandet och bakandet …Många har upptäckt naturen ochmänniskor har hjälpts åt med att handla och gå ärenden. Den som är permitterad eller varslad kan dela oron inför framtidenmed flera. Det är helt enkelt inte lika skamligt att bli arbetslös. Men oavsett hur vardagen påverkas handlar det om att skapa nya rutiner och hitta mening i nytt görande. För sådana som jag, som i princip kan jobba hemifrån nästan hela tiden, är en av de stora utmaningarna att skilja arbete från fritid. Jag berättar att jag har börjat följa min snart elva­ åriga dotter till skolan, fast hon kan gå själv, för att sedan ta en längre morgonpromenad. – I ekorrhjulet när man springer mellan olika saker och ska hinna hem till en viss tid, då har man enmassa tidsmarkörer i vardagen. Men nu när allt geggas ihop måste man själv sätta upp sådana, som du gjort på förmiddagarna. Du har använt din dot­ ters schema som enmarkör och skapat en struktur kring det. Men det är betydligt svårare att avsluta dagen – datorn och skärmen står där på köksbordet och pockar på. ”Vi behöver välja med omsorg, och inte ta tillbaka sådant som inte var bra.” LENA-KARIN ERLANDSSON F O T O : M A G N U S K A R L S S O N