Arbetsterapeuten-5-2020

22 TEMA: NY VARDAG – Jag tycker att det är jobbigt att många tjänstemän och myndigheter, även skolan, ofta tänker över huvudet på det här personerna. Att man tänker på vad den här deltagaren/klienten/ patienten skulle behöva, men man har nästan aldrig pratat med dem ordent­ ligt. Man gör ett antagande och så kör man på det. Det är lite skrämmande. I Sammaprojektet gör teamet tvärtom och kartlägger tillsammans med perso­ nen vilket stöd hen behöver. När det gäl­ ler yngre deltagare samarbetar teamet mycket med föräldrarna, och för äldre är hela nätverket kring personen viktigt. I teamet kring deltagaren finns: case managementhandledare, supported employmenthandledare, arbetstera­ peut och hälsopedagog. Men vilka man träffar och hur ofta beror helt på indivi­ duella behov, det finns inget färdigt program som alla deltagare följer. I rollen som case manager stöttar Petra Arnoldsson deltagarna i kontak­ ten med olika myndigheter och vår­ den. Många gånger vet personerna inte vilka rättigheter och möjligheter de faktiskt har. Hon kallar bland annat till SIPmöten och följer med på läkar­ besök. Att få ordning på privatekono­ min är också viktigt för många del­ tagare. – Jag blir bryggan mellan olika myn­ digheter. Många av deltagarna har svårt att utrycka vilka behov de har, för oftast har människor inte tid att lyssna. Där kan jag göra stor skillnad, säger hon och konstaterar att det är en utmaning att få samordningen och samarbetet att fungera när det är många olika aktörer inblandade. Supported employmenthandledaren Anna Ersson Holmsten lyfter fram ett gott samarbete med Arbetsförmedling­ en, med en dedikerad handläggare, som en av Sammaprojektets framgångs­ faktorer. Även från Försäkringskassan är det en stående representant på teamets veckomöten. Trots pandemin har Anna Ersson Holmsten inte haft svårt att hitta praktikplatser och arbetsträning till deltagarna. Hon tycker att företagen i Nynäshamn är bra att ha att göra med. Tillsammans med deltagaren inleder hon med en bred kartläggning av vad personen vill jobba med. – Vad tror man att man vill göra? Har man några erfarenheter? Det behöver inte vara egna arbetslivserfarenheter, utan det kan vara att man varit med sin farbror på hans jobb. Anna Ersson Holmsten använder sig bland annat av instrument som synlig­ gör hur personen reagerar när hen blir stressad och orolig, intresseoch yrkeskortlek samt försöker luska ut om det är något speciellt personen vill, som till exempel ha uniform på jobbet. Sedan letar hon efter potentiella arbetsplatser. Parallellt med det sam­ verkar hon med Arbetsförmedlingen för att exempelvis se om det finns möjlighet till en anställning med stöd. Siktet är hela tiden inställt på ett avlönat arbete. – Vi har redan en deltagare som skrivit på en ”vid behov”timanställning. Och flera har gått till studier, säger Anna. MalinWallmark tillägger att hela arbetssättet bygger på att stärka del­ tagarens tro på sig själv och sina för­ mågor, många är ganska brända: – Vi jobbar hela tiden med att: ”Det är du som äger ditt liv.” Angelica Sonesson är projektets arbetsterapeut. En viktig del av hennes arbete är att stötta deltagarna med att få till strategier för att strukturera var­ dagen. – Tillsammans med deltagarna arbetar jag mycket med att skapa rutiner – och behålla dem. Många deltagare har problemmed sömnen och hon har därför även foku­ serat på sömnhygien, och tillsammans med deltagaren gjort sömnkartlägg­ ningar och arbetat med avslapp­ ningsövningar. Hittills har hon mestadels stöttat deltagare som vill komma ut i studier. Hon har bland annat hjälpt till med kon­ takter med studievägledning och kurs­ administration. Däremot har hon än så ”Du är kvar i projektet så länge du behöver projektets insatser.” I teamet kring deltagaren finns case manager Petra Arnoldsson, supported employment-hand- ledaren Anna Ersson Holmsten, arbetsterapeuten Angelica Sonesson och projektledaren Malin Wall- mark. Teamets hälsopedagog Susanne Atterström är inte med på bild.