10 – Det var dinmamma som sa att nu måste du berätta. När det blev dags att välja yrke var Katja övertygad om att hon skulle bli sjukgymnast. – Den enda jag minns från hab och alla besök i vården under uppväxten är Ingrid. Hon peppade och lyfte upp mig. Fanns där som en trygghet och ett stöd. Så jag tänkte att jag ska bli sjukgymnast och vara lika engagerad i människor och stötta dem på samma sätt som Ingrid hjälpte mig. Men nu råkar det vara så att Carl Simons mamma är arbetsterapeut och hon tyckte att Katjas beskrivning på vad hon ville göra passade mycket bättre in på arbetsterapi, och inledde en övertalningskampanj. Katja sökte och kom in på båda utbildningarna, men tackade nej till sjukgymnast efter att ha läst på lite mer. – Jag gick på uppropet till arbetsterapeut och kände från dag ett att det verkligen är det här jag ska göra. Jag älskade utbildningen – och alla praktikplatser var helt magiska. Känslan av att arbetsterapeut är helt rätt har bestått och efter ett par vikariat har hon numera sitt drömjobb på habiliteringen. Först jobbade honmed barn, men har bytt till vuxna. – Jag får träffa helt fantastiska människor. Det är i hemmiljö, i skolan, på arbetet … Jag trodde min plats var på barnsidan, men det känns som jag kan göra mer nytta på vuxensidan. Där kan jag prata med patienterna på ett helt annat sätt. Att prata med en treåring om att armen är dum och inte fungerar blir på en annan nivå. Hon tycker att hennes personliga erfarenheter är värdefulla i jobbet, hon förstår på riktigt hur svårt det kan vara att göra en aktivitet. – Jag tror inte att jag valde arbetsterapeutyrket, utan att arbetsterapeutyrket valde mig. Det känns som en självklar del av mitt liv att jag ska vara arbetsterapeut. Jobbet kombinerar honmed att elitsatsa på paradressyr. Det långsiktiga målet är en pallplats i Paralympics i Paris 2024. Innan dess väntar flera andra mästerskap. – Målet nästa år är att ta SM-guld. För att tävla i paradressyr behöver man genomgå en klassificering. Katja berättar att det finns fem grader och du måste minst ha en funktionsnedsättning på 15 procent. Det var ett stort steg för henne att göra testerna; fokus är allt annat än arbetsterapeutiskt och handlar om vad du inte klarar. Först när hon var 27 år kände hon sig redo och även då vacklade hon om att låta testa sig: Inte kunde väl hon ha mer än 15 procents nedsättning? Samtidigt svarade hon ”fyra” när hennes mentala coach frågade i vilken grad hon skulle vilja hamna. Då pratar vi om en nedsättning på någonstans mellan 30 och 45 procent. Inte heller var hon beredd på hur känslosamt det skulle vara att göra testet. Katja Stensson kan prata om allt med hästen Ella. Hon lyssnar, förstår och för ingenting vidare. u Rottweilern Ulli
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=