Nio pall hundmat i Hoting. Hela bussen gungar när chauffören lastar godset. Ingen av passagerarna verkar det minsta irriterad över att vi blir stående i en extra halvtimme. Inte ens damerna som ska gå av i Hoting. De sitter kvar och går av först när vi är på den ordinarie stationen, två-tre minuter bort. Jag är på väg till Vilhelmina på reportageresa och har bestämt mig för att låta resan få ta tid. I stället för att dimpa ner med flyg har jag tagit tåget från Stockholm till Östersund (drygt 5 h) och sedan länsbussen vidare till Vilhelmina (4 h + 0,5 h). Och jag ångrar mig inte. Med flyg hade jag missat tonårskillen med träskor mitt i vintern, som fick oss medelålders att fnissa på bussen. Jag hade antagligen inte fått veta att Vilhelminas judoklubb skulle på träningsresa till Japan och inte träffat en ortsbo som visade vägen till hotellet. Eller förvånats över att killen vid mataffären hälsade på mig när jag tog en kvällspromenad. Jag hade helt enkelt fått mindre känsla för platsen. Att resa så här kräver definitivt en inre omställning och bra sittfläsk, men det var det värt. I sommar blir det tågluff på kontinenten. KATJA ALEXANDERSON chefredaktör Jag väljer sittfläsket och nyttja sina ”arbetsterapeutglasögon” på många sätt, även om vi inte utför någon vård eller behandling. Inledningsvis träffar ombuden personerna oftare, kanske en gång i veckan eller till och med två, för att lära känna varandra och bena ut vilka saker man ska arbeta med framöver. Mötena kan ske både på stan, i hemmet eller på ombudens kontor utifrån personens önskemål. Personligt ombud är inte tänkt som en långvarig insats som ska rulla på år ut och år in, men något drygt år är inte ovanligt. – Personen upplever ofta att vi är en trygghet, så det är en avvägning när man ska ta upp frågan om avslut. Har man jobbat kring olika uppdrag och önskemål och checkat av dem blir det lättare, säger Pernilla. I andra fall gäller det att slussa vidare personen och se över om det finns andra typer av stöd som kan vara aktuella, till exempel boendestöd, god man eller förvaltare. Förutom att stötta enskilda individer ska personliga ombud också identifiera systembrister. Förra året lyfte Pernilla och hennes kollegor bland annat att personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning ofta faller mellan stolarna eftersom myndigheternas regelverk krockar ibland. Till exempel har det blivit mycket tuffare krav för att räknas som aktivt arbetssökande. – Ibland kan det ställas krav på att man ska söka mellan 6 och 20 jobb per månad, vilket kanske gör att man inte mäktar med att vara inskriven och därför mister sin SGI, säger Pernilla. Systembrister rapporteras vidare till en ledningsgrupp med representanter för kommunen, regionens primärvård och psykiatri, Länsstyrelsen Västerbotten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. I gruppen finns också en brukarrepresentant. Avslutningsvis lyfter både Eva och Pernilla fram att personligt ombud är ett otroligt givande jobb, även om det förstås kan vara tufft att möta personer i utsatta situationer och besvärliga lägen i livet. De konstaterar att handledning och kloka kollegor är guld värda i sammanhanget. Men det positiva överväger. Eva umgås fortfarande med sina gamla kollegor, trots att hon gick i pension 2009. Och Pernilla bär med sig de fantastiska resor flera av personerna hon stöttat gjort. – De har ofta varit med om svåra händelser och kan befinna sig i väldigt komplexa situationer. Det är en förmån att få lära känna dem och följa dem i olika delar i livet. Att få se hur deras tilltro till sig själva stärks och att de vågar mer. Som personligt ombud får man göra skillnad, för de enskilda individerna men också för målgruppen i stort i samhället. Det är väldigt givande. ¶ Läs mer om personligt ombud på kunskapsguiden.se (sök på personligt ombud) och povasterbotten.se. ”Det är en förmån att få lära känna dem och följa dem i olika delar i livet.” PERNILLA ABRAHAMSSON 25
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=