28 TEMA: BÄTTRE VARDAG Det tar en liten stund innan Linnea öppnar dörren. När hon gör det är hon ”helt slut”, men mår bra. – Jag fick ett ryck med städningen. Det är bra att få ett motiverande besök. Det luktar svagt av rengöringsmedel i lägenheten. Köksbordet glänser där arbetsterapeuten Anna Alnelind slår sig ner. Fotografen (och kanske största orsaken till städrycket?) fipplar med sin utrustning. Anna Alnelind och Ann-Helen Karlsson är två av Bodens sju boendestödjare – båda arbetsterapeuter. De har bott i den gamla militärstaden hela livet. Kommunen och Försvarsmakten är fortfarande de största arbetsgivarna, men som på många håll i Norrbotten syns den tunga industrin lite överallt. En industri också Linnea är en del av. – Jag har precis börjat läsa för att ta lastbilskort och har en maskinförarutbildning sedan tidigare. Sen kommer det att finnas jobb. I dag sitter Anna bredvid när Linnea fyller i sin aktivitetsrapport hos Arbetsförmedlingen. Många av Bodens cirka 75 invånare med boendestöd får hjälp i kontakten med myndigheter. – De kan ha svårt att ta till sig information, så det händer att vi ringer till Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan tillsammans. Vi skriver ner vad som sägs och kan sammanfatta och gå igenom det efteråt, säger Anna Alnelind. För att få boendestöd krävs en problematik i vardagen – ofta en psykiatrisk eller neuropsykiatrisk diagnos eller att man tillhör LSS. Biståndshandläggaren startar en utredning och ser över vilket behov av stöd som finns i hemmet. Det kan till exempel handla om städning, matlagning eller inköp. – Många är hemma på heltid och har inte startmotorn att komma i gång, oavsett diagnos. Det blir för stort att ta itu med disken, säger Ann-Helen Karlsson. Vid första besöket, efter att boendestöd har fått uppdraget, är de alltid två. De gör en riskbedömning i hemmet och frågar hur personen vill ha det. Skriver en genomförandeplan tillsammans, som brukaren skriver under. Och startar i gång. Vanligtvis med två besök i veckan, ungefär 45 minuter per gång. Vissa behöver lite mer, andra mindre. – Målet är att de ska bli så självständiga som möjligt så att vi kan fasa ut oss mer och mer. Insatserna förändras också över tid. Just nu kanske de behöver stöd med matlagningen och sen kan det handla om att få till städningen, säger Ann-Helen. Anna tillägger: – Man kan sällan jobba med allting samtidigt. Det blir för stort. Det är lättare att hålla fokus på en eller två saker i taget. Och när man känner att det funkar ganska bra kan man gå vidare. Stödet beviljas för ett år i taget, men en del får förlängda beslut under flera år. Däremot går det inte att få både hemtjänst och boendestöd i Boden. – I vissa fall skulle det vara bra att jobba parallellt under en period. Om hemtjänsten skurar golven skulle det ge energi till annat, disken till exempel. Det är också bra för individen att känna att jag fixar ”För att komma i gång lejde jag städtjänster och satt med och vek och sorterade kläder.” Tidigare plitade Linnea ner allt som skulle göras på postit-lappar, men har nu blivit bättre på att skriva ner direkt i kalendern. ”När man känner att det funkar ganska bra kan man gå vidare.” ANNA ALNELIND
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=