30 Boendestöd tar inte över och gör saker åt personen. Som arbetsterapeuter har Anna och Ann-Helen många verktyg att ta till. Motiverande samtal, helhetssynen, vad som sparar energi, bra koll på funktionsnedsättningar och så det här med balans mellan aktivitet och vila. – En person som har jättemycket energi just i dag kanske vill göra allt på en gång – handla, städa, tvätta – och sen blir de liggande i tre dagar. Då försöker vi pusha mot att inte göra allt samtidigt, säger Anna. Många insatser trappas upp stegvis. Först möter man personen i hemmet och går tillsammans ut och handlar. Nästa gång möts man utanför och sedan inne i butiken. – Många med en npf-diagnos mår också dåligt och har ångest. Har svårt att vara bland mycket människor, säger Ann-Helen. Motivationen bland brukarna varierar. Någon har kanske tagit kontakt med boendestöd genom föräldrarna eller jobbet fast de inte riktigt själva vill. Då kan det ta lite tid innan man kommer i gång. Och lär känna, börjar lita på boendestödjarna och vänjer sig vid att de kommer hem till en. – Det är en blandad målgrupp och vi besöker en hel del unga killar och tjejer. Och så kommer vi kvinnor hem till dem – som deras mammor har gjort – och tjatar. Eller det är så de kan uppleva det. Man får ha lite fingertoppskänsla vem som ska besöka vem, säger Anna. På en liten ort hittar man snabbt gemensamma bekanta. Har man en nära koppling eller känner personen privat får någon annan gå. Men Anna och Ann-Helen påpekar att det är funktionen boendestöd som kommer, inte personen. – Men det är många som inte tycker att det gör något. De kan vara stolta och presentera oss på stan. ”Det här är mitt boendestöd,” säger Ann-Helen. Personkemin är viktig, men brukarna måste själva vilja komma i gång. Det krävs en del guidning och pepp. – Bara ett telefonsamtal kan bli en liten extra motivation. Har du skjutit upp att boka tvättstuga? Gå ner och gör det, så ringer jag tillbaka om en kvart. Eller fixat en matlåda till jobbet? Har du inte lust just nu kan du skicka ett foto senare. Då får de också bekräftat att det blir gjort. Och blir lite stolta: ”Såg du bilden? Ja, det gjorde jag. Bra gjort”, säger Anna. Linnea håller med. – Jag blir motiverad av en morot eller utmaning. Jag sätter själv utmaningar, men utan någon att bolla med kommer man inte så långt. Att få höra ”bra jobbat” av någon utifrån lyfter mig. Det är dags att dra – Linnea har skickat in aktivitetsrapporten, fyllt i kalendern och blivit plåtad. Vid nästa besök vill hon gå igenom papper som samlats i tidningshyllan på väggen. De ska in i de rätta pärmarna. – Vad ska du göra nu Linnea, efter att vi gått? frågar Anna. – Nu ska jag plugga! – Har du ätit? – Jo, jag åt en ordentlig frukost så det går bra. ¶ Broderiet på köksväggen påminner om Linneas situation före och efter boendestöd: ”Alltså det är fortfarande katastrof, men det är mycket bättre katastrof än innan!” TEMA: BÄTTRE VARDAG
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=