8 PORTRÄTTET Absolut ingen sjal. Moa Blomqvist är bestämd. Hon vill definitivt inte fotograferas med virkningens 1A-projekt. Det hon gör är något helt annat. – Jag är konstnär som jobbar med garn som primärt medium. Det kan ju låta jättepretentiöst, men jag jobbar hårt för att ta bort den tråkiga, tantiga, lite husmoderliga stämningen kring virkningen. Och de över 50 000 följarna på Instagram möts verkligen inte av babyfiltar, sjalar och söta små djur (förutom Moas hund ibland), utan av coola plagg som berättar en historia. Plagg som många, vid en första anblick, tror är stickade – för inte går det väl att virka med ett så modernt uttryck? Virkning vs stickning är en helt egen historia, men vi kan nöja oss med att konstatera att Moa vill distansera sig från pyssligheten som är förknippad med virkning och höja hantverkets status. – Det här är inte bara kul, en liten hobby, en liten grej, en liten skojsak. Det här är mitt jobb. Det här är min konst. Det här är det jag lever, äter, andas för. Och jag lever, äter, andas av det. Eftersom hon försörjer sig på virkningen, och har butik både i centrala Varberg och på nätet, säger hon ofta nej till förfrågningar om att hålla kurser som bara ger symboliskt betalt. Hon vet att det kan låta krasst, att det finns de som tycker att man ska ställa upp för kärleken till hantverket. – Jag älskar hantverket och hantverket är det viktigaste i mitt liv – och det tar en jättestor plats. Men att undervärdera sitt eget hantverk är att göra det en otjänst. Det är först de senaste åren hon har kunnat försörja sig på virkningen. Innan dess jobbade hon i butik. – Jag är en krängarkalle. Säljare är typ det fulaste man kan vara, men jag älskar att sälja saker. Det bästa är att träffa folk. Ännu roligare är det nu, när hon har sin egen affär. Den lilla lokalen i centrala Varberg är fylld med garner i regnbågens alla kulörer och några till. – Jag har profilerat mig som en butik som satsar på färg. Kommer någon in och säger att de vill ha brunt, då kan jag säga att det här är inte rätt ställe för dig. Fast den här dagen kommer en långväga kund, och kärt återseende, in med sin mamma och de vill ha just brunt – och nog finns det några nystan som Moa letar fram. De passar också på att ta en bild tillsammans till Insta. Moa flyttade till Varberg hösten 2019 och i väntan på en ny lägenhet och att sambon skulle ansluta bodde hon hemma hos sina föräldrar. De hade flyttat dit redan 2010 från hemstaden Borås. Under den tiden blev det väldigt mycket virkat och när hon lade ut en tröja på sociala medier blev folk som tokiga och ville ha mönstret. Va, virkat? Grytlappar, gosedjur och spetsdukar går bort för garnkonstnären och virkaren Moa Blomqvist. Med sina självbiografiska plagg tar hon det traditionella hantverket in i nutiden. ”Det här är det jag lever, äter, andas för.” kk Text: Katja Alexanderson Foto: Jenny Ingemarsson
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=