11 Studierna kändes helt rätt från dag ett, och att börja mitt i pandemin var en riktig vinstlott. – Det hade varit mycket svårare om jag hade behövt vara på plats hela tiden. Nu kunde jag delta även dagar jag hade ont. Jag kunde sitta med en värmedyna eller lägga mig ner och stänga av kameran. Men jag kunde också rita eller pillra med någonting annat, som inte störde den som pratade, men som gjorde att jag kunde höra vad de sa. Över lag har hon positiva minnen av pandemin, då blev alla andra familjers vardag mer lik deras. För de träffar inte mycket folk, har sällan gäster och barnen har inte speciellt många fritidsaktiviteter. Och ska de bort en helg planerar de alltid för vilotid efteråt för att hantera den mentala baksmällan. – Även om det är långt åker vi hellre tur och retur en lördag, så att vi kan krascha på söndagen. Familjen har valt att bo på landet, lägenhet skulle inte funka. Men de har grannar som de ändå måste ta hänsyn till. Drömmen är att bo på en gård helt för sig själva. – Då skulle vi inte behöva bry oss om ungarna härjar och skriker. Och det måste barnen få göra någonstans. De måste få lov att vara sig själva. Diagnoserna har gjort att familjen fått bättre stöd, även om det inte har varit helt enkelt alla gånger. Det har också öppnat för medicinering, vilket har varit värdefullt för att få energin att räcka hela dagen och förbättra sömnen. Genom att vara öppen med familjens alla diagnoser vill Martina minska stigmat kring npf och psykisk ohälsa. – Det är inte konstigare att man har ångest eller adhd än att man skulle ha en knäskada, astma eller diabetes. Hon har bloggat och deltagit i poddar om livet med många bokstäver. Att skriva ger kraft. Redan i låg- och mellanstadiet skrev hon ut sina känslor i dagböcker. Och hon hoppas att hennes talang att sätta ord på svåra saker kan hjälpa andra i liknande livssituationer. – Jag har förmågan att berätta och tycker inte att det är så jobbigt – och då känner jag att jag kan göra det. Hon har även startat en föräldraförening, som tyvärr ligger lite på is just nu. Att få dela sorg och glädje med andra med liknande erfarenheter är otroligt värdefullt. Naturen ger kraft och lugn: ”Jag älskar träd, har alltid gjort det. Gärna skeva träd, som är lite kantstötta, men som ändå står pall. Jag tycker det är en symbol för livet.” Martina Löwenham Gör: Arbetsterapeut på Bup i Värnamo. Familj: Man och tre barn. Brinner för: Att minska stigmat kring psykisk ohälsa. Fritid: Gillar att baka, köper mjöl i 20-kilossäckar. kk
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=