11 ljus som fanns kvar hade förvandlats till ett kompakt inre mörker. – Jag ville inte dö, men klarade inte av att leva. Det kunde ha tagit slut den dagen i september 2021, på en tågräls i södra Skåne. Anonyma resenärer färdades i vagnarna på väg till olika mål. Ovetande om kvinnan som slungades ut på åkern. Också hon på väg mot en lång resa. Fast till en annan destination, ett lugnt rum inom henne. Med en dörr på glänt där ljuset sakta letade sig in. – När jag vaknade på sjukhuset var jag helt ensam med mina tankar. Jag kom inte undan längre och skalade av mig lager på lager av de skyddsmurar som jag byggt upp genom åren. Läkarna och sjuksköterskorna avlöste varandra, plåstrade om sår, lade förband, tömde stomipåsen och vände henne rätt i sängen. Värken i kroppen var obeskrivlig. – Plötsligt blev jag livrädd för att inte vakna mer. Dödslängtan ersattes av dödsångest. Varje morgon när jag vaknade blev jag glad över att jag fortfarande levde. I stället för sorg över de kroppsdelar jag saknade kände jag tacksamhet över de som fanns kvar. Under tiden på sjukhuset blev hon erbjuden samtal med en kurator, men hon tog i stället kontakt med en präst som hon pratade med regelbundet under ett år. Sakta vaknade känslan av att hon duger som hon är. Och att meningen med livet var att leva. Gittel tar en klunk te och brer smör på ytterligare en tekaka. Huden är brunbränd från vårsolen ute på terrassen. Kroppen pryds av tatueringar. – Jag hade en fjäril på höften som de lappade ihop fel. Läkaren som utfört operationen undrade vad det egentligen skulle föreställa. Jag svarade att det var en fjäril. Hon skrattar varmt. Säger att det blev tokigt men att det inte gör någonting. – I dag skrattar jag åt nästan allt. Jag glömmer saker, blandar ihop dagar, är vimsig och missar planerade möten. Allt går sakta, men en snigel kommer också fram. Det tar bara lite längre tid. Gittel Ullebo Gör: Volontär för Minds självmordslinje och ambassadör för Hjärnkoll Skåne och Gula bänkarna i Malmö. Utbildar sig till peer support. Familj: Tre vuxna söner och en särbo. Fritid: Familjen och olika arrangemang kring psykisk ohälsa. Instagram: Gittel2.0 kk Benprotesen är ovärderlig för Gittel. När benstumpen är öm eller när hon behöver ta sig längre sträckor byter hon till rullstolen.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=