23 kk En av akutåtgärderna var att införa en kvällslista för att hinna med alla patienter. – Vi jobbade kväll i ungefär två år. Det var frivilligt, men man visste att gör jag inte det här på kvällen, och får extra betalt, får jag gå dit på min vanliga arbetstid. Då jobbade jag hellre kväll och gjorde klart saker och fick betalt för det. Och kunde med gott samvete vara bara på min strokeavdelning dagtid och inte springa runt på halva sjukhuset, säger Mathilda. En annan åtgärd för att minska arbetsbelastningen har varit att skära bort arbetsuppgifter från arbetsterapeuterna, så att de bara tar hand om det mest akuta. Oftast handlar det då om att förskriva hjälpmedel för att patienter ska kunna lämna sjukhuset. – Det känns som att man är en hjälpmedelsbeställare utifrån någon annans bedömning. På strokeavdelningen har jag ofta unga patienter som gått från att vara helt självständiga och arbetsföra till att behöva intensiv rehabilitering. Det har absolut inte varit prioriterat att träna någon som är 55 år och haft en stor hjärnblödning i jämförelse med en pensionär som ska åter till sitt boende och behöver en komfortrullstol. Mathilda har full förståelse för att det har varit ett sätt för cheferna att se till att arbetsbelastningen inte blir orimlig, men säger att det minskar arbetsglädjen att inte få använda sin arbetsterapeutiska kompetens fullt ut. Att bli reducerad till någon som skriver ut hjälpmedel och att det ständigt är andra professioner som avgör om det behövs en arbetsterapeut i stället för att själv få bedöma behovet. Till det kommer den etiska stressen av att inte känna att man gör ett bra jobb. Arbetsterapeuten och lokala ombudet Mathilda van Dijk hoppas att arbetsmiljön nu ska bli bättre för kollegorna på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Själv slutade hon nu i september. ESKILSTUNA
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=