33 patientkontakter och ingen lätt verksamhet, säger Lina. Likaså möts de av en stor ängslan hos sina patienter. – Patienterna uttrycker en stor oro för att förlora den allians de har haft med sin behandlare. De är oroliga på ett personligt plan och men också ur ett större perspektiv och undrar vad som händer med vården, säger Lina. De är rörande överens om att det svåraste är ovissheten. – Jag tror alla bär på oro, oavsett hur berörd man är av varslen, men det finns olika typer av oro. Våra kollegor som kommer att finnas kvar har också en oro och rädsla för hur de ska orka, säger Josefine. Hon fortsätter: – Det som är svårast är känslan av att inte ha kontroll över framtiden. Och det spiller över på livet utanför jobbet och får stora konsekvenser både för hälsan och vilka val man gör i livet. Varje dag är man totalt dränerad, säger hon med eftertryck. Nu har åtgärdspunkter för förändrade arbetssätt, för att klara en verksamhet med färre medarbetare, presenterats. Och de önskar att de hade fått vara delaktiga i processen, att den skett i en annan ordning och att de själva fått komma med förslag på effektiviseringar och se över vilka hål som finns. Har ni funderat på att säga upp er? ”Ja, tyvärr”, svarar båda två direkt på frågan. – Jag och flera med mig har tänkt i banorna att man inte vill vara arbetsterapeut längre. Vilket jag verkligen är i själ och hjärta. Men det här vill jag inte signa upp på. Jag har funderat på att lämna vården ett tag och komma tillbaka när det här är över, säger Josefine. Lina tillägger: – Generellt blev det ett stort slag mot arbetsterapeuter, oavsett om man är berörd av varslen eller inte. Vi gick lite sönder som grupp när det blev så tydligt att sex tjänster skulle försvinna – det kändes som att vårt yrke inte var viktigt. ¶ REGION ÖSTERGÖTLAND Arbetsgivaren har meddelat att rehabmedicin ska gå från 19 till 13 arbetsterapeuttjänster. ”Vi gick lite sönder som grupp när det blev så tydligt att sex tjänster skulle försvinna.”
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=