41 kk och så säger de ”nej, jag vill inte”, då kan vi komma tillbaka på eftermiddagen. Eller så ringer dagansvarig efter tio minuter och säger att hon har ändrat sig. Ja, men då går jag bort dit, säger Jennifer. Det fyråriga projektet är inne på sitt sista år; Sandra har varit med från start, Jennifer kom in lite senare. Arbetssättet med ett Bup-team på plats på Folåsa var helt nytt och startsträckan blev längre än vad man trodde. Det handlade bland annat om säkerhetsfrågor och att lösa de juridiska delarna. Bup och SiS arbetar utifrån olika lagstiftningar vilket gör att samtycken är absolut nödvändiga av sekretesskäl. Men den verkligt stora utmaningen var att jobba ihop två olika arbetssätt för att hitta en gemensam målbild och samsyn kring rollfördelningen. – Vi stångades ganska rejält i början. Vi hade helt olika språk. Vi menade oftast samma saker, men det tog tid innan vi förstod varandra, säger Sandra och tillägger att SiS nog inte riktigt hade förstått hur mycket samarbete som skulle krävas, utan hoppats att nu kommer Bup och löser problemen. Hon fortsätter: – En utmaning har också varit att SiS och Bup ibland har lite olika förklaringsmodeller och olika förhållningssätt till att handskas med beteendeproblem. Nu, när vår kunskap om varandra ökat, förstår vi varandra bättre. Vi har också haft möjlighet att öka kunskapen kring barnpsykiatri och behoven hos målgruppen. Patrik Kajhem, biträdande enhetschef på en av de låsta avdelningarna på Folåsa, instämmer i att det har krävts en hel del arbete för att hitta bra det bättre jobbar ihop Många av tjejerna har svårt att sätta ord på känslor. Då kan känslokort och uttrycksfulla träfigurer öppna upp för samtal.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=