42 REPORTAGE samarbetsformer – och inte minst för att lära känna varandra och få förståelse för varandras verksamheter. Men konstaterar att det var väl värt jobbet. – Jag gillar det här samarbetet, vi jobbar väldigt nära varandra. Vi har fått tillgång till kunskap, förhållningssätt som vi till viss del har saknat, i synnerhet när man jämför med öppenvårdsinsatser. Det har fungerat bra och vi är väldigt behjälpta av att det finns fler professioner med sin expertis på plats. Informationsutbytet har blivit mycket bättre. SiS-personalen har fått fler möjligheter att få råd och stöd kring allt från bemötande till olika typer av hjälpmedel. Bup-teamet har bland annat genomfört utbildningsinsatser och workshoppar med personalen. Och samtidigt har Bup fått en djupare förståelse för SiS verksamhet. – Vi kan prata lite snabbt, springer på varandra, har möten … Det är guld värt för oss att få kunskap och angreppssätt för olika typer av problematik. Sedan är det jättehjälpsamt att ni kan komma om det hänt något, om det varit lite akuta händelser, säger Patrik. – Det blir bäst när vi tänker tillsammans, inflikar Sandra. Det är SiS som identifierar vilka flickor som kan vara aktuella för integrerad vård och skickar remiss till Bup-teamet. Teamet, som består av psykiater, kurator, psykolog, arbetsterapeut och projektledare, gör sedan en bedömning om flickan ska inkluderas i projektet. Därefter planeras och sätts mål för vården och i det arbetet deltar SiS och självklart även barnet. Det är frivilligt att delta i projektet. Bup och SiS har regelbundna avstämningar längs med vägen. Sandra och Jennifer lyfter SiS-personalens roll för att insatserna från Bup ska lyckas; som arbetsterapeuter träffar de barnen som mest en till två gånger i veckan. Mycket av jobbet görs i vardagen på avdelningen och därför är barnets kontaktperson ofta med på patientmöten. – Barn i samma ålder i öppenvården kommer sällan själva. Man förväntar sig att en omsorgsperson är med. De här LINKÖPING
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=