#5 2022 TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES ARBETSTERAPEUTER k PORTRÄTTET Står upp för kollegorna DET ÄR ALDRIG FÖR SENT ATT FÅ EN ADHD-DIAGNOS Mathilda Söderdahl – med rätt att företräda TEMA UPPDRAG: FACKET k VÄRLDSKONGRESS Arbetsterapeuter från hela världen träffades i Paris APPAR FÖR OROLIGA TIDER
Möt vår stora familj Etac Swift Mobil-2 – en mobil duschstol med många möjligheter Varje användare ser olika ut och har olika behov. Duschstolen ska även fungera i olika badrum, över en golvstående eller vägghängd toalett. För att möta dessa behov finns nu Swift Mobil-2 i fler varianter och storlekar. Läs mer på etac.se
#5 2022 ”Jag var mig själv, men jag spelade min yrkesroll. Det var doktor Ulrika.” s 8 Koll på föräldraledighet s 42 SVANENMÄRKET Trycksak 3041 0116 I våras var min dotter och jag ute och åt middag när mobilen ringde. Av någon oförklarlig anledning svarade jag trots att det var ett okänt nummer, med stor risk för säljare på andra sidan luren. Men det var ingen som ville kränga saker, utan en representant för valberedningen i min bostadsrättsförening. Av någon ännu mer oförklarlig anledning hör jag mig själv säga att jag kan sitta i styrelsen, redan innan han hunnit ställa frågan. Kanske var det pliktkänslan? Kanske ville jag bara göra samtalet så kort sommöjligt? Oavsett var uppringaren helt chockad över att jag: Ett hade svarat i telefon, två sagt att jag kunde ställa upp. Och ställer upp det gör många av oss svenskar, inte bara i bostadsrättsföreningen utan som klassföräldrar, fotbollstränare, volontärer och inte minst som fackliga representanter. Det här numrets tema är fackligt uppdrag. Vi intervjuar Angeli SjöströmHederberg som de senaste 15 år har jobbat heltid med att stärka civilsamhället och i förlängningen demokratin. Hon har bland annat skrivit en bok om hur man rekryterar, aktiverar och behåller medlemmar. Du möter också flera förtroendevalda som berättar om sitt engagemang i Sveriges Arbetsterapeuter. Du får följa med förbundets studentombudsman Adina Cederblad på en tur till Göteborg. I Askersund träffar du lokala ombudet och skyddsombudet Mathilda Söderdahl som drivs av att kunna påverka sin arbetsplats och stå upp för kollegornas rättigheter. Dessutom rapporterar vi från världsorganisationen WFOT:s council meeting och kongress i Paris. Vi intervjuar bland andra den kanadensiska arbetsterapiforskaren KarenWhalley Hammell som gör upp med det hon kallar för arbetsterapins vita lögner. Att arbetsterapeuter (omedvetet) väljer att inte se hur strukturella orättvisor präglar arbetsterapeutisk teori och praktik. Därutöver bjuder detta nummer på ett porträtt av läkaren Ulrika Lorentzon som fick en adhd-diagnos som 53-åring, nyheter, bok- och apptips, koll på vad som gäller vid föräldraledighet och en hel del annat. Vi ställer upp! katja alexanderson Chefredaktör 5 Ordföranden Destination: god och nära vård 6 Aktuellt 8 Porträttet Ulrika Lorentzon har funnit lugnet efter adhd-diagnosen 12 Hallå där! Eva Lindqvist ska öka kunskapen om äldreomsorg 14 Uppdrag: facket Engagemang driver facket Sex röster om facket Mathilda Söderdahl är lokalfacklig i Askersunds kommun Studentombudsmannen på Sverigeturné Studenterna träffades på Engagemangsdagarna 28 Karriär David Hamstedt har tagit steget och blivit chef 31 Krönikan När hjälpmedel inte hjälper 33 Appspalt Appar för oroliga tider 34 Reportage & forskning Världskongress i Paris Karen Whalley Hammell synar arbetsterapins vita lögner 44 Förbundsnytt Dags att söka stipendier 3 Utges av Sveriges Arbetsterapeuter Box 760, 131 24 Nacka Växel och medlemsrådgivning: 08 507 488 00 www.arbetsterapeuterna.se kansli@arbetsterapeuterna.se Ansvarig utgivare: Ida Kåhlin ida.kahlin@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 03 Chefredaktör: Katja Alexanderson katja.alexanderson@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 25 Fotograf omslaget: Kicki Nilsson Layout: Pontus Wikholm Korrektur: Linda Swartz Annonser: Victoria Pettersson victoria.pettersson@mediakraft.se 073 511 81 79 TS-kontrollerad upplaga: 10 400 ISSN: 0345-0988 Grafisk form: Graffoto AB Tryck: Ljungbergs
Renett Air Rengöring med dubbla duschmunstycken Torkar Diskret design Enkel montering Hållbart Ett unikt duschsystem som sätter en ny standard för bidésitsar! Förenklad utprovning av Renett Air Nu underlättar Moveum möjligheten till en utprovning av Renett Air. Genom lokala, utbildade samarbetspartners kan vi nu erbjuda fler personer en snabbare genomförd utprovning av Renett Air. Hör av dig direkt till oss för att boka en tid. Har du bokat in en utprovning än? Tel: 023-79 22 00 info@moveum.se Badrum | Kök | Spisvakt | Garage | Trösklar/Kilar | Stödhandtag | Assistep Moveum AB, Box 470, 791 16 Falun +4623792200 info@moveum.se www.moveum.se
ORDFÖRANDEN ida kåhlin Ordförande I mars 2017 fick Anna Nergårdh regeringens uppdrag att som särskild utredare stödja arbetet med att samordnat utveckla enmodern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården. Utredningen, somfick namnet Samordnad utveckling för god och nära vård, blev startskottet för en av de största förändringsresorna inom svensk hälso- och sjukvård i modern tid, en resa som just nu pågår för fullt. Sveriges riksdag, regioner och kommuner har tillsammans beslutat att det är denna väg vi ska ta. Vi företrädare för professions- och brukarorganisationer har både ivrigt hejat på och aktivt deltagit i arbetet. Vi är alla överens. Tillsammans ska vi förflytta Hälso- och sjukvårdssverige från fokus på organisation till person, från att vara ett reaktivt system till att arbeta proaktivt och hälsofrämjande. Nära vård är ingen ny organisationsnivå eller en ny benämning på primärvård, även om primärvården är navet i den nära vården. Det är ett nytt sätt att tänka och arbeta. Kärnan är det personcentrerade förhållningssättet – att se, involvera och anpassa insatserna efter vad som är viktigt för varje unik person – sådant som vi arbetsterapeuter är bra på! Nu är Nära vård-tåget i rullning och som förbund har vi valt att vara allt annat än passagerare. Vi vill vara med och styra. Vi vill visa vägen i omställningen till Nära vård. Arbetsterapeuters kompetens är en avgörande pusselbit i omställningen. Förbundets fullmäktige beslutade därför förra året att fokusera på arbetsterapeutens uppdrag och att tydliggöra de hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser vi kan bidra med. Vi ska också verka för att det ska finnas rimliga förutsättningar för att bedriva arbetsterapi på primärvårdsnivå – en hållbar arbetsmiljö samt bättre möjligheter till yrkeslivslångt lärande. Före sommaren genomförde vi en undersökning med fokus på arbetsterapeutens arbete på primärvårdsnivå. Enkäten, som besvarades av nära 1500 medlemmar, innehöll frågor om uppdragets utformning och förutsättningar, men också om omställningen till Nära vård. Tyvärr visade resultatet att bara 26 procent av arbetsterapeuterna i kommunerna och 19 procent inom regionerna känner sig tillräckligt involverade i den omställningen. När det gäller planering eller genomförande av förändringar i verksamheten relaterade till Nära vård uppger 57 procent av arbetsterapeuterna i kommunerna att det sker eller planeras sådana förändringar. Inom den regiondrivna primärvården är motsvarande siffra bara 30 procent och drygt hälften känner inte till några somhelst verksamhetsförändringar relaterade till Nära vård. Det är inte good enough. Om vi ska lyckas med omställningen till Nära vård måste alla vara med på tåget. Från förbundets sida kommer vi att göra vad vi kan för att öka känslan av delaktighet samt visa värdet av vår profession. På vår webb har vi sedan en tid exempelvis en särskild Nära vård-sida där vi samlar länkar, information och kunskap kring omställningen. Sedan i våras arrangerar vi även digitala Nära vård-frukostar med fokus på att inspirera och sprida goda exempel. Vi är övertygade om att omställningen till Nära vård är rätt destination för framtidens hälso- och sjukvård. Nu visar vi vägen – tillsammans! Fotnot. Resultatet av primärvårdsenkäten kommer att presenteras i sin helhet senare under hösten. Destination: god och nära vård ”Vi är övertygade omatt omställningen till nära vård är rätt destination för framtidens hälso- och sjukvård. Nu visar vi vägen – tillsammans!”
Extra fullmäktige med fyllnadsval till styrelsen Två nya ledamöter till förbundsstyrelsen kommer att väljas på ett extra fullmäktige, som hålls digitalt den 29 november. Av privata skäl har två av ledamöterna i förbundsstyrelsen avsagt sig sina uppdrag. Sveriges Arbetsterapeuter håller därför fyllnadsval vid ett extra, digitalt, fullmäktigemöte den 29 november klockan 16.00–18.00. Fullmäktigeledamöterna är i princip desamma som vid förra fullmäktige 2021. Utöver valet av två ledamöter kommer fullmäktige att besluta om en uppdatering av instruktionen till valberedningen. Valberedningen presenterar sina kandidater den 1 november. Du sommedlem kan närvara digitalt genom att anmäla dig, senast den 15 november, via webben. Följ rapporteringen på arbetsterapeuterna.se. ¶ 6 Stöd i vardagen Att ha barn kan vara tufft och har du en egen funktionsnedsättning kan det vara ännu mer utmanande. Nu finns ett nytt föräldraskapsstöd för föräldrar med psykisk ohälsa eller npf. Det är helt kostnadsfritt och tillgängligt för alla och det går att vara anonym. Du hittar det på brackediakoni.se/trust. Hösten 2023 blir arbetsterapeutprogrammet i Umeå en distansutbildning. Förhoppningen är att kunna locka fler sökande – inte minst från Norrlands inland. BILDER: MOSTPHOTOS Mer melatonin Hormonet melatonin har visat sig påverka sömnen positivt. Nu har forskare vid Uppsala universitet i en studie på unga vuxna visat att användandet av tyngdtäcke kan öka nivåerna av hormonet med 30 procent. Däremot påverkades inte nivåerna av stresshormonet kortisol eller det stressmotverkande oxytocinet. Mer på uu.se. ”Självfallet är alla välkomna att söka, oavsett var man bor i landet.” ILLUSTRATION: MOSTPHOTOS ILLUSTRATION: MATILDA PETERSSON Det råder brist på arbetsterapeuter i Sverige och extra svårt att rekrytera är det bland annat i Norrlands inland. För att täcka framtida behov behöver fler arbetsterapeuter än i dag examineras. Arbetsterapeutprogrammet vid Umeå universitet har de senaste åren haft lågt söktryck till sina 45 studieplatser och därför bygger man nu om utbildningen till en distansutbildning. Sedan hösten 2021 har lärargruppen gjort en systematisk genomgång av och utvecklat både innehåll och pedagogiskt upplägg i nära samarbete med Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet. Hösten 2023 ska de första studenterna vara på plats online. – Vi vill göra det möjligt att studera från hemorten, och hoppas kunna locka personer som vill bli arbetsterapeuter men som inte kan eller är beredda att bryta upp från sitt sociala nätverk, säger Ulla Nygren studierektor vid arbetsterapeutprogrammet. Studenterna som redan påbörjat sina studier i Umeå fortsätter enligt det nuvarande programmet på plats. Men även framtidens distansstudenter kommer att ha viss undervisning på campus i Umeå, men bara upp till tre veckor per termin. – Det kan vara praktiska moment som kräver färdighetsträning, till exempel förflyttningar, hjälpmedelsutprovning och terapeutisk gruppaktivitet där studenterna behöver testa, träna och öva. Ulla Nygren berättar att ambitionen är att alla terminers studenter vid något tillfälle varje termin ska kunna vara på plats samtidigt i Umeå för att kunna träffa varandra och knyta sociala kontakter. – Vi vet att det är viktigt med tillhörighet, trygghet och gemenskap för att känna motivation i sina studier. Universitetet har också utvecklat ett VFU-samarbete med Västerbotten, Västernorrland och Jämtland/Härjedalen vilket gör att det finns stora möjligheter att göra praktik i, eller nära, sin hemort. – Men självfallet är alla välkomna att söka, oavsett var man bor i landet. katja Alexanderson Umeå går över till distansutbildning
7 I december blev det, efter förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna, klart att premierna till tjänstepensionen höjs rejält för de flesta anställda i kommuner och regioner. Det nya pensionsavtalet innebär att kommuner och regioner kommer att gå över till ett helt avgiftsbestämt system. – Tjänstepensionen blir allt viktigare och med det nya systemet blir pensionen mer förutsägbar. Det bygger på livsinkomstprincipen, där arbetsgivarna löpande betalar in en viss procent av lönen till en pensionsförsäkring, säger Sveriges Arbetsterapeuters förhandlingschef Maria Yngvesson. Redan i dag har alla som är födda 1986 eller senare en helt avgiftsbestämd pension. De som är födda 1985 och tidigare har, beroende på lönenivå, antingen avgiftsbestämd pension eller en kombination av avgiftsbestämd och förmånsbestämd. Tack vare det nya avtalet höjs nu avsättningarna rejält. På inkomster upp till lönetaket för allmän pension (i år drygt 44000 kronor i månaden) ökar avsättningen från 4,5 procent till 6 procent av lönen. På inkomster över taket höjs det från 30 procent till 31,5 procent. – Det är en höjning med en tredjedel för inkomster upp till taket och det kommer att ge majoriteten av våra medlemmar goda förutsättningar för att få bättre pensioner i framtiden, säger Maria Yngvesson. Hon konstaterar att storleken på pensionen även påverkas av hur det insatta kapitalet växer – och tillägger att i det avgiftsbestämda systemet behöver man själv välja hur pengarna ska placeras. Den som i dag har en förmånsbestämd pension kan välja att gå över till det nya systemet. Vad som är bäst beror bland annat på lönens storlek, antal år man jobbat i kommun/region och omman planerar att fortsätta arbeta i sektorn. – Prata med din arbetsgivare för att ta reda på om du tjänar på att byta pensionsavtal. Du kan också kontakta förbundet om du undrar hur det nya avtalet påverkar just dig, säger Maria Yngvesson och tillägger att det finns vissa övergångsregler, bland annat kring vad som gäller vid återanställning. Den som nyanställs i kommuner eller regioner efter årsskiftet kommer att omfattas av det nya avtalet, oavsett födelseår. Samtidigt med införandet av det nya avtalet höjs lägsta åldern för utbetalning av avgiftsbestämd pension till 60 år. Tjänstepensionen betalas ut så länge man lever, men det kommer att gå att ta ut den under kortare tid, som lägst tio år. katja Alexanderson Höjda avsättningar till tjänstepensionen Vid årsskiftet höjs inbetalningarna till tjänstepensionen för majoriteten av de anställda inomkommuner och regioner. Sveriges Arbetsterapeuter har varit med och förhandlat framdet nya avtalet. ”Det kommer att gemajoriteten av våra medlemmar goda förutsättningar för att få bättre pensioner i framtiden.” Efterlyses: Oro Fyra av tio svenskar uppger, enligt Mind, att de känner oro, ängslan eller ångest. Nu samlar organisationen in svenska folkets oro för att ge politikerna underlag för en medmänsklig politik och ber människor att dela med sig på sociala medier under #minoro eller på mind.se/orosmoln. 66år Nästa år höjs åldersgränsen för att vara medlem i en a-kassa till 66 år. Läs mer om hur a-kassan fungerar på akademikernasakassa.se. BILD: MIND Avgiftsbestämd pension k Arbetsgivaren betalar löpande in en avgift motsvarande en viss procent av lönen till en pensionsförsäkring. Arbetstagaren väljer hur pengarna ska placeras. Storleken på den slutliga pensionen beror på lönen under hela arbetslivet och hur väl kapitalet förräntas och växer. Förmånsbestämd k Pensionens storlek styrs av lönen de sista åren före pension samt hur länge arbetstagaren har arbetat i sektorn. Källa: Akademikeralliansen MARIA YNGVESSON
8 PORTRÄTTET Klockan är bara ett par minuter över halv nio, men Ulrika Lorentzon känns som en person som kommer i tid. Så det blir ett varv runt hotelllobbyn för att spana efter henne. Mycket riktigt sitter hon och väntar i andra änden av lokalen. Hon har faktiskt varit där i en hel timme, det gick lite snabbt på morgonen och hon hastade i väg hemifrån. Hon tar det med ro, och dricker sitt kaffe som personalen bjuder på. Så hade hon kanske inte reagerat innan hon 2005 fick sin adhd-diagnos som 53-åring. Numera är hon snällare mot sig själv och vill dela med sig av sina erfarenheter för att stötta andra. – Jag blev väldigt hjälpt av diagnosen. Jag fick stor förståelse från omgivningen och en egen förståelse för varför så mycket hade varit så fruktansvärt krångligt. 2005 var inget bra år för Ulrika Lorentzon. Det började med att hon kallades tillbaka till vården efter bröstcancerscreening. Biopsin visade att hon hade en tumör i ena bröstet. – Bröstcancerdiagnosen var oväntad och plötslig. Jag hade inte en aning, berättar Ulrika som själv är läkare. I en första operation tog kirurgen bort en bit av bröstet. Det räckte inte, marginalen till tumören hade varit för liten, så det blev en operation till. Dessutom visade ett ultraljud något vagt på andra bröstet. Ulrikas läkare tyckte att de kunde vänta och se. – Jag stod inte ut med att avvakta och opererade bort båda brösten. Dessutomvar det tungt på jobbet. Ulrika Lorentzon hyrde in sig på en privat mottagning och var en av tre allmänläkare. Eftersomhon har erfarenhet från psykiatrin hamnade alla patienter med psykisk ohälsa hos henne. Dessutomvar mottagningens chef, Ulrikas stora stöd, dödssjuk i cancer och dog i den vevan. – Plötsligt fanns han inte vid min sida, just då var det djupt olyckligt. Minnet som alltid varit ganska dåligt blev sämre och sämre. Ulrika började fundera på vad som kunde vara fel. Var det demens? Hon skickade en egenremiss till minnesutredning. Som om det inte räckte med käftsmällar blev Ulrika dessutom utsatt för två mordhot av en patient, men utredningen lades ner. – Det var droppen för mig. Hjärnröntgen och ryggmärgsprov visade att det inte var demens – och Ulrika frågade om det kanske kunde vara adhd. Hon tycker att hennes personlighet stämmer väl överens med det. – Jag har dåligt närminne, är impulsiv, svårt att hålla kvar målet … och det är många projekt. Hon blir tagen på allvar och får sin remiss, menmed ett visst mått av ”men, du är ju läkare.” Utredningen visar att det inte är någon tvekan om att hon har adhd. – Det bekräftades när jag sedan fick medicin ... WOW! Medicinen blev en verklig gamechanger. Adhdlugnet Läkaren Ulrika Lorentzon var 53 år när hon fick sin adhd-diagnos: ”Jag fick stor förståelse från omgivningen och en egen förståelse för varför så mycket hade varit så fruktansvärt krångligt.” ”Jag blev väldigt hjälpt av diagnosen.” kk Text: Katja Alexanderson Foto: André de Loisted
10 Ulrika beskriver det som ett uppvaknande, att hon fick styrfart, nu kunde hon stå på sig i en diskussion utan att släppa sin egen tanke. Kunde hålla mer i minnet, blev mer stringent. Det sociala livet blev roligare och det blev lättare att möta folk. – Jag tycker inte att jag ändrat min personlighet, men jag har blivit mer självsäker. Lite somnär hon var barn. – Innan jag började skolan var jag Tarzan. Jag var nöjd med mig själv, folk gillade mig och jag gillade mig själv. Jag minns att jag tänkte: ”Tänk att jag är jag.” Det var lite svindlande. Hon tror att barndomens trygghet beror på att hon hade snälla och tillåtande föräldrar. De uppmuntrade henne att våga tänka själv, gav mycket frihet och hon fick ta större ansvar än kompisarna. Mötet med 1960-talets skola hemma i Ängelholm ändrade allt. Där fanns inget utrymme att vara annorlunda. – Jag var väldigt orolig, hade svårt att somna, var ängslig och blyg. Tyckte inte att jag dög. Ulrika kände sig udda, som en pusselbit som behövde sågas till. Tonade ner sig själv. Och när de andra eleverna i klassen var dumma mot henne blev det ännu värre, en ond cirkel. – Om det är någon som är taskig mot mig så släcker jag ned totalt. Om jag har en viss IQ från början så sjunker den med hälften. Jag får bara ledsyn intellektuellt. Jag tror att många av oss med adhd hade presterat bättre om vi blev rart bemötta. På gymnasiet blev det mycket bättre. Ulrika bestämde sig för att fejka att hon var självsäker – och det funkade. Dessutom var det allmänt trevligare stämning och det fanns möjlighet att gå i väg och plugga i avskilda studiebås. Ljudmiljön är jätteviktig för henne. Hon fick toppbetyg och kunde välja vad hon ville. Den nya bästa kompisen skulle bli läkare, så då blev det samma bana för Ulrika. Att hennes pappa tandläkaren själv hade drömt om att bli läkare påverkade nog också yrkesvalet. Hon specialiserar sig till allmänläkare, men i slutet av 1980-talet väljer hon att jobba inom öppenpsykiatrin och Utifrån sina egna erfarenheter säger Ulrika Lorentzon att det aldrig är för sent för en npf-diagnos. Ulrika Lorentzon Akuell med: Berättar sin historia i boken Livsberättelser om adhd och autism. Bakgrund: Allmänläkare och uppfinnare. Stolt över: Uppfinningen ”Dynamic Delivery Device” – som skulle underlätta ergonomin för den födande mamman. Fick pengar från Vinnova och etiskt godkännande, men den har inte testats i skarpt läge.
11 läser en steg 1-utbildning till psykoterapeut. Jobbet är givande, men också emotionellt krävande. Speciellt illa vid sig tar hon av att en patient oväntat begår självmord. Kan inte låta bli att förebrå sig själv för att honmissade det. Går i egen terapi och får antidepressiva. – Periodvis har jag gått i terapi. Det har givit mycket, men jag tror att det var adhd som var grejen. Vid den här tiden har hon fått hunnit få två barn, födda 1984 och 1986. Är lyckligt gift. Tidigt 1990-tal tar hon steget till att bli egenföretagare. Kämpar på. Kommer tidigt på morgnarna och stannar kvar tills fläktarna har tystnat långt efter att alla andra har gått hem. – Jag hittade aldrig någon lugn lunk. All tid gick till att kompensera att jag var som jag var. Energin går åt till att hålla skenet uppe och få patientmötena att funka bra. – Jag var mig själv, men jag spelade min yrkesroll. Det var doktor Ulrika. Priset för att klara arbetet är högt, i dag tycker hon att det var för högt. Hennes råd till en ung Ulrika hade varit att välja en annan yrkesinriktning. – Jag lade allt krut på att lyckas på jobbet. Barnen och familjen kom i andra hand. Sällskapsliv var bara jobbigt. Även omhon inte var ”årets mamma” alla gånger, och det var rörigt och råddigt, kan hon i backspegeln se att det hände mycket kul. Det är spännande med en förälder som är impulsiv och hellre säger ja än nej. När vi närmar oss 2005 har Ulrika redan några år tidigare varit framme och nosat på den beryktade väggen och varit sjukskriven i två månader. Men cancern ochmordhotet gör att hon kraschar totalt och kan inte längre jobba, även om adhd-diagnosen ochmedicinerna har förändrat livet till det bättre. – Jag kunde inte spela rollen som doktor längre. Kunde inte förmedla trygghet till patienterna. Jag var ett skälvande asplöv inuti. Sedan dess har hon verkligen försökt komma tillbaka till läkarjobbet, men det har inte gått. I det finns en sorg. Hon har försökt få Försäkringskassan att klassa mordhotet som en arbetsskada, men utan framgång. I sambandmed diagnosen träffade hon även en arbetsterapeut och en adhd-coach. Fick bland annat lära sigmindfulness; förtvivlat tråkigt men skrattretande effektivt. Det finns också en sorg över att livet kunde ha sett annorlunda ut, omhon tidigare hade fått verktyg (ochmedicin) för att hantera effekterna av adhd:n. – Jag hade patrullerat kring mina gränser på ett annat sätt – och varit vaksam på tecken som uppstår när det går dåligt, och när det går bra. Den avbrutna yrkeskarriären till trots, så har livet efter adhd-diagnosen blivit ett lyft. Ulrika har bland annat läst en utbildning i innovation och teknisk design på Ideum i Lidköping (och har en lång lista med idéer), men är numera pensionär. Hon engagerar sig i Attention, fast hon till en början var skeptisk till det. – Jag tycker ju att jag är jättejobbig – och var ytterst tveksam till att jag skulle stå ut med fler som jag. Hon hoppas kunna bidra till att äldre personer inte ska få felaktiga demensdiagnoser på grund av att de egentligen har adhd. – Jag skulle mycket väl kunna vara den där snurriga tanten. Menmed adhd-medicin är jag mycket mer samlad och kan ha ett mycket bättre liv och fungerar bättre. Och fungerar det inte så förstår man varför jag rör till det, till exempel när jag ska boka biljetter. Hon är aktiv på Linkedin och peppar och supportar andra uppfinnare, eftersomhon av egen erfarenhet vet hur svårt det är att göra verklighet av sina idéer. Numera är det sociala livet inte jobbigt utan något som berikar. Hon och maken har ett rikt umgängesliv och träffar ofta vänner. – Min dotter säger att jag är trevligare efter diagnosen. Jag är mjukare och lyssnar mycket bättre, jag var jättestressad innan. Så det är aldrig för sent att få en diagnos. – Jag är mycket gladare över att leva och ser positivt på framtiden. Är nöjd med mig själv. Jag har sett bättre ut förr, men är glad över mitt utseende ochmin kropp. Jag ser inte hinder och de hinder som uppstår ifrågasätter jag mycket mer. ¶ Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) som adhd, autismspektrumtillstånd (ast), språkstörning och Tourettes syndrom. ”Jag skulle mycket väl kunna vara den där snurriga tanten. Men med adhd- medicin är jag mycket mer samlad.” PORTRÄTTET MALMÖ ”Min dotter säger att jag är trevligare efter diagnosen.”
12 HALLÅ DÄR! Vad har du jobbat med tidigare? – Senast var jag chef för Nestor FoU som är ett forsknings- och utvecklingscenter som jobbar med äldrefrågor. Jag har även varit forskare och lärare på Karolinska institutet och mitt forskningsområde har varit digitalt stöd för personer med kognitiv nedsättning, och innan dess arbetade jag som arbetsterapeut 14 år inom äldreomsorgen. Äldrefrågor verkar alltid ha funnits med dig, varför? – Först var det mötet med patienterna som var inspirerande och roligt. Senare har det varit frågorna om hur äldre ska få inflytande och kontroll över sin vardag som har varit viktiga för mig att jobba med. Vad blir det första du sätter tänderna i? – Vi behöver rekrytera medarbetare. Som ett underlag för det ska vi ha dialogforummed kommuner för att höra vad de vill ha för stöd och se var behoven ligger. Redan nu arbetar Socialstyrelsen målgruppsanpassat och vi hoppas kunna jobba vidare med det för att bli ännu bättre. Vi vill även bygga upp ett samarbete med forskare. Hur ser du på de stora utmaningarna inom äldreomsorgen som kompetens- och bemanningsfrågan? – Utifrån mitt perspektiv handlar det om hur ny kunskap ska integreras i verksamheterna när det är svåra förutsättningar som underbemanning och för få med adekvat utbildning. Jag tror att teamarbetet är en väldigt viktig väg för att föra in kunskap i verksamheterna eftersom samarbetet runt klienterna ger möjlighet till kunskapsutbyte. Är det någon speciell fråga som ligger dig nära? – Ja, förebyggande arbete, där kommunerna troligen kommer att få ett större ansvar. Det kan vara fallprevention eller att förebygga ensamhet och fysisk inaktivitet. Vi skulle kunna stötta med kunskap om vilka insatser man ska satsa på och hur man kan följa upp. Det kan då även handla om hur kunskapsstöd ska se ut och om kommunerna får ut rätt information av kartläggningar som görs. Något som också ligger nära är att lika väl som det är viktigt att dra nytta av välfärdsteknik och digitalisering är det viktigt att se utmaningarna, det kan vara svårt att bli inkluderad i det digitala samhället som äldre. Hur vi kan bidra i den här frågan vill jag gärna jobba vidare med. Anki Wenster ... Eva Lindqvist som ska leda Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg som invigdes i augusti. Kompetenscentret ska öka kunskapen om äldreomsorg nationellt och ge kommunerna stöd i utvecklingen av äldreomsorgen. FOTO: PRIVAT ILLUSTRATIONER: MOSTPHOTOS Kunskap som räddar liv Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Om alla håller sig uppdaterade på de senaste riktlinjerna för hjärtlungräddning och ingriper vid ett misstänkt hjärtstopp kan många liv räddas. På hjart-lungfonden.se kan du läsa mer om HLR. 11 oktober ... öppnade löneenkäten. Du har väl redan svarat? Ju fler som svarar desto bättre bli lönestatistiken. Ett menskligare arbetsliv i fokus Den ideella organisationen Mensen arbetar för ett jämställt samhälle med en öppen och kunskapsbaserad syn på mens utan tabun och fördomar. En del av det arbetet är att verka för ett arbetsliv där frågor som rör menscykeln är en självklar del av arbetsmiljöarbetet. Hur ser det till exempel ut med möjligheten att ta paus och byta skydd? Mer på mensen.se. Mer hälsodata för hälsans skull En kartläggning från Socialstyrelsen visar att det finns omfattande behov av nationella hälsodata i Sverige. Data behövs bland annat från primärvården, om användning av läkemedel inom hälso- och sjukvården samt för krisberedskap och krishantering. – Nationella hälsodata av god kvalitet är viktiga för att vi ska få en bättre och säkrare vård för alla patienter och i förlängningen en bättre hälsa för alla, säger Anna Bennet Bark, enhetschef på Socialstyrelsen i ett pressmeddelande. Kartläggningen har också identifierat flera hinder. – Till exempel finns det en juridisk komplexitet vid insamling och delning av data, det saknas enhetliga nationella informationsstrukturer, hälso- och sjukvårdsverksamheterna är olika organiserade och data registreras och lagras på olika sätt. Mer på socialstyrelsen.se. Nyttigt fika Är det bra att kunna jobba när och var man vill? Hur funkar delat ledarskap? Hur kommer man igång med arbetsmiljöarbetet? Hjälper eller stjälper it-systemen? Jobbfika är en podd från Prevent som tar upp vad som händer på jobbet. Du hittar podden där poddar brukar finnas och på prevent.se. ILLUSTRATION: MOSTPHOTOS
13 Andreas Collin är medaljör i rullstolsrugby och använder höftbälten från Bodypoint. Livstidsgaranti gäller för bälten och selar från Bodypoint. www.heamedical.se
14 Vi har inte längre tid att engagera oss, vi bryr oss inte, vi tror inte att vår röst räknas – medborgarnas engagemang i ideella föreningar minskar. Helt fel, säger Angeli Sjöström Hederberg, samhällsentreprenör och författare. Engagemang driver facket UPPDRAG: FACKET Text: Pontus Wikholm Illustration: Josefin Herolf
15 orskning visar att vi är precis lika aktiva i dag som för 30 år sedan. Vi sitter med i bostadsrättsföreningen, vi står upp för våra åsikter på sociala medier, vi säljer varmkorv under knattefotbollsmatchen och vi går med i facket. I början av september samlades Sveriges Arbetsterapeuters kretsordförande och lokala ombudsmän för region och kommun. Senast de sågs fysiskt var hösten 2019, men nu var det dags igen. Det var många välbekanta ansikten – fackföreningsrävar som jobbat för bättre lön i 30 år och lokala ordförande som drivit engagemanget i sin krets minst lika länge. Menmånga var också nya. Unga, till ochmed nyutexaminerade, som tagit över och börjat jobba med fackliga frågor i sitt närområde. – Många säger att engagemanget sviktar, men på ett samhällsplan är det inte riktigt sant. 51 procent av svenskarna jobbar ideellt någon gång per månad. I snitt 18 timmar per månad. Det är siffror som varit nästan helt oförändrade de senaste 30 åren, säger Angeli SjöströmHederberg, och hänvisar till undersökningen Medborgerligt engagemang i Sverige 1992–2019. Angeli SjöströmHederbergs eget engagemang startade med elevrådet i mellanstadiet och sedan dess har hon tuffat på. Operation Dagsverke, studentkår, hundklubb, lokal politik, fackföreningsrörelsen och nu ordförande för Talarföreningen, som samlar Sveriges professionella talare ochmoderatorer. – Det är viktigt för samhället att vi kan känna egenmakt, att det jag tycker spelar någon roll. Om vi inte tycker det, som det är i vissa delar av samhället i dag, blir det farligt. Och då är det allas vårt jobb att förändra det och inkludera fler. Demokrati är inte något som är, det är något vi gör. Om föreningslivet blir hotat och färre är med och ”gör demokrati” är Angeli SjöströmHederberg rädd för att man tappar förmågan att förstå vad demokrati är och till slut inte ser tecken på om samhället är på väg att bli mer auktoritärt. Det låter dystert, men i grunden är hon optimist. – Vi har i alla tider pratat om att just den här generationen yngre inte engagerar sig, men jag tror det är ett tecken på att vi faktiskt bryr oss – att vi är oroliga. Under de senaste 15 åren har Angeli SjöströmHederberg jobbat på heltid med att stärka civilsamhället och i förlängningen demokratin. Hon har träffat över hundra medlemsstyrda organisationer och bland annat skrivit en bok omhur man rekryterar, aktiverar och behåller medlemmar. Hon har samlat på sig en hel del medskick för att skapa engagemang. Och en del fallgropar. – Det är mycket som är annorlunda i dag. Tempot har ökat –man vill ha respons genast, allt ska gå snabbt. Folk rör på sig mera –man är inte LOM i 30 år längre. Också själva synen på medlemskap har förändrats och konkurrensen är större när utbudet av arenor blir allt fler. Som en del av en gör-det-själv-kultur säger Angeli SjöströmHederberg att manmåste lita på människor, låta dem prova på och göra sin grej. För ett problem för facket är att man ofta reproducerar sig själv. På grund av tunnelseende rekryterar man sina egna kopior och vet inte ens vem eller vad man går miste om. ”Demokrati är inte något som är, det är något vi gör.” FOTO: PONTUS.WIKHOLM kk
16 – Vi måste tro på att människor fixar det. Ibland kan det gå fel, men då ska vi finnas där som stöd. Mikroarrangemang måste räknas. Det ska vara lätt att hoppa på ett tillfälligt engagemang. Alla vill inte ta ett förtroendeuppdrag för ett år, men däremot kanske vara med och ordna en aktivitet eller jobba för en enskild fråga. Det kan vara starten på ett längre och djupare engagemang. – Steg ett är sakfrågor. Frågor med stort F, som berör medarbetare på en specifik arbetsplats. Det kan växa och bli ett engagemang för facket i stort. Alla kommer förstås inte att vilja gå vidare, men kroka armmed demni vill ha med och sänk tröskeln för att göra bara en aktivitet. Angeli SjöströmHederberg talar mycket om att facket är en demokratisk rörelse. Manmåste möjliggöra för medlemmarna att vara med och bestämma. Och vara beredd på att de vill tycka till. – Det kräver lite mod att verkligen släppa in sina medlemmar och lyssna på vad de säger. Frågar vi efter åsikter och idéer kommer vi att få det också. Antingen är man en demokratisk organisation eller så är man det inte. Det kan ta lite mer tid att involvera på riktigt, men blir mer hållbart i längden. Med en centraliserad, tjänstemannastyrd organisation riskerar man däremot att passivisera det lokala engagemanget. Risken finns att drivkraften och egna initiativ försvinner omman hela tiden blir serverad färdiga mallar – hur proffsiga och snygga de än är. Tröskeln till att engagera sig blir lätt för hög om det finns för många riktlinjer för hur det ska gå till. Det blir för invecklat. Det blir också allt vanligare att medlemmar behandlas som kunder. Ungefär somnär partierna under valkampanjen talade till medborgarna som konsumenter. Man försökte locka röster genom att erbjuda ekonomiska fördelar och extra anslag för olika grupper. – Omman bara kommunicerar den individuella nyttan med medlemskapet och kommunicerar med medlemmar som om de var kunder, så beter de sig så småningom som kunder. Vi måste träna på att lyfta och berätta den demokratiska biten av facket. Men också om fackets roll sommöjliggörare av att det blir bättre på jobbet. Angeli SjöströmHederberg tycker att engagemang är bra på alla nivåer. Samhället mår bra av organisationer som driver förändring. Organisationer mår bra av individer som är med och påverkar. Och vi blir lyckliga av att göra saker tillsammans. För unga kan ett föreningsengagemang vara det som gör att man inte dras in i brottslighet. Frågan är hur man får fler människor ombord. – Framför allt vill man få frågan. Ett massutskick per mejl känns inte på samma sätt. Det handlar om att ha en god relationmed sina medlemmar. Oftast är det bättre att ha ett kvalitativt samtal med några få medlemmar än att fokusera på allmänna budskap och kvantitet. Hon tillägger: – Kanske inte sitta hemma på kammaren och fundera och tro att vi kan förstå vad de vill. Då är det bättre att ringa tre personer och fråga: Vad vill ni? Vad är det som gör dig arg? Kan vi göra något litet tillsammans? Skapa inte verksamhet för demni vill nå – skapa tillsammans med dem. ¶ Läs rapporten ”Medborgerligt engagemang i Sverige 1992–2019” på bit.ly/medborgarengagemang Boken Medlemsmodellen hittar du på medlemsutveckling.se/bocker/
17 människor man jobbat med. Plus att vi alltid slagit i underläge – ska det göras måste vi göra det själva. Vad ser ni för utmaningar? Agneta: Vi är ett litet förbund och det är både positivt och negativt. Det är lätt att hitta gemensamma frågor, men samtidigt kan vi inte räkna med att vi blir några kioskkvältare. Lena: Den utmaning, eller dröm jag har, är att vi någon gång skulle få en arbetsterapeut som riksdagsledamot. Ert medskick till förbundets LOM:ar och kretsordförande? Christer: Fundera på vad din drivkraft är. Och se om du kan hitta andra med liknande drivkrafter att liera dig med. Lena: Hitta vad du vill engagera dig i. Och ta också vara på det lilla engagemanget – jag tror det är där man måste börja. Agneta: Kanske inte så roligt att säga det, men det tar tid. Man skulle vilja att saker händer imorgon, men tänk hellre i tioårsperspektiv. En vacker dag händer det. Var uthålliga! pontus wikholm Hur startade ert engagemang i Sveriges Arbetsterapeuter, dåvarande FSA? Agneta: Jag var student och gick på ett kretsmöte i Umeå dit någon från Stockholm skulle komma och berätta om förbundet. Det lät intressant. Så mitt engagemang startade med att ordna fika på ett kretsmöte. Lena: Jag engagerade mig tidigt under utbildningen för att ta bort den 5-gradiga betygsskalan framför allt från praktikperioderna. Det kom folk från Stockholm – från det som inte ens var FSA då ännu – till Linköping för de tyckte det var en spännande fråga, så jag fick stöd av dem. Christer: Jag minns inte exakt när det började, men alla gick ju på mötena i slutet av 70-talet. Vi var så få. Och vi visste ju hur bra vi var, men det var ingen annan som visste det. Så skulle det göras något så måste vi göra det själva. Är det något ni är extra stolta över när det gäller professionens utveckling? Lena: Det roligaste jag gjort som representant för förbundet var då vi åkte till WFOT:s council meeting i Kenya 1996. Tillsammans med ett gäng duktiga arbetsterapeuter såg vi till att vi fick världskongressen och sedan genomförde den i Stockholm 2002. Christer: Jag vet inte om det var en höjdpunkt, men det var i alla fall en unik företeelse när arbetsterapeuter strejkade 1986. Det tillförde kanske inte så mycket i lönefrågan, men det var en enorm uppslutning. Det fanns inte tillräckligt med folk på kansliet så de ringde Agneta och mig och frågade om vi kunde ta ett strejkmöte i Härnösand. Vad ska vi säga, undrade vi. Förbundet sa att vi skulle leta upp en fax och så kom det en hög med faxpapper från kansliet, som vi läste igenom i bilen på väg ner till mötet. Det var speciellt. Agneta: Det var stort när beslutet om SJOT, Scandinavian Journal of Occupational Therapy togs. Jag blev förvånad nu när jag såg att journalen inte värderas så högt bland medlemmarna, men jag tror inte man vet hur det hade varit utan. Vad har varit drivkraften i ert engagemang? Agneta: För mig har det varit professionsfrågor och att visa nyttan med arbetsterapi. Lena: Jag har alltid varit övertygad om att det är arbetsterapi som samhället behöver. Och varit naiv och tänkt: Fattar de inte? Styrkan i att vi kan erbjuda insatser till personer i deras vardag där de finns – utan en massa utrustning. Det har varit mitt driv. Christer: Alla de nätverk jag jobbat i har gett mycket energi. Och förbundet har också haft den inställningen att alla idéer, åtminstone de jag har haft, har varit testningsbara. Men mycket av kraften kommer från gruppen Christer Larsson Tidigare förtroendeuppdrag i bland annat lönestrategiska rådet, chefsgruppen, kvalitetsrådet och professionsstrategiska rådet. Agneta Carlsson Tidigare ledamot i förbundsstyrelsen, vice ordförande och delegat i COTEC. Lena Haglund Professionsrådgivare, tidigare förbundsordförande ochWFOT-delegat. Christer Larsson, Agneta Carlsson och Lena Haglund, hedersmedlemmar sedan fullmäktige 2021, uppmärksammades på Sveriges Arbetsterapeuters LOM- och ordförandekonferens i september. Förbundsordförande Ida Kåhlin passade på att fråga ut de gamla rävarna. Föregångare upphöjt i tre FOTO: PONTUS WIKHOLM
18 UPPDRAG: FACKET ”Jag är stolt över att jag har fått Värmlands kommunala personalchefer att förstå vikten av oss arbetsterapeuter.” Sex förtroendevalda om fackligt arbete ”Just nu tycker jag den viktigaste frågan att driva både lokalt och centralt är att våra medlemmar har en hållbar arbetsmiljö. Jag upplever att antalet i vår profession inte ökar i samma takt sommänniskor med behov av arbetsterapeutiska insatser. Det blir en oerhört svår ekvation att kunna bibehålla en god arbetsmiljö när arbetsmängd och krav ökar för medlemmarna. I nuläget blir den fackliga verksamheten än mer viktig då vi är starkare tillsammans.” Rickard Pettersson Kretsordförande i Gotlandskretsen sedan 2018. Dessförinnan kassör. Yvonne Berlin Fackligt aktiv i cirka 20 år, först lokalt på arbetsplatsen, 2010 LOM för kommunerna i Värmland och sedan ett år kretsordförande. Ronja Trulsdotter Fackligt engagerad sen 2018, nu ordförande i Stockholmskretsen. ”Att engagera sig är naturligt för mig. Som person kan jag ha svårt att hålla tyst när saker inte sker på rätt sätt och jag tycker om att kämpa för våra rättigheter, så att vara engagerad fackligt blev en naturlig plats för mig. Jag tycker helt enkelt om att stå på barrikaderna. Det är något häftigt som sker i demokratiska organisationer där man kan känna en möjlighet till påverkan i det stora, samtidigt somman diskuterar saker där åsikterna går isär. Det känns också stort att kämpa för att bibehålla något som andra före mig kämpade så hårt för att skapa. Lokalt tycker jag att det är viktigt att vara närvarande för medlemmarna och synas, vilket är något som behöver jobbas med dagligen. Som lokalt ombud för man talan för ett flertal medlemmar, vilket är ett stort förtroende.” ”Jag påpekar alltid för nya kollegor att den fackliga demokratin inte är självklar och att man ensam utan facket inte har det stöd man kanske behöver. Sen berättar jag vad facket gjort historiskt och att inget är självklart. Då brukar det gå bra att rekrytera nya kollegor. Sen lockar jag med lite nyckelband och nån penna ... Jag är stolt över att jag har fått Värmlands kommunala personalchefer att förstå vikten av oss arbetsterapeuter och att lönearbetet jag lagt ner under många år till slut gav rejäla höjningar för de kommuner som halkat efter. Jag såg att idogt arbete med att serva lokala ombud och chefer med statistik från varje löneöversyn här i Värmland till slut gav effekt.” Foto: Pontus Wikholm
19 Dèsirée Passchier De Smedt Fackligt ansluten sedan studietiden, sedan i våras ordförande i Sörmlandskretsen. Läs fler svar av de förtroendevalda på arbetsterapeuterna.se/omfackligt. Rawan Diwan Tog examen i januari i år. Nybliven LOM i Kronobergskretsen. ’... om varför man ska vara med i facket ”Tillsammans kan vi uppnå mer, höras bättre. På många arbetsplatser har vi få eller inga kollegor. Att då ha en organisation i ryggen som arbetar för mig (och några till ) är tryggt och viktigt. Genom att vara medlem stöttar man de aktiviteter som förbundet driver och som individ har jag en organisation bakommig när jag har frågor som rör till exempel min anställning, min profession och en organisation som kan ge inspiration.” ”Under mina fyra år som LOM har Sörmland gått från att vara en av de sämst betalande regionerna med lägst lönespridning till att vara en av regionerna i topp! Det går att göra skillnad.” ”Jag har inte varit LOM länge, men ordförande- och LOM-dagarna i Nacka var väldigt trevliga. Det var väldigt roligt att få träffa LOM:ar från hela Sverige och jag tar med mig mycket från de dagarna. Jag hade ifrågasatt mitt engagemang fram till dess, men diskussionerna som lyftes upplevde jag vara väldigt viktiga. Därefter blev det självklart för mig att jag skulle fortsätta som LOM.” Louise Karlsson Fackligt engagerad till och från sedan examen 2012, sedan 2018 LOM i region Sörmland och engagerad i kretsen.
Att vara med i facket är en självklarhet för arbetsterapeuten Mathilda Söderdahl.
21 kk ”Man ska inte bara ta ett nej” Mathilda Söderdahl var engagerad i facket redan som student i Örebro. I dag är hon lokalt ombud och skyddsombud för arbetsterapeuterna i Askersunds kommun. I slutet av sommaren skrev Mathilda Söderdahl en kommentar på Facebook och talade sig varm för Sveriges Arbetsterapeuter. Och lyfte fram att hon som förtroendevald kan påverka beslut som spelar roll varje dag på jobbet – och att uppdraget är både kul och utmanande. Till vardags är hon arbetsterapeut i Askersunds kommun i södra Närke, vid Vätterns norra spets. Hon arbetar mot LSS och funktionsstöd och är en av numera nio arbetsterapeuter i kommunen, men det återkommer vi till. Efter examen 2015 från Örebro universitet jobbade hon på sjukhusen i Västerås och Örebro, men har nu flyttat tillbaka till Askersund där hon är sjätte generationen på släktgården. För tre år sedan sommarjobbade hon på kommunen under sin föräldraledighet för att känna efter om det var något för henne. Hon gillade jobbet och började som ordinarie i mars 2020. Arbetsterapeuten hon tog över efter hade varit ett av två lokala ombud och skyddsombud. Mathilda fick genast frågan omhon ville ta över uppdragen, men kände att hon ville bli varm i kläderna först. Men ett frö såddes nog redan där, eftersomhon gillar att kunna påverka och har svårt att låta bli att engagera sig. – Jag var fackligt engagerad under studietiden. Då var jag lokal ordförande i FSAstud i två år, och även suppleant i den centrala styrelsen, säger Mathilda och tillägger att hon däremot inte varit fackligt aktiv på sina tidigare arbetsplatser. Att vara med i facket har alltid känts självklart för henne. När hon jobbade som tågvärd på SJ fanns det inte på kartan att inte vara med. Och hemifrån har hon också med sig tron på facket ochmöjligheten att påverka, och att kunna prata för sin sak. Hennes pappa är lokalpolitiker, mamma har varit fackligt ombud på sin arbetsplats ochmed tre äldre bröder fick Mathilda mycket övning på att stå upp för sig själv. – Jag är inte konflikträdd heller och inte rädd för att ta en diskussion. Jag har lite svårt att bara få ett nej. Men, varför då? Går det att göra på något annat sätt? Hur kan vi komma framåt? När hon kom tillbaka från sin tredje föräldraledighet tidigt i våras fick hon återigen frågan av sin fackliga kollega Ewa Wängdahl omhon ville ställa upp, och nu kändes det rätt. Efter en omröstning bland kollegorna klev hon på som förtroendevald. Så i dag är både hon och Ewa lokala ombud och skyddsombud. Att vara två på posterna är väldigt värdefullt både för att stötta varandra och för att säkra återväxten, med tanke på att Ewa närmar sig pensionen. Text: Katja Alexanderson Foto: Kicki Nilsson ASKERSUND UPPDRAG: FACKET
22 UPPDRAG: FACKET Mathilda kastades rakt in i löneöverläggningen med HR på kommunen. Hon tror att det var skönt för Ewa att ha någonmed sig som kunde komma med nya argument. Mathilda själv var peppad och tyckte att det var dags för arbetsterapeuterna att få en större del av kakan. – Först erbjöd de 2,3 procent. Då sa jag något i stil med ”Det kommer vi inte att acceptera”. Till sist fick vi upp det till 4 procent. Hon vet förstås inte exakt vilka argument som bet på arbetsgivaren, men säger att hon och Ewa gjorde det tydligt att det krävs bättre villkor för att kunna rekrytera arbetsterapeuter till en liten kommun och få dem att stanna. I dag är det svårt och två somrar i rad har det inte varit några sökande till sommarvikarie. – Yngre stannar inte lika länge, man vet att man kan byta omman inte trivs. Att det finns andra jobb att få. Vi är en generation som vet att om vi ska ha upp lönenmåste vi byta jobb. Men vi som jobbar här vill inte det, vi vill jobba här. En annan bidragande orsak kan ha varit att de fick uppbackning av sin chef i samtalenmed HR och att Askersunds Mar, Kerstin Jacobsson, i olika sammanhang har lyft värdet av arbetsterapeuternas insatser. Dessutom visar Mathilda, Ewa och de andra arbetsterapeuterna så ofta de kan upp vad arbetsterapeuter bidrar med, till exempel på kommunens seniorfestival. – Det är ett konstant arbete att visa vilka vi är, vad vi gör, varför vi finns, säger Mathilda och konstaterar uppskattande att förbundet nu är mycket synligare i media än när hon studerade. Förutom löneökningen på 4 procent erbjuds numera Askersunds arbetsterapeuter ett semesterpaket om de flyttar sin sommarledighet. Det utgår också extra ersättning omman går kort och är färre än hälften av arbetsterapeuterna på plats. Den andra stora fackliga frågan är arbetsmiljön. Det handlar omhur de ska kunna räcka till för alla som behöver arbetsterapi. Inte minst med tanke på att de är en relativt ung arbetsgrupp där det blir en hel del vabb och föräldraledigheter. Och eftersom det inte finns vikarier läggs jobben på hög omnågon är borta – bara det mest akuta blir omhändertaget. Arbetsbelastningen ökar också av att det inte jobbar några arbetsterapeuter i regionen (reds anm: Örebro län har delat upp primärvården så att fysioterapeuter jobbar i regionenmedan arbetsterapeuter jobbar i kommunerna). Kommunens arbetsterapeuter sköter därför handrehabiliteringen och får även ta hand om personer som till exempel väntar på en höftoperation. I andra delar av landet hade det hanterats av vårdcentralen. – Vi larmade om stress och att vi känner oss otillräckliga redan i februari-mars. När det sedan inte hade hänt något i juni, trots att ”Det är ett konstant arbete att visa vilka vi är, vad vi gör, varför vi finns.”
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=