10 Ulrika beskriver det som ett uppvaknande, att hon fick styrfart, nu kunde hon stå på sig i en diskussion utan att släppa sin egen tanke. Kunde hålla mer i minnet, blev mer stringent. Det sociala livet blev roligare och det blev lättare att möta folk. – Jag tycker inte att jag ändrat min personlighet, men jag har blivit mer självsäker. Lite somnär hon var barn. – Innan jag började skolan var jag Tarzan. Jag var nöjd med mig själv, folk gillade mig och jag gillade mig själv. Jag minns att jag tänkte: ”Tänk att jag är jag.” Det var lite svindlande. Hon tror att barndomens trygghet beror på att hon hade snälla och tillåtande föräldrar. De uppmuntrade henne att våga tänka själv, gav mycket frihet och hon fick ta större ansvar än kompisarna. Mötet med 1960-talets skola hemma i Ängelholm ändrade allt. Där fanns inget utrymme att vara annorlunda. – Jag var väldigt orolig, hade svårt att somna, var ängslig och blyg. Tyckte inte att jag dög. Ulrika kände sig udda, som en pusselbit som behövde sågas till. Tonade ner sig själv. Och när de andra eleverna i klassen var dumma mot henne blev det ännu värre, en ond cirkel. – Om det är någon som är taskig mot mig så släcker jag ned totalt. Om jag har en viss IQ från början så sjunker den med hälften. Jag får bara ledsyn intellektuellt. Jag tror att många av oss med adhd hade presterat bättre om vi blev rart bemötta. På gymnasiet blev det mycket bättre. Ulrika bestämde sig för att fejka att hon var självsäker – och det funkade. Dessutom var det allmänt trevligare stämning och det fanns möjlighet att gå i väg och plugga i avskilda studiebås. Ljudmiljön är jätteviktig för henne. Hon fick toppbetyg och kunde välja vad hon ville. Den nya bästa kompisen skulle bli läkare, så då blev det samma bana för Ulrika. Att hennes pappa tandläkaren själv hade drömt om att bli läkare påverkade nog också yrkesvalet. Hon specialiserar sig till allmänläkare, men i slutet av 1980-talet väljer hon att jobba inom öppenpsykiatrin och Utifrån sina egna erfarenheter säger Ulrika Lorentzon att det aldrig är för sent för en npf-diagnos. Ulrika Lorentzon Akuell med: Berättar sin historia i boken Livsberättelser om adhd och autism. Bakgrund: Allmänläkare och uppfinnare. Stolt över: Uppfinningen ”Dynamic Delivery Device” – som skulle underlätta ergonomin för den födande mamman. Fick pengar från Vinnova och etiskt godkännande, men den har inte testats i skarpt läge.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=