21 kk ”Man ska inte bara ta ett nej” Mathilda Söderdahl var engagerad i facket redan som student i Örebro. I dag är hon lokalt ombud och skyddsombud för arbetsterapeuterna i Askersunds kommun. I slutet av sommaren skrev Mathilda Söderdahl en kommentar på Facebook och talade sig varm för Sveriges Arbetsterapeuter. Och lyfte fram att hon som förtroendevald kan påverka beslut som spelar roll varje dag på jobbet – och att uppdraget är både kul och utmanande. Till vardags är hon arbetsterapeut i Askersunds kommun i södra Närke, vid Vätterns norra spets. Hon arbetar mot LSS och funktionsstöd och är en av numera nio arbetsterapeuter i kommunen, men det återkommer vi till. Efter examen 2015 från Örebro universitet jobbade hon på sjukhusen i Västerås och Örebro, men har nu flyttat tillbaka till Askersund där hon är sjätte generationen på släktgården. För tre år sedan sommarjobbade hon på kommunen under sin föräldraledighet för att känna efter om det var något för henne. Hon gillade jobbet och började som ordinarie i mars 2020. Arbetsterapeuten hon tog över efter hade varit ett av två lokala ombud och skyddsombud. Mathilda fick genast frågan omhon ville ta över uppdragen, men kände att hon ville bli varm i kläderna först. Men ett frö såddes nog redan där, eftersomhon gillar att kunna påverka och har svårt att låta bli att engagera sig. – Jag var fackligt engagerad under studietiden. Då var jag lokal ordförande i FSAstud i två år, och även suppleant i den centrala styrelsen, säger Mathilda och tillägger att hon däremot inte varit fackligt aktiv på sina tidigare arbetsplatser. Att vara med i facket har alltid känts självklart för henne. När hon jobbade som tågvärd på SJ fanns det inte på kartan att inte vara med. Och hemifrån har hon också med sig tron på facket ochmöjligheten att påverka, och att kunna prata för sin sak. Hennes pappa är lokalpolitiker, mamma har varit fackligt ombud på sin arbetsplats ochmed tre äldre bröder fick Mathilda mycket övning på att stå upp för sig själv. – Jag är inte konflikträdd heller och inte rädd för att ta en diskussion. Jag har lite svårt att bara få ett nej. Men, varför då? Går det att göra på något annat sätt? Hur kan vi komma framåt? När hon kom tillbaka från sin tredje föräldraledighet tidigt i våras fick hon återigen frågan av sin fackliga kollega Ewa Wängdahl omhon ville ställa upp, och nu kändes det rätt. Efter en omröstning bland kollegorna klev hon på som förtroendevald. Så i dag är både hon och Ewa lokala ombud och skyddsombud. Att vara två på posterna är väldigt värdefullt både för att stötta varandra och för att säkra återväxten, med tanke på att Ewa närmar sig pensionen. Text: Katja Alexanderson Foto: Kicki Nilsson ASKERSUND UPPDRAG: FACKET
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=