22 UPPDRAG: FACKET Mathilda kastades rakt in i löneöverläggningen med HR på kommunen. Hon tror att det var skönt för Ewa att ha någonmed sig som kunde komma med nya argument. Mathilda själv var peppad och tyckte att det var dags för arbetsterapeuterna att få en större del av kakan. – Först erbjöd de 2,3 procent. Då sa jag något i stil med ”Det kommer vi inte att acceptera”. Till sist fick vi upp det till 4 procent. Hon vet förstås inte exakt vilka argument som bet på arbetsgivaren, men säger att hon och Ewa gjorde det tydligt att det krävs bättre villkor för att kunna rekrytera arbetsterapeuter till en liten kommun och få dem att stanna. I dag är det svårt och två somrar i rad har det inte varit några sökande till sommarvikarie. – Yngre stannar inte lika länge, man vet att man kan byta omman inte trivs. Att det finns andra jobb att få. Vi är en generation som vet att om vi ska ha upp lönenmåste vi byta jobb. Men vi som jobbar här vill inte det, vi vill jobba här. En annan bidragande orsak kan ha varit att de fick uppbackning av sin chef i samtalenmed HR och att Askersunds Mar, Kerstin Jacobsson, i olika sammanhang har lyft värdet av arbetsterapeuternas insatser. Dessutom visar Mathilda, Ewa och de andra arbetsterapeuterna så ofta de kan upp vad arbetsterapeuter bidrar med, till exempel på kommunens seniorfestival. – Det är ett konstant arbete att visa vilka vi är, vad vi gör, varför vi finns, säger Mathilda och konstaterar uppskattande att förbundet nu är mycket synligare i media än när hon studerade. Förutom löneökningen på 4 procent erbjuds numera Askersunds arbetsterapeuter ett semesterpaket om de flyttar sin sommarledighet. Det utgår också extra ersättning omman går kort och är färre än hälften av arbetsterapeuterna på plats. Den andra stora fackliga frågan är arbetsmiljön. Det handlar omhur de ska kunna räcka till för alla som behöver arbetsterapi. Inte minst med tanke på att de är en relativt ung arbetsgrupp där det blir en hel del vabb och föräldraledigheter. Och eftersom det inte finns vikarier läggs jobben på hög omnågon är borta – bara det mest akuta blir omhändertaget. Arbetsbelastningen ökar också av att det inte jobbar några arbetsterapeuter i regionen (reds anm: Örebro län har delat upp primärvården så att fysioterapeuter jobbar i regionenmedan arbetsterapeuter jobbar i kommunerna). Kommunens arbetsterapeuter sköter därför handrehabiliteringen och får även ta hand om personer som till exempel väntar på en höftoperation. I andra delar av landet hade det hanterats av vårdcentralen. – Vi larmade om stress och att vi känner oss otillräckliga redan i februari-mars. När det sedan inte hade hänt något i juni, trots att ”Det är ett konstant arbete att visa vilka vi är, vad vi gör, varför vi finns.”
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=