11 i Köpenhamn tvekade hon inte. Det blev många turer över Öresundsbron och en lång process där hon nästan gav upp hoppet. – Jag tänkte att nej, nu släpper jag det här och drog på krogen med mina väninnor. Några dagar senare åkte jag till Köpenhamn. Det åttonde och sista planerade försöket lyckades. Minnet är starkt och rösten varm när hon berättar om graviditeten och lyckan över att slutligen få Hanna. Ja, självklart har hon ibland känt sig ensam med sitt föräldraskap. Men hon har haft ett socialt nätverk runtomkring sig med föräldrar och vänner. ”Man måste våga prova” är inställningen till det mesta och hon går i gång på utmaningar. Hon skämtar lite och säger att det skulle kunna stå vice borgmästare på hennes visitkort. Hennes politiska engagemang väcktes när Hanna skulle börja förskolan. Något behövde göras åt de långa köerna och stora barngrupperna. Dåvarande Folkpartiet låg nära i de frågorna och hon gjorde en ganska snabb karriär och tog plats som vice ordförande i kommunfullmäktige i Trelleborg i en mansdominerad politikertopp. Men nästan samtidigt som Tina blev invald fick Hanna, som då var tre år, en cancerdiagnos. Det visade sig vara elakartad cancer och tillvaron vändes upp och ner. Operationen följdes av cellgifter intravenöst under ett halvår och tablettbehandling ytterligare ett år. När hon tänker tillbaka förstår hon inte hur hon klarade av den perioden. Rösten svajar, hon har inga svar på det. Samtidigt fanns inget alternativ. Vad hon tänkte? Ja, det var naturligtvis kaos. – Jag har minnesluckor om hur det praktiska i vardagen löste sig när jag och Hanna var inlagda på barnsjukhuset i Lund under långa perioder. Den här tiden finns självklart med henne, men dyker inte upp så ofta i hennes tankar längre. Ibland checkar Tina av med Hanna vad hon minns, men hon var så liten och det är inget hon reflekterar över nuförtiden. Politiken lämnade Tina efter två mandatperioder – det var läge att vara mer närvarande hemma när Hanna började mellanstadiet – och det är inget hon saknar i dag. Vi lämnar samtalsrummet inne på rättspsykiatrin och följer det gröna temat i golvens grön-vita mosaik ut genom slussen som skiljer ytterskalet från innerskalet. Byggnaden med trädgården i centrum har panoramafönster med utsikt över Söderslätts åkrar. ”Min intuition är stark, jag litar på den och den guidar mig rätt.” Tina Järvenpää använder ofta biblioteket på Rättspsykiatriskt centrum i Trelleborg när hon har grupper i Vardag i balans samt kognitiv och social träning, som IPT-k. kk
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=