40 – Både min C- och min D-uppsats handlade om cancervård, säger Maria och berättar att hon är medicine magister i arbetsterapi med pedagogik som biämne. Ett avgörande ögonblick var när en ung kollega, en tvåbarnsmamma, dog av en aggressiv underlivscancer. – Hon dog på en kirurgavdelning här på sjukhuset och det var fasansfullt. Jag tänkte att så här ska man inte behöva dö i ett modernt samhälle. Det måste finnas sätt så att vi som arbetsterapeuter kan göra det möjligt att bo hemma. Att få prata om hur livet ska se ut när man är på väg att lämna det. Man har lika stor rätt till ett värdigt liv i ett palliativt skede som man har efter en stroke. Sedan dess har Maria Roos arbetat med personer som drabbats av cancer. Tidigt tog hon plats i förbundets onkologiska utskott och skrev tillsammans med Kristina Hultman ett kapitel om arbetsterapeutens roll i en lärobok om palliativ vård. De första åren handlade arbetet mest om palliativ vård eftersom överlevnaden var mycket sämre förr. I takt med att behandlingarna blivit bättre har fokus skiftat till rehabilitering. Maria Roos konstaterar att rehab inte har en lika självklar ställning inom cancervården som inom exempelvis strokevården. Man har helt enkelt inte kommit lika långt. Den nationella cancerstrategin kom 2009 och i Region Syd tog man fram ett regionalt vårdprogram för cancerrehabilitering. – I det beskrev man arbetsterapi inom cancervården och det syntes tydligt att det var någon som har jobbat med palliativ vård som skrivit det. Maria Roos och kollegorna i onkologiutskottet fick brev från arbetsterapeuter runt om i landet. De tyckte att rehabiliteringsperspektivet helt saknades i det regionala vårdprogrammet och att det måste till en förändring. Så när det 2011 skulle skapas ett nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering tog Maria Roos på sig ansvaret för en av arbetsgrupperna. – Jag tänkte att jag måste kliva fram om arbetsterapi ska få någon plats i det här överhuvudtaget. Rätt vad det är hör jag mig själv säga att jag kan bli ordförande för den fysiska gruppen inom cancerrehabilitering. I samma veva tar hon plats i styrelsen för Swedpos, Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering, där hon numera är ordförande. Maria Roos konstaterar att den första versionen av vårdprogrammet blev för omfattande och tungarbetad. Och det blev inte implementerat. – Tiden var inte mogen för att gifta ihop rehabilitering med cancervården. Vi var för tidigt ute. ÅRETS ARBETSTERAPEUT Samarbete mellan olika professioner är grunden i god cancerrehabilitering. Maria Roos träffar regelbundet kontaktsjuksköterskorna på onkologen vid Sundsvalls sjukhus.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=