41 I fjol kom den tredje versionen och nu börjar bitarna på allvar falla på plats. Maria Roos hoppade dock av efter första versionen. Men det betyder inte att hon legat på latsidan när det gäller cancerrehabilitering. Numera sitter hon i förbundets expertpanel och till vardags jobbar hon på flera olika nivåer för att utveckla cancerrehabiliteringen – hennes tjänst är tredelad: 20 procent som regional processledare för RCC Norr (regionalt cancercentrum), 50 procent som samordnare och utvecklare av cancerrehabilitering i Region Västernorrland samt 30 procent kliniskt arbete med patienter. – Nu får jag användning för allt jag lärt mig genom åren. Men hur hinner du med allt? Har du svårt att säga nej? – Som person, rent privat, är jag en otroligt gränssättande människa. Men när det gäller arbetsterapi så tycker jag att vi ska vara med överallt. Jag vaknar med arbetsterapi och jag somnar med arbetsterapi. I rollen som utvecklare har hon varit med och startat ett specialistteam på sjukhuset, som bland annat satt ihop en cancerskola. Den riktar sig till alla patienter, oavsett om de har bröstcancer, blodcancer eller någon annan cancerdiagnos. – Rehabilitering bygger på den generiska modellen. Patienterna ska lära sig om funktioner, förmåga, aktivitet och delaktighet. Den medicinska kunskapen får du som patient av din doktor, säger Maria Roos och lyfter särskilt fram samarbetet med patientföreningar. Specialistteamet fungerar också som stöd för kollegorna runt om i regionen. Maria Roos har tillsammans med en arbetsterapeutkollega även utvecklat en individuell fatiguekurs för cancerpatienter. Den ges antingen fysiskt eller digitalt beroende på vad som passar bäst för personen. Bor du tio mil från Sundsvall kan det vara skönt att slippa resorna. Maria Roos trycker på att cancerrehabilitering, precis som all annan rehab, måste utgå från personen och vad just hen behöver. Därför är det oerhört viktigt att alla patienter får göra en hälsoskattning. Hon tror inte på färdiga ”rehabpaket” som är lika för alla. Hon är övertygad om att rehab ska ske så nära personens vardag som möjligt. – Det kan förstås vara fantastiskt att få åka i väg på rehab. Men ska man få till varaktiga livsstilsförändringar, varaktiga träningsvanor, varaktiga tankar kring hur man använder sin energi och hur man äter då tror jag man ska göra det på hemmaplan. Hon fortsätter: – Jag brukar säga att när mina patienter dyker upp på gympapassen jag själv går på, då har jag nått målet. Eller på konsert, eller i badhuset … Maria Roos har några år kvar till pensionen och kommer att fortsätta arbetet för en bättre och jämlikare cancerrehabilitering; vad som händer sen vet hon inte riktigt. Hennes råd till yngre arbetsterapeuter är att kliva fram och ta för sig – och lita på sin arbetsterapeutiska kompentens och inte låta andra professioner definiera vad man som arbetsterapeut ska göra. Till sist, sportfrågan: Hur känns det att bli utsedd till Årets arbetsterapeut? – Jag är så oerhört hedrad. Jag var på en konferens i Köpenhamn när mejlet kom och jag frös med telefonen framför mig. En norsk fysioterapeut bredvid Maria undrade vad som hänt. Trots att hon egentligen inte fick säga något berättade hon om utmärkelsen för bänkkamraten. – Jag bara bubblade. ¶ ”Jag vaknar med arbetsterapi och jag somnar med arbetsterapi.” ”Nu får jag användning för allt jag lärt mig genom åren.” MARIA ROOS Årets arbetsterapeut belönas med 10 000 kronor, diplom och blommor. Ur motiveringen: Maria Roos har starkt bidragit till att arbetsterapi omfattas i de specialistteam inom cancerrehabilitering som byggts upp ... hon har även haft en framträdande roll i framtagandet av det första nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=