Fårskötsel Nr 3 2022

30 Vallodling Vad finns det att välja på och vad är skillnaden mellan olika arter? Här går vi igenom vilka alternativ som finns. Baljväxter med hög avkastningspotential: lusern och rödklöver Ogödslade lusern och rödklöver kan under goda förhållanden avkasta lika mycket som gräsvallar gödslade med cirka 250 kg kväve. Det vill säga runt 6 250 kronor/hektar med dagens priser på kvävegödsel. Rödklövern avkastar bäst i 2-3-åriga vallar medan lusernen fungerar bra även i vallar som ligger 4-5 år. För och nackdelar med olika vallväxter i lammproduktionen Nackdelen med baljväxterna är dock att de är dåliga på att konkurrera med gräsen om tillgängligt kalium och svavel i marken. Att odla baljväxter handlar därför inte bara om att låta bli att kvävegödsla. Det är lika viktigt att regelbundet tillföra kalium och svavel. Det var länge sen industrin släppte ut tillräckligt med svavel för grödornas försörjning. Att enbart förlita sig på att cirkulera kalium och svavel från stallgödseln förutsätter ju också att det finns tillräckligt av dessa ämnen från början. Vilket sällan är fallet. Förutom tillförseln från stallgödseln behöver högavkastande baljväxter cirka 10-20 kg/ha svavel årligen och från 70-120 kg/ha kalium, helst delat i två givor. Gödselmedel med svavel och kalium finns tillgängliga även för ekologiska odlare. Rödklöver Rödklövern har bättre generell anpassning till olika odlingsförhållanden i Sverige än de andra baljväxterna. Den fungerar relativt bra med såväl torka, hög nederbörd, kyla, frost, värme, olika pH-värden och de flesta jordarter utom rena mulljordar. Kyliga vårar växer den betydligt bättre än vitklöver, lusern och käringtand. Det finns ett väl anpassat sortmaterial i rödklöver för både södra och norra Sverige. Den passar bra för både intensiv ensilageproduktion och rotationsbete, max 5 dagar/fålla, men har svag uthållighet i enkla betessystem med stora fållor och kontinuerligt bete. Rödklöverns svårtorkade stjälk ger ofta ett betydligt blötare ensilage än ensilage av andra baljväxter. Den snabba återväxten efter avbetning och den höga proteinkvaliten jämfört med vitklöver och lusern gör rödklövern väl anpassad till intensiv beteslammsproduktion. På mossodlingar och andra dåligt dränerade jordar kan rödklövern ersättas med alsikeklöver. Jämfört med rödklövern har alsikeklövern lägre återväxtskördar, lägre smaklighet och sämre torktålighet. Rödklöver innehåller tyvärr fytoöstrogena ämnen som under vissa förhållanden kan påverka tackans förmåga att brunsta och betäckas. Möjligtvis kan också vissa individer eller raser vara mer känsliga än andra. Därför kan det finnas skäl att undvika rödklöverandelar över 20-30 % i fodret under 17 dagar innan och 17 dagar efter betäckning. I praktiskt lantbruk är det dock ytterst sällan man får några effekter på fruktsamhet och brunst på grund av för höga rödklöverandelar i fodret. Jag har själv flera gånger prövat med 50-80 % rödklöverandelar i ensilaget månaden innan och under betäckning och inte sett någon skillnad. På grund av debatten kring fytoöstrogenerna har det i Sverige uppstått en närmast absurd situation där alla marknadens färdiga vallblandningar till får är helt utan rödklöver. För de flesta fårägare skulle ett innehåll på minst 10 % rödklöver i vallblandingen ge ett stort mervärde i form av extra produktion. Med dagens höga pris på kvävegödsel behövs rödklövern mer än någonsin för att minska behovet av kvävegödsel och för att ge högre lammtillväxt i återväxtbetet. Foto: Pixabay Vitklöver är en baljväxt som passar utmärkt till får. Den fungerar bra till både bete och ensilage. Dess stora nackdel är det grunda rotsystemet som gör den torkkänslig. Därför är det vanskligt att ha bara vitklöver i vallblandningen, en blandning med även rödklöver gör vallen mer motståndskraftig mot varierande väderlek. Foto: Pixabay

RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=