121
Yayoi bjöd mig att sitta ner
i skuggan
under murgrönan intill utställningslo-
kalen. Hon hade satt fram kall fläder-
blomssaft och solen flödade i trädgården
där hon odlar blommor och nyttoväxter.
Hon hade just kommit hem från två
veckor i Japan, på ön Kyushu där hon
har sina rötter och i Kyoto där hon fick
sin arkitektutbildning under två år.
Lärotiden fortsatte sedan under arbete
på ett litet arkitektkontor i Kyoto i ett
tempelområde där chefen också var
buddhistpräst. Varje dag kom människor
med presenter till templet. De hade med
sig goda kakor med azukibönpasta, som
de som jobbade där fick mumsa på.
Yayoi stannade där i fem år och ritade
hus, men drömde om att bli fri konstnär.
Möjligheten yppade sig när hon träf-
fade sin blivande man i Frankrike 1998
och började sitt nya liv i Sverige. Sin
mastersutbildning som keramiker fick
hon under fem år på HDK i Göteborg.
Många frågar omhon gör typisk japansk
keramik. Men hon svarar bestämt att allt
hon vet om keramik, enmängd olika tek-
niker, har hon lärt i Sverige, på HDK.
”Sedan kan man ju själv kombinera
så att det stämmer med det man vill ge-
stalta i olika projekt. När jag börjar jobba
med ett projekt, blandar lera, chamotte,
färg, kommer jag ibland in på ett annat
spår i tankarna, så när leran är färdig
vill jag göra något annat i stället! Nu har
jag fem tunnor med tillblandad lera att
jobba med”, skrattar hon.
Hon har en nyfiken och öppen at-
tityd till sin konst. Några figurer heter
”Asobumono” vilket betyder ”Saker som
leker”. De små skulpturer hon kallar
”Koja” kan man kika in i och uppleva ett
speciellt ljus i, ja rentav för ett ögonblick
upphäva storleksförhållandena. Jag kom-
mer att tänka på Alice i underlandet.
Hon har några små skulpturer hon kallar
”I rummet”, och där det dyker upp en
jättekanin eller en pösig maräng. Man
själv blir en liten prick som inför själva
rymden. ”Jag vet inte vad jag tänkte –
men det är roligt att göra!” säger hon.
Hon har gjort ”krukraketer” som hon
tänker sig med en hyacint i.
Hennes skulpturer är påtagligt
organiska, påminner om växter eller
koralldjur.
Hon berättar för mig om keramikern
Kanjiro Kawai vars hem blivit museum
i Kyoto. Hans glasyrexperiment och
formspråk beundrar hon liksom träar-
kitekturen i hans hus. ”Jag skulle vilja
bygga om uteplatsen i japansk stil helt
utan spikar. Men det är svårt” säger hon
ödmjukt.
På resan till Japan besökte hon Ise,
en plats som gjorde starkt intryck. ”Där
finns ett tempel för solgudinnan Amate-
rasu. Väldigt speciellt. Jag vet inte hur jag
skall förklara. När jag var där kände jag
att jag gör bra saker nu. En bra känsla.”
Efter kärnkraftolyckan i Fukushima
har hennes intresse för miljöfrågor och
energipolitik givit utslag i arbetet. En
serie kallad ”No Nukes” – ”Inga kärn-
kraftverk”, visar vindkraftverk och
tecken för ren miljö. ”Vi måste inse vår
litenhet och vårt beroende av varandra
och naturen.”
Galleriet
En av de varmaste dagarna i maj besökte Viveca Wessel
konstnären
yayoi
kiyota
malm
i huset på Långgatan i
Höganäs där hon bor och arbetar sedan sju år.
