98 / 100
98
Jag försökte känna mig nyttig
Jag har turen
att ha ett yrke där jag får fortsätta
arbeta. På långsemester i södra Spanien blev det
ändå tydligt att jag också är pensionär, som de
andra. När vi lärde känna varandra under utflyk
ter till berömda sevärdheter greps jag av ömhet
inför den svenska välfärd som trots sina brister
tar så väl hand om oss.
Ganska få kunde röra sig obehindrat. Artros,
gamla och nya olyckor, MS, stroke; mer eller
mindre justerade var de flesta. Men vi hade alla
fått hjälp. Det kan ibland vara långa väntetider
och för små resurser, men vi får sjukvård! Vi får
sjukgymnastik, många får till slut till och med
äldreboende, utan att vi själva eller våra närmaste
behöver betala en förmögenhet.
Maxtaxa i äldreomsorgen har länge varit en
svensk självklarhet. Inte många länder har ett så
dant system. Arbetarskydd och säkerhetsbestäm
melser har vi också, som räddar liv utan att saken
uppmärksammas.
En medresenär berättade att han en gång
halkat av en byggnadsställning 40 meter upp i
luften och fallit fritt. Livlinan var 19 meter lång.
Där blev han hängande. Firade kamraterna upp
honom? Nej, ingen annan var där. Han firade upp
sig själv. Med flera brutna revben, men smärtan
kom först efteråt.
Jag tänkte ofta på den dramatiken när vi
under händelselösa dagar utan utflykt gick längs
den spanska solkustens strandpromenader. Där
dominerade vi äldre utlänningar. Pensionärer
som promenerade långsamt betraktade pensio
närer som satt och vilade på bänkar. De som satt
betraktade i sin tur de promenerande, allt medan
vågorna rullade in och flockar av gröna papegojor
väsnades i palmerna.
För femtio år sedan läste jag spanska i gym
nasiet. De grundläggande böjningsformerna
av ”vara” och ”ha” sitter kvar, inte mycket mer.
Tänkte att jag skulle lära mig spanska genom att
lyssna på pratprogram i radio. Samtalen handlade
mest om spansk inrikespolitik och fotboll. Då
räcker det inte att kunna några verbformer.
Till sist kunde jag ändå uppfatta att många
radiosamtal handlade om samma saker som
hemma. Flyktingkrisen. Kriget i Syrien. Kinas
ekonomi. Det kommande presidentvalet i USA.
Kvinnomisshandel. Krisen i pensionssystemet.
I ett program som hette Economia para todos,
Ekonomi för alla, förkunnade en man som måste
ha talat för kyrkan att det aldrig kan finnas för
många mänskliga varelser, man får inte glömma
att människor är ett lands största naturtillgång.
Det är en vacker tanke. Men när samhället inte
har något arbete att erbjuda? Ungdomsarbetslös
heten i Andalusien, där vi befann oss, är över 50
procent.
Jag försökte känna mig nyttig genom att tänka
att vi pensionärer som långtidsturister bidrar
till sysselsättningen. En del borde få tapperhets
medalj när de trotsar rörelsehinder och svindel.
En av oss blev svimningsblek i linbanan upp till
Gibraltarklippan. Borde hon ha avstått? ”Om
man skulle avstå från allt man är rädd för kunde
man inte gå hemifrån”, sa hon klokt. Hemmet är
för övrigt en riktigt farlig plats för äldre, varje år
inträffar omkring 1 500 fallolyckor med dödlig
utgång i Sverige.
En del borde få tapperhetsmedalj när
de trotsar rörelsehinder och svindel.
En av oss blev svimningsblek i lin
banan upp till Gibraltar-klippan.
foto: Elisabeth Edén
Författare och journalist
bosatt i Lerberget.
Åsa Mo
b
er
g