13 där två stora folkgrupper dominerar, indier (indoguyananer) och svarta (afroguyananer) – motsättningarna mellan dem präglar samhällslivet och politiken. Sjukvården har stora brister och antalet hivsmittade är bland det högsta i Sydamerika. Mariel var en av två arbetsterapeuter i hela Guyana, även hennes kollega var volontär. – Vi delade upp landet emellan oss. Uppdraget var dubbelt, både eget patientarbete och att lära upp de inhemska rehabassistenterna. Hon bodde i huvudstaden Georgetown och hade ett eget litet hus med två sovrum. – Det var som en sommarstuga för oss svenskar. Men de bodde minst två generationer i ett sådant hus. Det var oftast moster, faster och någon gammal som bodde där också. I Sverige hade Mariel bara arbetat med vuxna, men nu var patienterna från några månader gamla och uppåt. – Det var tur att Google fanns, säger Mariel. Hon kunde även mejla frågor till kollegor hemma i Sverige eftersom det (lite förvånande) fanns internet i bostaden. Nätuppkopplingen gjorde det också möjligt att hålla kontakten med nära och kära och blogga om sina öden och äventyr på en numera insomnad resesajt. I volontäruppdraget ingick att resa ut på landsbygden och träffa patienter som rehabassistenterna inte visste hur de skulle behandla. – Jag kunde åka båt en halvdag för att komma till ett behandlingshem ute i vildmarken. Och så jobbade jag där på eftermiddagen, sov över, jobbade på förmiddagen och tog båten tillbaka. Vid ett tillfälle besökte hon ett äldreboende och möttes av en sjuksköterska som ensam hade hand om femton äldre. – Hon visade runt mig. Säng för säng berättade hon personens namn. Vad de tyckte om. Om de hade jobbat med något speciellt. Om de hade drömmar. För oss hemma i Sverige var det: ”Han på sju-fyran” Det var inte personen, utan ”stroken” eller ”det brutna benet”. I Guyana var det människor. Hjälpmedel fick de mestadels tillverka själva. Det fanns ett centralt förråd (krävdes en medföljande chef och massor av pappersarbete) med material som skänkts som bistånd, men det blev ofta stående eftersom ingen tog hand om det ordentligt eller visste hur sakerna fungerade. Mariel hittade i alla fall en rullstol till en kille som blivit förlamad i en dykolycka. Men konstaterar att rullstolar inte självklart var till nytta i Guyana, utan riskerade att snarare bli stolar än förflyttningshjälpmedel med tanke på underlaget. Hon såg en del hemska saker också, kunde inte hjälpa alla, men känner att hon gjorde skillnad för människorna hon mötte. – Jag har fått lika mycket som jag har gett. Människor är helt otroliga. Ursprungstanken var att hon skulle stanna i två år, men av olika skäl (bland annat en eventuell neddragning av arbetsterapeuttjänster på jobbet i Sverige) åkte hon hem efter ett år. – Det var lite synd eftersom du lär känna kulturen första året. Andra året tror jag att man gör ännu mer nytta. Hon har inte varit tillbaka i Guyana, men håller kontakten med såväl volontärer som guyananer och har besökt en kollega i Filippinerna. Reslusten är inte begränsad till jobbet utan hon och (numera) sambon har gjort många resor tillsammans. Förutom Filippinerna har de varit på långresa till Peru, och Japan lockar. Men just nu är det mestadels husbilssemester i Sverige som gäller – för att kunna ha hunden Cindy med sig. Fast i julas flydde de fältet när Mariel fyllde 70 år och åkte till Gran Canaria. Men de kom inte riktigt undan firandet eftersom väninnorna skickade en specialkomponerad hälsning: – Jag fick en video där de sjunger: ”Hon är modig. Hon är fri”. ¶ ”Hon visade runt mig. Säng för säng berättade hon personens namn. Vad de tyckte om. Om de hade jobbat med något speciellt. Om de hade drömmar.” Mariel McBride Gör: Pensionerad arbetsterapeut – och äventyrare: ”Man ska inte vara rädd. Då kommer man ingenstans.” Bor: Född i Skottland men flyttade till Sverige och Helsingborg i 20-årsåldern. Även bott 3,5 år i Liberia. Karriär: Har arbetat både inom landstinget och kommunen, inom många olika områden, och varit volontär ett år i Guyana. Favoritresmål: ”Svårt att välja, men gillar verkligen San Francisco.”
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=