#1 2024 TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES ARBETSTERAPEUTER k LÖNESTATISTIKEN Oväntad äventyrare REJÄL HÖJNING FÖR NYEXADE – FRAMFÖR ALLT I REGIONERNA TIDSKRIFT SVERIGES ARBETSTERAPEUTER k PSYKIATRI Bildterapi öppnar för nya sätt att se världen och livet k KRÖNIKA ”Jag kom för tidigt, för sent, fel dag, fel vecka, fel plats.” TEMA RELATIONER Arbetsterapeuten Mariel McBride bytte Skottland mot Skåne, har bott i Afrika och vid 50-plus åkte hon till Guyana – som volontär.
Etac ebjuder ett unikt utbildningsprogram som ger dig möjligheten att öka din kompetens om och kring våra produkter, helt kostnadsfritt. En kompetens som kan göra stor skillnad både för dig och för användaren. För komplett utbildningsprogram och anmälan – besök etac.se Vi skapar möjligheter – Du gör skillnad! Öka din kompetens digitalt med Etac webinar För mer info, kontakta oss eller besök vår hemsida: 0371-58 73 00 info@etac.com www.etac.se
#1 2024 Koll på inre omställning s 46 SVANENMÄRKET Trycksak 3041 0116 BFF. Jag har den stora lyckan att ha en bästa vän. Vi har känt varandra i snart 50 år. Började ettan tillsammans, men blev bästisar i sexan-sjuan. Och har hängt ihop sedan dess, förutom några månaders uppehåll i gymnasiet när vi började på olika skolor. Vi gör helt olika saker i livet och hade nog inte träffats om vi inte gått i samma klass. Men vi kan fortfarande snacka bort timmar och garva ihop. Och när livet trasslar är det fantastiskt att ha en vän som vet hur det var, hur bagaget ser ut och som man inte behöver förklara för. Jag vet inte vad nyckeln till vår långa vänskap är, men tror att det kan ha att göra med att vi låter varandra vara oss själva. Och att vi delar både the good and the bad. Forever. Det här numret har tema relationer. Vi samtalar med arbetsterapiforskaren Qarin Lood om personcentrering och hur svårt det kan vara att få till det i praktiken. Du får också möta människorna bakom DigiVi, en trygg och säker social app som framför allt riktar sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Sedan får du tips och råd om hur du praktiskt kan arbeta för att upptäcka våld i nära relationer av arbetsterapeut Jenny Lind i Nyköping. Vi skriver också om hur utmanande föräldraskap kan vara för den som har IF. Och så intervjuar vi arbetsterapeuten och konstnären Rita Schwarz om hur man kommunicerar med personer med demens och kognitiv svikt. Dessutom möter vi arbetsterapeuten Mariel McBride som när hon var 50-plus valde att åka som volontär till Guyana, ett av Sydamerikas fattigare länder. Därtill berättar Åsa Hägglund Larsson om hur hon tog steget och blev egen företagare och vi skriver om den senaste lönestatistiken, koll på inre omställning och bok- och apptips samt en hel del annat. Trevlig läsning! Någon att skratta – och gråta med katja alexanderson Chefredaktör 5 Ordföranden Lönen, lönen, lönen! 6 Aktuellt 10 Porträttet Mariel McBride gillar läget 14 Hallå där! Mugshots för att locka arbetsterapeuter 16 Tema: Relationer ”Relationer är svåra att sätta ord på” Så kan du jobba med våld i nära relationer Tummen upp för nätdejting Tufft för föräldrar med IF ”Lyssna lite till … vänta in” 35 Appspalten Mobila mindre 36 Nya böcker Modeller med mersmak 38 Karriär ”Det var ett så stort kompetensslöseri” 41 Krönika Minneslapp vs minnesapp 42 Reportage När orden inte räcker till 48 Förbundsnytt Ny studentordförande 50 Kalendarium 3 Utges av Sveriges Arbetsterapeuter Box 760, 131 24 Nacka Växel och medlemsrådgivning: 08 507 488 00 www.arbetsterapeuterna.se kansli@arbetsterapeuterna.se Ansvarig utgivare: Ida Kåhlin ida.kahlin@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 03 Chefredaktör: Katja Alexanderson katja.alexanderson@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 25 Fotograf omslaget: André de Loisted Layout: Pontus Wikholm Korrektur: Linda Swartz Annonser: Victoria Pettersson victoria.pettersson@mediakraft.se 073 511 81 79 TS-kontrollerad upplaga: 10 500 ISSN: 0345-0988 Grafisk form: Graffoto AB Tryck: Ljungbergs ”Om det talade ordet har gått förlorat kan man avläsa svar i blickar, ansiktsuttryck, kroppsspråk.” s 30 1987
Göteborg Karlstad Lidköping Malmö Stockholm Sundsvall 031-442250 054-2033422 0510-301302 040-6021611 08-212250 060-125912 Trapphiss snabbt och enkelt! Egna montörer och säljare i hela Sverige HJÄLPMEDELSMÄSSA Fritt inträde! Registrera dig på www.hjultorget.nu. Uppdatera dig kring de senaste hjälpmedlen. Bygg på din kunskap med relevanta föreläsningar. Hjälpmedelsmässan Hjultorget Kistamässan 15-16 maj Ge fler barn möjlighet att berätta. Swish: 9015041 Plusgiro: 90 15 04-1 När barn berättar finns det hopp. Det är första steget till förändring. 4
ORDFÖRANDEN ida kåhlin Ordförande I början av varje år synliggörs ofta lönefrågorna lite extra i förbundets verksamhet. En stor anledning till det är att vi då offentliggör resultatet från vår årliga löneenkät. Den nya statistiken publiceras i Saco lönesök och därefter följer presentationer och diskussioner med ombudsmän, förtroendevalda och medlemmar i digitala seminarier, i tidningen Arbetsterapeuten och våra olika nyhetsbrev. Stort tack till er alla som svarat på löneenkäten. Lönestatistiken är en viktig del i förbundets strategiska och opinionsbildande arbete, men också ett betydande stöd för enskilda medlemmar inför lönesamtal eller byte av tjänst. Utifrån årets enkätresultat kan vi bland annat konstatera att medellönen för arbetsterapeuter generellt har ökat mer än det så kallade ”märket” samt att anställda inom privat sektor hade den bästa löneutvecklingen. Medellönen för nyutexaminerade ökade med hela 5,7 procent, vilket med stor sannolikhet kan relateras till den omfattande brist på arbetsterapeuter som just nu råder på både etablerade och nya arenor. Detta är förstås positiva steg framåt som vi ska glädjas över, men innebär det att vi är nöjda? Svaret på den frågan är ett stort NEJ. Arbetsterapeuter går fortfarande back på sin utbildning. Det kan vi aldrig acceptera. Enträget måste vi fortsätta vårt uppdrag med att förbättra arbetsterapeuters livslön, det vill säga inkomsten under hela livet inklusive pension. Lön är INTE en fråga för en viss del av året. Lön ska pratas varje dag. Som förbund har vi ett stort ansvar för att se till att såväl enskilda medlemmar som förtroendevalda får bra stöd och verktyg, men vi måste också ta ansvar för att synliggöra de strukturella löneskillnader som råder mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken och verka för förändring. Sedan ett antal år är Sveriges Arbetsterapeuter del av rörelsen Lön hela dagen. Tillsammans med en rad andra fackförbund och kvinnoorganisationer verkar vi för lika lön för lika och likvärdigt arbete. Trots att kvinnor i dag har generellt högre utbildning än män är löneskillnaden mellan könen 9,9 procent. Omräknat i tid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter kl. 16:12, varje dag. När rörelsen bildades 2012 var klockslaget 15:51, vilket glädjande nog har flyttats framåt kontinuerligt sedan dess. Förra året gick dock klockan bakåt en minut. Det betyder att en lång positiv trend av minskade löneskillnader är bruten. Det betyder också att det är viktigare än någonsin att fortsätta lyfta de strukturella löneskillnaderna. Arbetsterapi är samhällsekonomiskt lönsamt, men samhället och våra arbetsgivare ser och värderar inte oss arbetsterapeuter som den resurs vi är. Arbetsterapeuter ska ha möjlighet till livslångt lärande, specialisering och karriärutveckling och en lön som återspeglar kompetensen och kraven i arbetet. Lönefrågan är viktig för oss medlemmar i Sveriges Arbetsterapeuter. Som förbund kommer vi därför självklart fortsätta ge individuellt stöd till våra medlemmar och ta alla tillfällen att verka för att höja lönen för arbetsterapeuter genom att vara en stark och konstruktiv röst i samhällsdebatten och gentemot arbetsgivare. Lönefrågan har vår fulla uppmärksamhet varje dag, hela året. Lönen, lönen, lönen! ”Arbetsterapeuter ska ha möjlighet till livslångt lärande, specialisering och karriärutveckling och en lön som återspeglar kompetensen och kraven i arbetet.”
6 Socialstyrelsen har undersökt om hälso- och sjukvården låter bli eller fasar ut vårdåtgärder som fått den lägsta prioriteringen, icke-göra, i nationella riktlinjer. – Svensk sjukvård står inför flera utmaningar och riskerar att inte räcka till för att ge god vård med hög kvalitet till alla patienter. Att helt onödiga åtgärder då används inom vården kan innebära att annan nödvändig vård och behandling trängs bort, vilket är oacceptabelt, säger Maria State, enhetschef på Socialstyrelsen i ett pressmeddelande. Myndigheten har bland annat undersökt vård vid depression och ångestsyndrom. Det visar sig att de flesta regioner har slutat med ljusterapi, men att behandling med bensodiazepiner, med stor beroenderisk, fortfarande ges av en tredjedel av vårdgivarna. När det gäller strokevården har vårdgivarna hörsammat de flesta rekommendationerna som har prioritet ”icke-göra” i de nationella riktlinjerna, men samtidigt är det totalt färre vårdplatser som är specifikt inriktade på strokevård och rehabilitering. – Vi har under en 20-årsperiod sett en kraftigt förbättrad överlevnad för strokepatienter. Ännu fler skulle ha kunnat överleva eller leva med färre funktionshinder om de fått vård på strokeenhet enligt riktlinjernas rekommendationer, säger Christina Broman, projektledare för utvärderingen. katja alexanderson Läs hela rapporten (pdf) på bit.ly/onodigvard. Ida Kåhlin tar plats som expert i kompetensutredning Sveriges Arbetsterapeuters förbundsordförande Ida Kåhlin blir expert i utredningen om yrkesreglering inom hälso- och sjukvården. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson har förordnat Sveriges Arbetsterapeuters ordförande Ida Kåhlin att ingå som expert i utredningen om behörighet och yrkesreglering inom hälso- och sjukvård och tandvård. Utredningen ska analysera möjliga förändringar som kan behövas i regelverk och strukturer när det gäller reglerade yrken, specialistkompetenser och specialistutbildningar samt vidareutbildning och fortbildning inom hälso- och sjukvården och tandvården för att möta de utmaningar som dessa verksamheter står inför. – Jag är hedrad och glad över förtroendet och ser fram mot att i rollen som expert få bidra till utredningens arbete, säger Ida Kåhlin. ¶ Vård ges trots ”icke-göra” i riktlinjerna Ingen nytta för patienterna, kanske till och med skadligt. Trots skarpa rekommendationer om att viss vård inte bör ges fortsätter vårdgivare att använda flera av åtgärderna. Det visar Socialstyrelsens utvärdering av följsamheten till nationella riktlinjer. BILD: MOSTHOTOS FOTO: MOSTPHOTOS Fler donatorer Förra året blev 258 avlidna personer organdonatorer. Det är en ökning med drygt 25 procent jämfört med året före. Men tillgången på organ är fortfarande mindre än efterfrågan. Du kan meddela din inställning till organdonation både på 1177.se och socialstyrelsen.se. Dessutom bör du informera närstående – berätta eller skriv ned hur du vill ha det. Logga ut! Mindre tid på sociala medier kan förbättra den psykiska hälsan och självkänslan. Det visar en studie från Lunds universitet där unga vuxna begränsade användningen till en halvtimme om dagen. Läs mer på lu.se, sök på ”mindre sociala medier”. Fler tips i Appspalten (mobila mindre) på sid 35. ILLUSTRATION: SOCIALSTYRELSEN
7 Sveriges Arbetsterapeuters löneenkät visar att lönerna ökade med 4,3 procent mellan 2022 och 2023, för identiska individer*. Det är en liten förbättring jämfört med 2021–2022, då lönerna ökade med 4,2 procent. Det är också högre än ”märket” i industriavtalet, vilket kan ses som ett riktvärde för stabila och rimliga löneökningar över tid. 2023 var märket 4,1 procent. Medellönen för samtliga som svarade på enkäten (kollektivet) var 38 005 kronor i månaden. – De senaste åren har löneutvecklingen för arbetsterapeuter varit god. Det är förstås glädjande, men för en medlem med befattningen arbetsterapeut var den genomsnittliga lönen 36 791 kronor i månaden. Och det är alldeles för lågt med tanke på den nytta arbetsterapeuter gör för både enskilda individer och samhället i stort, säger förbundets förhandlingschef Maria Yngvesson. Ingångslönerna för nyexade arbetsterapeuter steg med hela 5,7 procent mellan 2022 och 2023 till 32 138 kronor. Framför allt i regionerna tar de ett rejält kliv uppåt till 30 946 kronor – en ökning med 2 195 kronor eller 7,6 procent. I kommunerna är höjningen mer blygsam, 727 kronor, men ingångslönen var fortfarande cirka 2 000 kronor högre än i regionerna. – Det är lovande att även regionerna verkar ha insett att de behöver betala konkurrenskraftiga löner för att kunna rekrytera nyexade arbetsterapeuter. Jag hoppas det håller i sig. Men det är viktigt att de som fått bra ingångslöner nu också får möjlighet till en fortsatt god och individuell löneutveckling. Arbetsgivarna behöver i mycket större utsträckning än i dag satsa på erfarna arbetsterapeuter som redan finns i verksamheterna, säger Maria Yngvesson. De högsta lönerna återfinns i staten, med en medellön på 44 304 kronor i månaden för samtliga som svarat. I privat sektor låg medellönen på 40 224 kronor. I kommunerna ligger medellönen på 38 232 kronor jämfört med 36 558 kronor i regionerna. I kommunerna ökade lönerna för identiska individer med 4,1 procent, medan ökningen i regionerna var 4,4 procent. Även löneökningen för kollektivet var marginellt högre i regionen, vilket gör att lönegapet mellan kommunerna och regionerna bara ökade med 28 kronor. Men mellan åren 2018 och 2023 har gapet ökat från 823 kronor till 1 674 kronor. – Vi ser tyvärr att det inte är alla arbetsgivare som satsar på arbetsterapeuter. Stora regioner har en fortsatt dålig medellön och där behöver arbetsgivarna steppa upp för att kunna behålla och rekrytera arbetsterapeuter. Tidigare har regionerna konkurrerat med mer intressanta arbetsuppgifter, kollegialt stöd och goda utsikter till kompetensutveckling, men om det finns för många vakanta tjänster blir arbetsmiljön lidande och utrymmet för fortbildning minskar. Till sist vill Maria Yngvesson tacka alla medlemmar som svarat på enkäten och som gör det möjligt att ta fram statistiken. Och hon passar på att tipsa om Saco Lönesök, som är ett bra verktyg inför lönesamtal och anställningsintervjuer. katja alexanderson * Identiska individer betyder att man jämför samma personer båda åren. Löneskutt för nyexade Förra året ökade lönerna med i snitt 4,3 procent för identiska individer. Ingångslönerna för nyexade ökade med hela 5,7 procent – och tog framför allt ett ordentligt kliv uppåt i regionerna. Det visar förbundets löneenkät. Ingångslönen för nyexade steg till 32 138 kronor. FOTO: MOSTPHOTOS Nyttigt från start Mycket fisk och grönsaker redan vid ett års ålder, liksom ett lågt intag av sockersötad dryck, tycks skydda mot inflammatorisk tarmsjukdom. Det visar en studie vid Göteborgs universitet, men eftersom det är en observationsstudie kan inga orsakssamband fastslås. Läs mer på gu.se, sök på ”fisk grönsaker”. 15 juni … är sista dagen att motionera till Sveriges Arbetsterapeuters fullmäktige. På arbetsterapeuterna.se/fullmaktige hittar du all information du behöver inför fullmäktige. Passa på att göra din röst hörd! FOTO: MOSTPHOTOS
Scanna koden för att komma till interaktivt patientfall om spasticitet efter stroke. Här finns också mer information om Vårdförlopp del 2 post stroke. Post-stroke checklistan för uppföljning och remittering vid spasticitet Årligen drabbas drygt 25000 svenskar av stroke, medelåldern är cirka 75 år men en femtedel är under 50 år.1 Spasticitet efter stroke innebär en tonusökning i musklerna som ofta kommer med fördröjning och som utvecklas gradvis under det första halvåret. Spasticitet kan leda till smärta, kramper och försämrad förmåga att styra sina muskler. Olika kroppsdelar kan då hamna i felställning och hos cirka 12 procent är spasticiteten så pass funktionsnedsättande att den betecknas som invalidiserande.2 Patientfall spasticitet DRCHC-SE-000008 April 2023
Post-stroke checklistan3, en del av vårdförlopp del 2 – stroke och TIA4 Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp stroke och TIA del 2 är nya rutiner från SKR för en mer tillgänglig rehabilitering och strukturerad uppföljning efter stroke. • Post-stroke checklistan är ett hjälpmedel för strukturerad uppföljning av patienten efter stroke. Den är framtagen för att hjälpa vårdgivare att identifiera hälsoproblem efter stroke. Checklistan gås igenom vid uppföljande besök i dialog med patient och vid behov med hjälp av närstående eller vårdare. Checklistan ger vägledning för fortsatta åtgärder och hänvisning till rätt instans i vårdkedjan. • Enligt det nya vårdförloppet ska strokepatienter erbjudas en teambaserad vård och även ett patientkontrakt, som är en överenskommelse mellan patient och vårdgivare för bättre sammanhållen planering och överblick över vilka insatser som behöver koordineras. Anamnes och remittering för utredning av spasticitet Tidig upptäckt av riskfaktorer och omedelbara åtgärder är avgörande för identifiering och behandling av spasticitet.5 Statusbedömning och medicinsk behandling utförs oftast av rehabiliteringsinriktad läkare och fysioterapeut.6 Anamnes för spasticitet: • Muskelsammandragning/muskelspänningar/spasmer? • Tyngdkänsla? • Smärta vid töjning av kroppsdelar? Institut Produits Synthèse (IPSEN) AB | Tel. +46 8 451 60 00, Färögatan 33, S-164 51 Kista, SWEDEN Referenser 1. Statistik om stroke 2019. Socialstyrelsen, december 2020. https://bit.ly/39WiwEL. 2. Ertzgaard P, Anhammer M, Forsmark A. Regional disparities in botulinum toxin A (BoNT_A) therapy for spasticity in Sweden: budgetary consequences of closing the estimated treatment gap. Acta Neurol Scand 135, 366_372 (2017). https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27220381/Post-stroke checklistan 3. Post-stroke checklistan. 4. Vårdförlopp stroke och TIA. 5. Ganesh Bavikatte, Ganesh Subramanian, Dawn Hicklin. Early Identification, Intervention and Management of Post-stroke Spasticity: Expert Consensus Recommendations, (2021) https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/11795735211036576. 6. Hu Xiaolei, Katharina Stibrant Sunnerhagen Internetmedicin.se, behandlingsöversikt stroke, rehabilitering del 4 i Post-Stroke checklistan Scanna QR-koden för att läsa mer om Vårdförlopp 2 Har du en ökad stelhet i armar, händer och/eller ben e er din stroke? 4. SPASTICITET NEJ Följ utvecklingen JA Hindrar detta dig i dina vardagliga aktiviteter? Om JA, remittera till läkare, fysioterapeut/sjukgymnast eller arbetsterapeut, med kunskap om spasticitet e er stroke, för vidare bedömning och diagnos. »Hela detta uppslag är en annons från Ipsen«
10 PORTRÄTTET Äventyrare. Tankarna far lätt till en väderbiten man, lite senig, vildvuxet hår och kanske lite iskristaller i det yviga skägget. Men det kan lika gärna vara en välklädd och piffig arbetsterapeut som precis firat sin sjuttioårsdag och som vet att man i Guyana måste spola toaletten innan man sätter sig. Annars blir man myggbiten och riskerar denguefeber och malaria. Mariel McBride föddes i Skottland, yngst i en syskonskara på tre. Redan som tio-elvaåring flyttade hon hemifrån för att gå på internatskola. I hembyn Ullapool i Högländerna fanns sjön och bergen, men ingen skola för äldre barn. – Det var en och en halv, två timmars bilresa bort. Men vi ungdomar umgicks på helgerna och åkte inte hem. Kanske var det då självständigheten föds – hon var bara sjutton år när hon åkte till Danmark som aupair. Det kom att ge livet en ny riktning, för där förälskade hon sig i en svensk kille. Men hon åkte hem till Skottland efter ett år för att läsa till arbetsterapeut i Edinburgh. Vid den här tiden var arbetsterapin i Storbritannien fortfarande präglad av andra världskriget. Men precis som i Sverige var vävstolen ett viktigt verktyg för all rehabilitering. – Jag tränade elitfotbollsspelare på vävstol. De skrattade åt mig, då satte jag på en extra tyngd. Dagen efter skrattade de inte längre. De fattade att det här gör nytta och är allvarlig träning. Efter utbildningen lämnade Mariel hemlandet för gott, gifte sig med den svenske killen och flyttade till Helsingborg där hon fortfarande bor. – Att träffa en svensk man, gifta sig och flytta hit. Det var det första äventyret. Efter ett halvår började hon som arbetsterapibiträde på lasarettet i Helsingborg. När hon kände sig varm i kläderna tog hon klivet upp till arbetsterapeut och fick en bred erfarenhet av många olika områden, bland annat medicin och ortopedi. Därefter blev det jobb på ett dagcenter för vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Hon hade kommit i kontakt med den målgruppen under studierna och sett skillnaden en bra verksamhet kunde göra. Familjen växte med en son och när han var knappt två år gick flyttlasset till Liberia. Maken jobbade i ett gruvprojekt på landsbygden. – Jag jagade mestadels kackerlackor och gjorde det jag kunde med ett litet barn. När det fanns tid över jobbade hon som volontär och hjälpte till där det behövdes. I byn fanns en stark gemenskap och man stöttade varandra, både lokalbefolkningen och de tillfälliga besökarna (biståndsarbetare, företagsfolk, volontärer), men för att trivas gällde det att ta dagen som den kommer, gilla läget och anpassa sig till situationen. – När du åker utomlands hittar du dig själv på något sätt. Du är hänvisad till dina egna intressen och det finns ingenting som är färdigt … Jag gör mitt hem där jag hamnar. Gillar läget Arbetsterapeuten Mariel McBride var 54 år när hon åkte till Guyana som volontär. Hennes barn tyckte hon var för gammal för ett sånt äventyr – det brydde hon sig inte om. ”Jag tränade elitfotbollsspelare på vävstol. De skrattade åt mig, då satte jag på en extra tyngd.” kk Text: Katja Alexanderson Foto: André de Loisted
12 När hon blev gravid med sitt andra barn (även det en son skulle det visa sig) flyttade de hem till Sverige. Mariel ville helt enkelt inte föda barn i Liberia. – När vi kom hem pratade alla om samma saker som de pratade om när vi åkte härifrån. Ingen ville egentligen höra vad vi gjort. Men det är inte det som är meningen. Meningen är att man gör det för sig själv. Hon återupptog sin arbetsterapeutkarriär och jobbade bland annat på lasarettet, som distriktsarbetsterapeut och på rehabiliteringsboendet Kungshult som drevs av landstinget och kommunen tillsammans. Under årens lopp har hon mött människor med många olika problem i vardagen. Hon minns speciellt den gången hon hade tre strokepatienter på kort tid. Tanken var att de skulle få ungefär samma insatser, men det funkade inte alls. De ville uppnå helt olika saker med rehabiliteringen – en ville bli omhändertagen och en annan bli återställd och klara sig själv. – Jag lärde mig att fråga: ”Vad har du för mål? Hur långt ska vi komma?” Du kan försöka motivera, men det är de som bestämmer hur långt de kommer egentligen. Och jag behövde få tre patienter samtidigt för att begripa detta. Hon fortsätter: – Jag tycker om att jobba snabbt, hårt och få resultat. I går kväll försökte jag gå på ett yogapass … Åh, det klarar inte jag, det går alldeles för långsamt. I dag har jag ont i hela kroppen, så det gör nytta, men det är inte jag. Den breda erfarenheten visade sig väldigt värdefull när hon som 54-åring bestämde sig för att åka som volontär till Guyana. Tankarna på att arbeta utomlands hade funnits länge, men efter skilsmässan 1996 var det inte läge som ensamstående med två barn. Men 2008 var pojkarna vuxna, även om minstingen (då 23 år) fortfarande bodde hemma. Mariel hade redan undersökt möjligheterna att jobba i bland annat Japan och Kanada när en vän tipsade om organisationen Voluntary Service Overseas, VSO. Efter en intervju i London (hon berättade inte för sin särbo om den) och ett praktiskt test i Birmingham (nu berättade hon) blev hon antagen och trodde att hon skulle hamna någonstans i Afrika, men i stället blev det Guyana i nordöstra Sydamerika. Landet är fattigare än många andra i regionen och var fram till 1966 en brittisk koloni. – Mina barn tyckte jag var alldeles för gammal för ett sånt äventyr, säger Mariel och berättar att yngsta sonen fick flytta hemifrån så att hon kunde hyra ut huset. Väl på plats väntade några veckors ”inskolning” tillsammans med andra volontärer. De fick lära sig mer om landet Cindy och Mariel McBride äventyrar utanför huset i Helsingborg. PORTRÄTTET Cindy k Mariel k
13 där två stora folkgrupper dominerar, indier (indoguyananer) och svarta (afroguyananer) – motsättningarna mellan dem präglar samhällslivet och politiken. Sjukvården har stora brister och antalet hivsmittade är bland det högsta i Sydamerika. Mariel var en av två arbetsterapeuter i hela Guyana, även hennes kollega var volontär. – Vi delade upp landet emellan oss. Uppdraget var dubbelt, både eget patientarbete och att lära upp de inhemska rehabassistenterna. Hon bodde i huvudstaden Georgetown och hade ett eget litet hus med två sovrum. – Det var som en sommarstuga för oss svenskar. Men de bodde minst två generationer i ett sådant hus. Det var oftast moster, faster och någon gammal som bodde där också. I Sverige hade Mariel bara arbetat med vuxna, men nu var patienterna från några månader gamla och uppåt. – Det var tur att Google fanns, säger Mariel. Hon kunde även mejla frågor till kollegor hemma i Sverige eftersom det (lite förvånande) fanns internet i bostaden. Nätuppkopplingen gjorde det också möjligt att hålla kontakten med nära och kära och blogga om sina öden och äventyr på en numera insomnad resesajt. I volontäruppdraget ingick att resa ut på landsbygden och träffa patienter som rehabassistenterna inte visste hur de skulle behandla. – Jag kunde åka båt en halvdag för att komma till ett behandlingshem ute i vildmarken. Och så jobbade jag där på eftermiddagen, sov över, jobbade på förmiddagen och tog båten tillbaka. Vid ett tillfälle besökte hon ett äldreboende och möttes av en sjuksköterska som ensam hade hand om femton äldre. – Hon visade runt mig. Säng för säng berättade hon personens namn. Vad de tyckte om. Om de hade jobbat med något speciellt. Om de hade drömmar. För oss hemma i Sverige var det: ”Han på sju-fyran” Det var inte personen, utan ”stroken” eller ”det brutna benet”. I Guyana var det människor. Hjälpmedel fick de mestadels tillverka själva. Det fanns ett centralt förråd (krävdes en medföljande chef och massor av pappersarbete) med material som skänkts som bistånd, men det blev ofta stående eftersom ingen tog hand om det ordentligt eller visste hur sakerna fungerade. Mariel hittade i alla fall en rullstol till en kille som blivit förlamad i en dykolycka. Men konstaterar att rullstolar inte självklart var till nytta i Guyana, utan riskerade att snarare bli stolar än förflyttningshjälpmedel med tanke på underlaget. Hon såg en del hemska saker också, kunde inte hjälpa alla, men känner att hon gjorde skillnad för människorna hon mötte. – Jag har fått lika mycket som jag har gett. Människor är helt otroliga. Ursprungstanken var att hon skulle stanna i två år, men av olika skäl (bland annat en eventuell neddragning av arbetsterapeuttjänster på jobbet i Sverige) åkte hon hem efter ett år. – Det var lite synd eftersom du lär känna kulturen första året. Andra året tror jag att man gör ännu mer nytta. Hon har inte varit tillbaka i Guyana, men håller kontakten med såväl volontärer som guyananer och har besökt en kollega i Filippinerna. Reslusten är inte begränsad till jobbet utan hon och (numera) sambon har gjort många resor tillsammans. Förutom Filippinerna har de varit på långresa till Peru, och Japan lockar. Men just nu är det mestadels husbilssemester i Sverige som gäller – för att kunna ha hunden Cindy med sig. Fast i julas flydde de fältet när Mariel fyllde 70 år och åkte till Gran Canaria. Men de kom inte riktigt undan firandet eftersom väninnorna skickade en specialkomponerad hälsning: – Jag fick en video där de sjunger: ”Hon är modig. Hon är fri”. ¶ ”Hon visade runt mig. Säng för säng berättade hon personens namn. Vad de tyckte om. Om de hade jobbat med något speciellt. Om de hade drömmar.” Mariel McBride Gör: Pensionerad arbetsterapeut – och äventyrare: ”Man ska inte vara rädd. Då kommer man ingenstans.” Bor: Född i Skottland men flyttade till Sverige och Helsingborg i 20-årsåldern. Även bott 3,5 år i Liberia. Karriär: Har arbetat både inom landstinget och kommunen, inom många olika områden, och varit volontär ett år i Guyana. Favoritresmål: ”Svårt att välja, men gillar verkligen San Francisco.”
14 HALLÅ DÄR! Vad hände, ska du sitta inne? – Det är många som trott att vi tre i annonserna ska sluta, men det var ju ett stort skämt. Vi har en ”tok” på kommunikation som har så många idéer. Han gav en skylt och sa att jag ska in i fängelse. Jaså, ska jag det? Jag fattade ingenting. Men vad gör man inte när man bor i en liten kommun i Jämtland och det är svårt att få tag på arbetsterapeuter. I Åre och Östersund kanske det går – men Krokom har ju ingen hört talas om ens. Annonserna fick ett stort genomslag, hur har det gått? – Ja, vilken cirkus det har varit, jag är helt slut. Men inte en endaste ansökning. Däremot fick vi tag på en fysioterapeut som hade sett annonsen och tyckte den var kul. Det behövde vi också, så någonstans gav den där hemska bilden något. Du blev känd på tv också. – Jag trodde det var ett skämt först när TV4:s Efter fem ringde. Jag var så nervös, det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Först tänkte jag säga nej, men jag fick ju göra reklam för arbetsterapeuter och visa att vi finns. Men kul var det inte, hjärtat gick och det kändes som jag hade en skruvtving över huvudet. Men man gör ju allt för kåren. Du ser sur ut på bilden, är det en vanlig dag på jobbet? – Ja så där ser jag ut jämt, jag har inga patienter som vill att jag kommer. Men nej då. Det är jätteroligt. Jag var 16–17 år på hjälpmedelscentralen i Östersund och började här i mars 2023. Jag ville komma ut i verkligheten och träffa de gamla tanterna och gubbarna – det är nära där jag bor och så roligt. I annonsen anklagas du för ”tveksamt framförande av fordon i vinterväglag”, varför det? – Det var mina kollegor som skulle ge en beskrivning av mig, och jag är lite bilrädd på vintern. Jag åker med min sjukgymnast eller distriktssjuksköterskan om de ska åt samma håll som jag. Jag kör ogärna om jag inte behöver. Går ni kort i Krokom? – Ja, vi ska vara fem, men är bara fyra. Jag har två områden nu och det är långa avstånd. Typiskt att jag hamnade där det kan vara tio mil enkel väg. Men jag känner att det är lite som terapi för mig. Lite mindre rädd har jag blivit för halkan och renarna. Pontus Wikholm Intresserad? krokom.se/arbetsterapeut FOTO: KROKOMS KOMMUN Katarina Agerberg, arbetsterapeut i Krokoms kommun, som i en jobbannons poserar på en mugshot (förbrytarbild) för att locka arbetsterapeuter till kommunen. BILDER: MOSTPHOTOS Ny rapport om patientmedverkan Hur fungerar patientmedverkan i regionernas ledning och styrning av hälso- och sjukvården? I rapporten En för alla har Myndigheten för vård- och omsorgsanalys samlat erfarenheter hos ett stort antal patient- och verksamhetsföreträdare. Det finns många goda exempel där patientmedverkan skapat värde, men också ett behov av mer systematiskt arbete och att patienter kommer in tidigare. Läs på vardanalys.se. 14 maj Hjälpmedelsriksdagen samlas för att lyfta fram frågor om hjälpmedelsförsörjningen. Fika i lurarna Hur drar man gränsen mellan arbete och fritid? Hur funkar delat ledarskap? Vad är en mensvänlig arbetsplats och varför behövs det? Vett och etikett på jobbet – hur funkar det? Behövs kaffepauser? Prevents podd Jobbfika tar upp stora och små frågor om livet på jobbet. Lyssna på prevent.se. Fler ska kunna larma om missförhållanden Visselblåsarlagen trädde i kraft i december 2021. I den finns krav på interna rapporteringskanaler för att slå larm om missförhållanden och oegentligheter på arbetsplatsen. Lagen slår fast att personer som rapporterar ska kunna vara anonyma. De ska inte heller riskera att drabbas av repressalier eller andra negativa konsekvenser. Även praktikanter, konsulter och aktieägare med flera ska kunna använda kanalerna. Den 17 juli 2022 var sista dagen för offentliga verksamheter med minst 50 anställda och för företag med 250 eller fler anställda att ha lanserat sina kanaler. Och från mitten av december förra året gäller det även företag med 50 till 249 anställda. Läs mer på av.se. Hjärnvänligt Kognitiv ergonomi handlar om att göra arbetsplatser och arbetsuppgifter mer hjärnvänliga. Nu ska Myndigheten för arbetsmiljökunskap sammanställa forskning på området för att öka kännedomen om vad som krävs för en god kognitiv ergonomi på jobbet. Mer på mynak.se. PM 2024:1 En för alla Erfarenheter av patientmedverkan i styrning och ledning av hälso- och sjukvården ILLUSTRATION: MOSTPHOTOS
15 Josh Dueck är medaljör i Paralympics och använder höftbälten från Bodypoint. Tillsammans är de världsledande. Livstidsgaranti. www.heamedical.se Dags för fullmäktige! Vart tredje år träffas ett 60-tal förtroendevalda som utses vid kretsarnas årsmöten och av Sveriges Arbets- terapeutstudenter för att besluta om vilka frågor och vilken inriktning förbundet ska jobba med framöver. I år ses vi för fullmäktige 22-23 november. Förbundets verksamhet består av ett samspel mellan medlemmarna, de förtroendevalda i våra 24 kretsar ute i landet och kansliet i Stockholm. Vi arbetar utifrån en vision, strategier och fokusområden, som fastställs av fullmäktige vart tredje år. Läs mer om fullmäktige på: arbetsterapeuterna.se/fullmaktige
TEMA: RELATIONER
kk ”Relationer är svåra att sätta ord på” Personcentrering handlar om relationer. Lätt att förstå på pappret och i dag också inskrivet som riktlinje för hur vi ska arbeta inom vården. Men att kombinera professionellt kunnande med mänskligt görande är inte lika enkelt i praktiken, säger Qarin Lood. Text: Pontus Wikholm Foto: Jenny Ingemarsson Det kan vara befriande att ha att göra med en chattbot. Du får raka och vänliga (men helt könlösa) svar. I verkliga livet har människor pms, dyngsura skor, en obändig frisyr och ingen ork att lyssna. Men vi är alla beroende av varandra – något vi ofta glömmer bort i individualiserade samhällen. – Personcentrering handlar om att se varje människa och visa det i handling och beslut. Ska en vara helt korrekt är det en handlingsetik kring hur vi bemöter varandra som människor, säger Qarin Lood, docent vid Göteborgs universitet, som de senaste tolv åren vigt sin forskarkarriär åt personcentrering. Utvecklingen mot ett personcentrerat förhållningssätt har gått fort. Det är kärnan i Nära vård – personen ska vara delaktig och personalen en resurs i hälsoprocessen. I praktiken betyder personcentrering olika saker, i olika situationer, för olika personer. Personen måste ses i sitt sociala sammanhang, med anhöriga och i relation till andra människor. – Som nyutbildad arbetsterapeut 2007 var jag uppfylld av min egen profession. Jag hade en lista att följa: Har du trappa? Har du badkar? Har du dusch? Jag utgick från det arbetsterapeutiska perspektivet – det var det som förväntades av mig. Jag var inte öppen för att lyssna in den andres perspektiv. Där och då. 17
18 Inom arbetsterapeutisk litteratur har begreppet klientcentrering varit det dominerande. Qarin Lood stötte på personcentrering först 2011 och konstaterar att det är stor skillnad mellan begreppen, även om de närmar sig varandra. Att vara klient är en sak, att vara person en annan. – Om jag utgår från mitt perspektiv som arbetsterapeut och inte tar in vad personen vill berätta för mig hamnar vi i en arbetsterapeut-klientroll, snarare än att vi är två personer som möts. Om jag fokuserar på aktivitetsproblemet och inte på relationen missar jag ganska mycket. Inom andra professioner (det finns väldigt lite forskning inom arbetsterapi) ser det ofta bra ut på individnivå i vården. Qarin Lood tror också att arbetsterapeuter både säger att de jobbar, och vill jobba, personcentrerat. Men att kulturen i en verksamhet, praktiska problem som hierarkier, resursbrist och andra strukturer kan stå i vägen. Som journalsystem till exempel. – Jag kan få till ett jättebra samtal och ta del av någons berättelse. Men hur ska jag dokumentera det? Journalsystemen ser människor som objekt och sjukdomar. Det är förinställt vad jag ska fylla i och inte öppet för en berättelse som någon har delat med sig av. Då går det inte heller att dela det mellan professioner i ett team. Personen behöver upprepa berättelsen varenda gång, i vartenda möte. Qarin Lood tror ändå inte att tidsbrist är det största problemet för att få till ett personcentrerat arbetssätt. Tvärtom kan vi komma direkt till kärnan med ett personcentrerat samtal. – Det kan ta mer tid initialt att etablera en relation, men vi vinner tid i slutändan. För vi gör rätt saker direkt, i stället för att göra det vi tror är rätt. Men det är svårt. Det är svårt och komplext att jobba med människor. Ett personcentrerat ledarskap underlättar. Att chefer låter personalen vara personer i verksamheten. Att frågor kring relationsskapande är del av jobbet och uppmuntras. Att lära av varandra blir en positiv spiral. – Jag har forskat med personer som arbetar och bor på vård- och omsorgsboenden där det ofta kan TEMA: RELATIONER
19 anses vara viktigare att bädda sängen än att sitta och läsa tidningen med personen. Då behövs en chef som kan gå in och styra prioriteringsordningen. Det kanske inte är en adl-bedömning som är det viktigaste för just den här personen, just nu. Styrdokument och riktlinjer är viktiga, men Qarin Lood säger att vi måste vara öppna för att de inte passar för alla personer eller i alla situationer. Då det funkar – ett bra möte – är det viktigt att reflektera över det. Vad var det som gjorde att det kändes bra? Och så bygga vidare på det till nästa möte. Men det kan vara svårt att överföra den relationella kunskapen. – Den uppgiftsbaserade arbetsterapin som att förskriva ett hjälpmedel, göra en bedömning eller en aktivitetsträning kan jag överrapportera. Relationer är svårare att sätta ord på. Fasta vårdkontakter för att bygga upp långvariga relationer skulle underlätta. Modellen med utbytbara arbetsterapeuter som jobbar som konsulter tror hon inte på. Varken för patienterna eller arbetsterapeuterna. – Då hamnar vi igen i en arbetsterapeut-klientroll. Vi måste få utnyttja vår kompetens och vår erfarenhetsbaserade och relationella kunskap om människor vi möter i vårt arbete. Qarin Lood lyfter rollen som Centrum för personcentrerad vård, GPCC i Göteborg, haft för att sprida forskning om personcentrerad vård. Det har bidragit till att förhållningssättet fått fäste hos SKR och Socialstyrelsen. Också internationellt, i till exempel Storbritannien och Australien, jobbar de mycket med personcentrering. Medan andra länder är kvar i det naturvetenskapliga paradigmet och pratar patientcentrering. Men Sverige är på gång. – Både i vardagen i arbetsterapeutisk praxis och på utbildningarna, inte minst, har det hänt otroligt mycket. Jag tänker att det är där vi måste börja. På grundutbildningen används bland annat rollspel, reflektion och litteraturstudier som verktyg för att lära ut personcentrerad handlingsetik. Men VFU är kanske den viktigaste arenan där verkliga möten ger studenterna möjlighet att tillämpa etiken. Men så kommer de ut i en verksamhet där det inte funkar? – När jag undervisar brukar jag säga att en behöver vara lite snäll mot sig själv och ta vara på de där glimtarna av personcentrering. Och reflektera över det som faktiskt har gått bra. Nu fick jag till ett himla bra möte och kunde följa det genom hela processen. Vad var det som gjorde det? Och så bygga vidare på det positiva. Vinsterna med personcentrering är dokumenterade. De flesta studierna har utvärderat effekterna på rollen som patient, men det börjar komma kvantitativa utvärderingar av effekter för personal. De kvalitativa studier som finns, kring betydelsen av att arbeta personcentrerat, visar att det känns meningsfullt och bidrar till arbetstillfredsställelse och i förlängningen minskad sjukfrånvaro. – Personcentrering är ett väldigt bra verktyg. Då jag trivs på mitt arbete och om jag känner att jag är värdefull stannar jag kvar. Vinsterna är otroligt många – både hälsoekonomiskt och ur ett arbetsmiljöperspektiv. Hon fortsätter: – Bemötandet i vården är otroligt viktigt på flera plan. Det ger friskare patienter och nöjdare personal om vi jobbar personcentrerat. Och kan samtidigt spara pengar. Det vore ju idiotiskt att inte göra det. ¶ Personcentrering med Qarin Lood k Personcentrerad omvårdnad – i teori och praktik, av David Edvardsson och Annica Backman. Kap. 8 handlar om personcentrerad rehabilitering. k Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik, av Inger Ekman. I kap. 2 om arbetsterapi som del av tillämpning av personcentrering inom hälso- och sjukvård. k Becoming part of an upwards spiral: Meanings of being person-centred in nursing homes, av Qarin Lood, Marit Kirkevold och David Edvardsson. ”Det kan ta mer tid initialt att etablera en relation, men vi vinner tid i slutändan. För vi gör rätt saker direkt, i stället för att göra det vi tror är rätt.” QARIN LOOD
20 TEMA: RELATIONER kk Så kan du jobba med våld i nära relationer Text: Katja Alexanderson Illustrationer: Jenny Almén/Kvinnofridslinjen åld i nära relationer är tyvärr alldeles för vanligt. Och kvinnor utsätts oftare än män för grovt, upprepat och kontrollerande våld från en partner. Arbetsterapeuten Jenny Lind vill göra vad hon kan för att minska relationsvåldet. Hon har varit intresserad av frågan länge, men när hon fick en tjänst som rehabkoordinator på sin tidigare arbetsplats på en vårdcentral i Nyköping tog hon chansen att jobba med den professionellt också. – Ungefär var fjärde kvinna är eller har varit utsatt. Vi i vården möter de flesta förr eller senare. Så vi har ett bra tillfälle att fånga upp individerna som är utsatta – vi träffar dem i princip dagligen, säger Jenny Lind som numera arbetar inom den kommunala hemsjukvården. På vårdcentralen höll Jenny bland annat introduktioner för nyanställda, startade arbetsgrupper för våld i nära relation, skrev vårdprogram och uppmärksammade En vecka fri från våld. Kollegorna visste att hon var engagerad och kunnig och vände sig till henne med frågor. Jenny lyfter fram att kunskap är första steget för den som vill börja arbeta med frågan. – Känner du till normaliseringsprocessen får du större förståelse för patienten och det tar bort dömandet: Varför lämnar du inte? Nej, för att det är jättefarligt och jättesvårt. När man har normaliserats in i våldet blir det tyvärr väldigt svårt att lämna. Att lämna är bland det farligaste en kvinna kan göra. I sammanhanget är det också viktigt att ha koll på att våld kan ta sig många olika uttryck. Det behöver inte bara handla om fysisk misshandel utan det kan också vara psykologiskt, ekonomiskt och sexuellt våld – men även försummelse (se faktarutan). Centralt i arbetet var att vårdcentralens personal behövde bli bättre på att fråga patienterna om våldsutsatthet. Men det kan vara svårt och kännas obekvämt, speciellt om man känner sig osäker på vad man ska göra med ett jakande svar. ”Läkarna på vårdcentralen kanske bara har en kvart per patient, då har vi ofta mycket mer tid,” säger Jenny Lind som tycker att arbetsterapeuter har goda förutsättningar att upptäcka relationsvåld.
21 Våld kan ta sig uttryck på många olika sätt Våldshandlingar kan ha olika karaktär och är ofta en kombination av olika handlingar. k Fysiskt våld: örfilar, knytnävsslag, slag med tillhyggen, knivstick, sparkar och stryptag. k Psykiskt våld: nedsättande kommentarer, hot, tvång och trakasserier. Kontroll och social isolering. k Sexuellt våld: exempelvis att tvinga den utsatta att se på pornografi, samlag utan samtycke, sexuella trakasserier och användning av ett sexuellt kränkande språk. k Ekonomiskt våld som ekonomiska hot, begränsning av gemensamma ekonomiska tillgångar eller tvång att utföra ekonomiska olagligheter. k Försummelse som att inte få den hjälp med mat, medicin eller hygien som personen behöver. k Digitalt våld som hotfulla eller kränkande sms eller gps-kontroll av hur någon förflyttar sig. k Materiellt våld kan vara förstörelse eller stöld av personliga tillhörigheter, värdesaker med mera. Källa: socialstyrelsen.se
22 TEMA: RELATIONER – Man måste inte lösa det själv, utan behöver bara veta hur man ska hjälpa personen vidare, säger Jenny och tillägger att om det är barn inblandade är man skyldig att göra en orosanmälan. På vårdcentralen använde de sig av ett flödesschema, framtaget av regionens centrala kompetenscentrum, för att veta hur de skulle hänvisa vidare. Jenny Lind konstaterar att som arbetsterapeut är det ovanligt att träffa våldsutsatta i det akuta skedet när någon precis blivit misshandlad, med att professionen har en viktig roll att spela för att upptäcka personer som är, eller har varit, drabbade. Då kan det exempelvis handla om att skicka vidare personen till ett samtalsteam eller hänvisa till socialtjänsten. Men det kan också vara att tipsa om kvinnofridslinjen och lokala kvinnojourer. För att göra det lite enklare att prata om våldsutsatthet med patienterna tipsar Jenny om att diskutera och öva på att ställa frågor (se exempel i marginalen) tillsammans med kollegor. Det finns utbildningsmaterial bland annat på Nationellt centrum för kvinnofrid. När Jenny jobbade på vårdcentralen tog hon upp ämnet först i slutet av mötet när hon tog anamnes, både med kvinnor och män. – Personen måste få tid på sig att svara. Och jag sa någonting i stil med: Det här är en fråga som jag ställer till alla på grund av att våld i en relation kan ge ohälsa. På sin nuvarande arbetsplats inom den kommunala hemsjukvården tycker hon att det är svårare att hitta ett bra tillfälle att ställa frågor om våld. Oftast träffar hon patienten tillsammans med en anhörig, som skulle kunna vara förövare. Men eftersom arbetsterapeut och fysioterapeut ofta gör hembesök gemensamt är en tänkbar lösning att gå undan med patienten för att titta på badrummet och prata enskilt där. Även på nya jobbet lyfter Jenny Lind våld i nära relationer, men arbetet är fortfarande i startgroparna. Under hösten har hon och en arbetsterapeutkollega bland annat informerat på APT, haft möten med socialtjänsten och jobbat fram en rutin för hemsjukvården, som nu är på remiss hos cheferna. De ska även föreläsa för sjuksköterskorna och Jenny skulle gärna träffa hemtjänstpersonalen, som dagligen möter de äldre, för att öka deras kunskap kring våld. Jenny hoppas kunna inspirera andra arbetsterapeuter att uppmärksamma våld i nära relationer. Ett första steg kan vara att fundera på hur arbetsplatsen gör i dag. Finns det planscher uppsatta i väntrum och på toaletter? Om inte kan man bli den som beställer hem och sätter upp. Hon tycker att arbetsterapeuter har goda förutsättningar för att upptäcka våldsutsatthet, inte minst med tanke på att man ofta har lite längre besök och träffar patienterna fler gånger. Dessutom kan det vara lättare att prata om svåra saker medan man gör något. – Läkarna på vårdcentralen kanske bara har en kvart per patient, då har vi arbetsterapeuter ofta mycket mer tid. Hon avslutar: – Det krävs inte så stora medel för att lyfta frågan. Vi träffar de här patienterna. Punkt slut. Och då har vi också en chans att upptäcka våldet. Vi kan inte rädda alla, men vi kan göra någonting i alla fall. Så de känner sig sedda. Och vi kan hänvisa dem till rätt instans för att få hjälp. ¶ ”Vi kan inte rädda alla, men vi kan göra någonting i alla fall. Så de känner sig sedda.” JENNY LIND k Exempel på direkta frågor Har någon slagit, sparkat, skrämt eller gjort dig illa? Jag ser att du har ett blåmärke på armen, hur fick du det? Har det hänt att du känt dig rädd för någon? Känner du dig trygg med din partner? kunskapsguiden.se FOTO: KATJA ALEXANDERSON k Kvinnofridslinjen.se. Här kan du bland annat beställa infokort och affischer. k Kunskapsguiden.se, gå in på Områden och teman › Våld i nära relationer. k Nationellt centrum för kvinnofrid, nck.uu.se.
23 Tummen upp för nätdejting Kul och lite pirrigt. Dessutom tryggt och säkert. Så borde det vara på en mötesplats på nätet. Och precis så är det på DigiVi – en social app som gör det enkelt att träffas online, för den som har en funktionsnedsättning. Text: Pontus Wikholm Foto: Nicklas Thegerström Erfarenhetsexperten Thomas Kjellberg och projektledaren Magnus Lindén har varit med och tagit fram DigiVi-appen. kk
24 TEMA: RELATIONER tt hitta nya vänner – för att inte tala om en partner – är snårigt för alla. Signaler är lätta att missförstå. För personer med intellektuell funktionsnedsättning är det i många fall ännu svårare. Inställningarna är krångliga och det stöd som finns att få är inte anpassat. Det vill projektet bakom den sociala appen DigiVi ändra på och hoppas öppna upp för nya relationer för dem som har en lite längre startsträcka på dejtingscenen. – Relationer är det som gör livet levande, säger Magnus Lindén, huvudprojektledare för Relationer som funkar på FUB i Uppsala län. Tillsammans med en grupp erfarenhetsexperter (personer som vet hur det är att leva med stöd i vardagen och själva har en intellektuell funktionsnedsättning eller autism) har man utvecklat DigiVi där du enkelt och säkert ska kunna hitta vänner och umgås digitalt. – Personer med IF stängs ofta ute från viktiga sociala sammanhang. Många upplever att andra sociala appar och dejtingsidor är otrygga och krångliga. Men hittills har det inte funnits något bra alternativ. Då finns en risk att man blir ensam i stället, säger Magnus. För att appen ska vara trygg måste alla användare vara verifierade. Man måste visa leg då man registrerar sig och får hjälp att skapa ett konto av ett ombud – till exempel en stödassistent, fritidsledare, kurator eller varför inte arbetsterapeut. – Jag tror appen kan vara ett enkelt sätt att träffas, lära känna varandra och hålla kontakt, för att sen träffas i livet. Eftersom den är säker i sig hoppas jag att vår omgivning vågar släppa lite på gränserna, säger Thomas Kjellberg, en av experterna. Kärntruppen bakom utvecklingen av DigiVi har träffats i tre år, till en början mer intensivt men nu ses man ungefär varannan vecka. På sista mötet före julhelgen träffas Thomas Kjellberg, Sira Rehn, Eleonor Belin, Sofia Wångmar och Therese Wappsell
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=