32 TEMA: RELATIONER Hon tycker att det resulterar i att även det omätbara helst ska mätas och anser att rct-studier inte lämpar sig i mötet med personer med demens. I stället efterlyser hon ett bredare evidensbegrepp, som även värderar subjektiva upplevelser av insatser och lägger större vikt vid kvalitativa studier. Överlag tycker hon att hälso- och sjukvården har en alltför stor tilltro till manualer, checklistor, skattningar, bedömningar och register och slår ett slag för det professionella omdömet. I mötet med personer med kognitiva nedsättningar handlar det enligt henne om att vara följsam och nyfiken – och inte enbart kommunicera verbalt utan även i görandet. Själv har hon som arbetsterapeut haft stor nytta av sitt konstnärskap. – Tappar man det praktiska, tappar man kärnan i yrket. Arbetsterapi är i skärningspunkten mellan vardagsliv och att vara sjuk och frisk. Vår absoluta spetskompetens är att vi observerar och kartlägger hur vi som människor anpassar oss i en miljö. Hur gör man sig i ordning för att gå till sängs? Hur förbereder man sig när man ska plugga och hur gör man under själva inläsningen? Alla ritualer, dessa små detaljer, som skapar vår vardag och verklighet. Vårdens tal om personcentrering tycker hon tyvärr inte alltid stämmer i praktiken och har noterat att det händer att man i äldreomsorgen fortfarande använder sig av verklighetsorientering. Att man i sämsta fall talar om för någon som rycker i en låst dörr och vill gå hem till mamma att ”du bor här och din mamma är död”. – Det är djupt mänskligt att den som är inlåst vill komma ut – och även gå hem till mamma. Om hen kan tala fråga i stället: ”Vill du berätta något om din mamma?” Om det talade ordet har gått förlorat kan man avläsa svar i blickar, ansiktsuttryck, kroppsspråk och vissa ljud och ställa frågan: ”Saknar du henne?” Ska man kommunicera med en person med demens måste man ha tillgång till sin fantasi, vara öppen och icke dömande. Man måste kunna vara tyst, lyssna lite till, vänta in. Och pröva gärna med att ställa frågan: ”Hur då?” På samma sätt kan man inleda en konversation om trädgård om någon på boendet ser ett trädgårdsprogram och kommer på att den måste klippa gräset. – Förmodligen är det den gamla vanan att sköta om hus och trädgård som gör sig gällande. Följ med i känslor kring det, i stället för att säga att det inte finns något gräs att klippa. Är man nyfiken och hänger på i samtalet är chansen stor att personen berättar mer om saker som är viktiga. Dessutom konstaterar Rita att mycket som varit undantryckt och bortglömt kommer fram i samband med demenssjukdom – och att då få prata om det kan ge möjlighet att försonas med traumatiska och svåra upplevelser. – Tolka inte utan låt personen berätta. Rita Schwarz tycker inte heller att man ska vara rädd för hallucinationer eller vanföreställningar – och tillägger att det inte är solklart var gränsen mellan fantasi, samtal med sig själv och hallucinationer går. Att prata med sina nära och kära som är döda är det många som gör – men kanske inte högt. Hon kan inte nog understryka vikten av att få dela med sig av livets smärtpunkter och komma vidare. – Det ultimata målet med validation är att kunna få dö i frid. ¶ Är du nyfiken på validation? På Ritas webbplats www.schwarz-vado.com finns mycket information om validation, bland annat filmer om hur det fungerar i praktiken. Eller besök den amerikanska organisationen: Validation Training Institute vfvalidation.org ”Tappar man det praktiska, tappar man kärnan i yrket. Arbetsterapi är i skärningspunkten mellan vardagsliv och att vara sjuk och frisk.” RITA SCHWARZ
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=