22 ARBETSTERAPIFORUM Det är också viktigt att ha med sig föräldrarna, att de peppar och gör det lite lättare att nå målen. Kanske packar gympapåsen, hjälper till att begränsa skärmtiden eller vad det nu kan vara. Men ibland har tonåringen och föräldern inte samma uppfattning om vad som är ett bra mål. En ung diabetiker vill kanske ta mer eget ansvar för sinmedicinering, men föräldrarna vågar inte riktigt släppa och tjatar redan innan deras barn har fått en chans att visa att hen faktiskt grejar det. Och konflikten är ett faktum. Då försöker Kicki hjälpa familjen att hitta en väg framåt. – Ni tycker ju om varandra. Hur kan ni mötas? Kicki lyfter fram betydelsen av teamarbetet på kliniken, att det gör jobbet både roligare ochmer givande. Men framför allt att det är bra för patienterna. Alla har barnets bästa för ögonen. – Det är en sådan glädje att vara här. Alla som jobbar här är oerhört energiska och positiva. Och har nära till skratt. Hela verksamheten genomsyras av det. Teamkollegorna förmedlar precis samma inställning. De lyfter att man respekterar och värdesätter varandras olika kompetenser. Och så är det enkelt att ringa eller bara gå och prata med någon längre ner i korridoren. I vårt samtal blir det tydligt att alla i teamet strävar efter att göra livet så enkelt som möjligt för barnen och deras familjer. – Om remissen går till både sjukgymnast och arbetsterapeut försöker vi träffa patienten samtidigt första gången för att ta anamnesen. Sen kan vi dela på oss. Behöver man fortsatt kontakt med båda, eller flera, försöker vi planera så smidigt sommöjligt för familjerna, säger sjukgymnasten Anna Jordevik. Sjuksköterskan Emma Persson lyfter fram barn- och ungdomssjukvård i hemmet, BUSIH, som ett tydligt exempel på hur teamet underlättar vardagen för kroniskt sjuka barn och ungdomar. – Ibland kan vi göra vissa saker hemma för att man ska slippa en tur in till sjukhuset – för vissa är det ett heldagsprojekt. Det krävs mycket planeringmedmatpumpar, hjälpmedel och familjen runt omkring bara för att de ska ta ett prov eller vi ska byta någon knapp. För oss går det att åka dit och göra en punktinsats och åka tillbaka. De sparar nästan en hel dag. Teamet delar också glädjen över att jobba med barn, att aldrig riktigt veta vad som väntar på jobbet. – Man får spela ut hela sitt register för att nå fram. En del kan vara jättetruliga och svåra, men vinner man deras hjärta har man nått långt, säger Kicki men konstaterar att ibland kan det vara svårt att nå fram och då är teamet extra värdefullt. Kanske klickar det bättre med någon annan. Hon fortsätter: – Det här jobbet utmanar min person ochmin profession på ett väldigt positivt sätt. Det är växlande arbetsuppgifter. Det kan vara hembesök, digitalt, telefon, eller på skolan och ibland är manmed barnen på någon fritidsaktivitet. Johan fyller på: – Du behöver anpassa dig från att prata bebisspråk med en tremånaders till att prata framtid och körkort med en 18-åring. Det är jättehäftigt. Att skapa en relation är det roligaste i jobbet. Teamet är också väldigt tydliga med att barnen är deras patienter, även om förstås föräldrarna är jätteviktiga i vården. Ungdomar, från 13 år, får välja om de vill ha med sina föräldrar i mötet. De understryker att det handlar om att tala med och inte om barnen (”nu får mamma vara tyst”) – och få dem delaktiga i sin vård. Och att stämma av om det är okej att fråga mamma och pappa också. Framöver hoppas Kicki ha nytta av sin nya specialisttitel, även om regionen än så länge inte har några specialisttjänster för arbetsterapeuter. Hon tycker att utbildningen har gett henne möjlighet att ”spetsa” till sin kompetens. – Det gör att jag kan vara tydligare i vad min profession kan erbjuda. Jag hoppas att jag kommer att bli tillfrågad mer om att vara delaktig i vårdprogram och lokala riktlinjer. Och jag vill fortsätta utveckla den arbetsterapeutiska verksamheten. Ett annat viktigt framtidsområde är att evidensbasera de arbetsterapeutiska insatserna i högre grad. – När det gäller sjukdomsrelaterad trötthet och aktivitetsbalans hos ungdomar vet jag att insatserna gör nytta utifrånmin beprövade erfarenhet. Men jag behöver formalisera den kunskapen för att den ska bli vidare känd. ¶ Specialistföreläsning, Christina Håkansson: Trött... orkar inte… låt mig vara… – sjukdomsrelaterad trötthet hos ungdomar. VÄXJÖ
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=