14 TEMA: KROPP & SJÄL kk k Peer support Personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som är professionellt verksamma inom vård och omsorg för att stötta brukare och patienter i deras återhämtningsprocess. Så mycket mer än medicin Forskaren och arbetsterapeuten Elisabeth Argentzell tycker att görande och aktivitet borde ta större plats inom svensk psykiatri: »Man behöver komma ut och bli engagerad. Göra saker. Hamna i flow, glömma tid och rum.« Text: Katja Alexanderson Foto: André de Loisted abletter och KBT. Så skulle man lite provocerande kunna sammanfatta svensk psykiatri. Självklart är det en grov förenkling, många goda initiativ finns, men det ger ändå en översiktlig bild av det rådande medicinska paradigmet som psykiatrin verkar i. Länder som Storbritannien, Nya Zeeland och Danmark har kommit betydligt längre när det gäller att arbeta med återhämtning, recovery. Men även Sverige är på väg i den riktningen, vilket bland annat märks genom att peer support och självvald inläggning blir allt vanligare. Återhämtning bygger på att personer med psykisk ohälsa kan och ska få möjlighet att återhämta sig till de livsroller de själva valt, i stället för att vården och andra myndigheter ska bestämma. Personen går från att vara ett föremål för insatser och behandlingar till att få inflytande över vården och i förlängningen ta tillbaka kontrollen över sitt liv. Det handlar också om att känna hopp och mening i tillvaron. – Vi måste tro att det finns en inneboende kraft hos människor. Annars kommer vi ingen vart, säger Elisabeth Argentzell, arbetsterapeut och docent, vid Lunds universitet. Hon kom i kontakt med återhämtningsperspektivet redan som utbytesstudent i Australien under grundutbildningen och tyckte instinktivt om vad hon såg. Kontrasten blev stor när hon som nybliven arbetsterapeut började arbeta på en psykiatrisk akutmottagning i Lund. Men tack vare en bra chef fick hon stor frihet att utforma sin roll. I mötet med patienterna blev det tydligt hur viktiga till synes små saker kan vara för en människa. När hon presenterade sig brukade hon alltid fråga om det var något hon kunde hjälpa till med. – Och då sa de kanske: ”Jag skulle vilja ha en tandborste. Jag skulle vilja ringa ett samtal. Jag skulle jättegärna bara gå ut, fem minuter.” Då fixade jag det. Och sen nästa gång: ”Det var du med tandborsten.” Och så hade man en första kontakt och kunde bygga på den. ”Vi måste tro att det finns en inneboende kraft hos människor.”
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=