38 Finland ser annorlunda på SI-terapi Forskarna Öhrvall, Peny-Dahlstrand och Lidman är bekymrade över att sensorisk integration (SI) nu är på väg att implementeras inom offentlig vård i Sverige. I Finland implementerades SI inom offentlig vård för 30 år sedan. Detta var långt innan SI blev evidensbaserat för barnmed autism (1). Under alla år har Finlands sensoriska integrationsföreningen (SITY) utbildat arbetsterapeuter och fysioterapeuter i SI-terapi och ordnat ”up-to-date”-utbildningar för att säkra hög kvalitet och kunskapsnivå hos SI-terapeuterna. I Finland finns nu drygt 260 arbetsterapeuter med registrerad SI-utbildning, Ayres Sensory Integration® (ASI), som ger rätt att utöva SI-terapi. I Finland har man fortbildat arbetsterapeuter på yrkeshögskolenivå för arbete med barn. Dessa barnarbetsterapeuter kan delta i specialistutbildning inom SI-terapi. Efterfrågan på denna utbildning är stor då den erbjudit en förståelse för och ”verktyg” att behandla barnets svårigheter och handleda närstående. Utbildning i SI-terapi omfattar studier i neuroanatomi och -fysiologi, SI-teori, normerad bedömning och behandling. Den har sedan starten varit populär bland arbetsterapeuter. Kompetens i SI-terapi anses vara meriterande och är i vissa fall ett krav vid tillsättning av arbetsterapeuttjänster i Finland. Barnhälsovården efterfrågar terapeuter med SI-utbildning. Barnhälsovården har tydlig målsättning att före skolstarten identifiera barnmed neurologiska utvecklingsavvikelser som kan ge svårigheter i skolan (2). Avsikten är att trygga barnens skolfärdigheter i ett tidigt skede genom insatser av bland annat arbetsterapeuter med eller utan SI-kompetens (3). Arbetsterapeuterna undersöker, bedömer och behandlar barn som befunnits ha behov av det. Insatserna kan ske enskilt eller i grupp och även innefatta handledning till föräldrar och förskola/skola. SI-terapeuter som arbetar på vårdcentraler, barnneurologiska och barnpsykiatriska avdelningar och i privat regi bekostas av vården eller FPA (motsvarar svenska Försäkringskassan) (4). Hur är det möjligt att samhället skulle bekosta SI-terapi om den inte gav resultat? Resultaten är mätbara: SI-terapi innefattar alltid en bedömning av behandlingsbehov medelst standardiserade test. Således har man bra verktyg för att mäta även behandlingsresultat. Barnens utveckling följs också av andra professioner inom remitterande instanser. I den finländska hälso- och sjukvården finns över 30 års klinisk erfarenhet av SI-terapi, efterfrågan är stor och terapeuterna rapporterar att föräldrarna är nöjda med behandlingen. (5) Arbetsterapeututbildningen i Finland innehåller grundläggande teoretisk och praktisk kunskap i SI. Många som arbetar inom barnhälsovården skaffar sig ytterligare kompetens i SI genom att delta i SI-föreningens kurser. Kurser erbjuds i bedömningsmaterial baserade på SI-teori som även kan utgöra underlag för behandling av till exempel finmotorik. Sensorisk integrationsteori och -terapi har blivit djupt rotade i det finländska samhället. SI-terapi är en erkänd behandlingsmetod för barn. Det finns SI-litteratur översatt till finska för föräldrar, skolpersonal och terapeuter. I Kuopio stad finns projekt där barnhälsovård, förskola och samhällsplanering samarbetar kring förebyggande åtgärder mot stillasittande livsstil hos små barnmed tillämpning av SI-expertis. Det skulle kanske löna sig att se barns skolfärdigheter i ljuset av förebyggande åtgärder i tidig ålder även i Sverige. Likaledes att utbilda och använda sig av SI-terapeuter medan arbetet med evidensbasering fortgår. Anna-Liisa Andersson, leg. arbetsterapeut (utbildad i Finland), SI-terapeut ASI®, vårdlärare ”Hur är det möjligt att samhället skulle bekosta SI-terapi om den inte gav resultat?” OPINION 36 Forskare: Alla arbetsterapeuter har ett professionellt ansvar att utöva evidensbaserad praktik Arbetsterapeuter behöver ha ett vetenskapligt resonemang och diskussion kring evidens, det stärker vårt lärande och fundamentet i professionen arbetsterapi. Som legitimerad profession har vi ansvar gentemot de personer vi möter att erbjuda interventioner som är evidensbaserade. Med evidensbaserad praktik menas medveten användning av bästa tillgängliga vetenskapliga faktaunderlag, klinisk erfarenhet och patientens preferenser. Hur ska arbetsterapeuter kunna leva upp till detta, när samhällets förändringar drar åt ett annat håll? Många verksamheter beräknar kvantitet eller samlar ”pinnar” snarare än att fokusera på kvalitet. Utrymme saknas ofta för tidskrävande interventioner trots påvisad evidens. Dessutom finns begränsad tid för reflektion, kompetensutveckling och uppdatering av aktuell forskning. Det innebär en risk att det inte ges tid att kritiskt granska metoder som implementeras. Dessa funderingar aktualiserades när vi uppmärksammat att metoden Sensory integration (SI) implementerats inom offentlig vård i Sverige. Vi, med många år som verksamma arbetsterapeuter, blev förvånade eftersommetoden var aktuell under 1970–80talen tillsammans med andra metoder som grundar sig på en hierarkisk modell av nervsystemet, såsom Bobath, Petö, Doman, Voijta. Med åren har det kommit mer vetenskap kring hjärnans funktioner och nervsystemets komplexa system. Många av dessa metoder försvann för att ge plats åt andra, där den hiearkiskt dominerande utgångspunkten ersatts med ny kunskap om systemteori. Arbetsterapeutisk forskning har i dag ett topdownperspektiv samt belyser betydelsen av miljön och aktivitetens sammansättning. Detta har påverkat debatten om SI och gjort att metoden varit omdebatterad både internationellt och nationellt under flera decennier. Ytterst handlar det om hur vi som arbetsterapeuter använder och implementerar metoder i verksamheterna. Hur tänker vi som profession kring de interventioner vi använder? Hur använder vi resurserna i den offentliga vården utifrån hälsoekonomi i relation till vårt ansvar för de personer vi erbjuder våra insatser? Allra viktigast är att skapa en ökad medvetenhet och dialog kring dessa frågor. Vi måste kräva både tid och utrymme för reflektion kring implementering. Arbetsterapeutisk forskning har tagit enorm fart på några decennier, allt utifrån aktivitetsvetenskap, bedömningsinstrument och interventioners effektivitet vid olika funktionstillstånd. Många metoder som bygger på beprövad klinisk erfarenhet har beforskats och därmed stärkt sitt berättigande, men mycket finns kvar att göra. Vi som forskare kan vittna om att vägen är både krokig och lång innan forskningsresultat blir implementerade i verksamheterna. För utländska studier behöver vi diskutera hur metoderna fungerar i svensk kontext och göra kompletterande studier utifrån validitet och reliabilitet. Vid implementering av äldre metoder, som SI, krävs särskild försiktighet, med hänvisning till att bevismängden av påvisad effekt är begränsad och för att de bygger på teorier som inte längre är aktuella. Genom att utarbeta riktlinjer kring hur metoder implementeras kan metoder med god evidens användas. Riktlinjerna bör innefatta forskningsläget kring det arbetsterapeutiska ämnet, kliniska erfarenheter, andra teorier av generell natur och personcentrerat förhållningssätt utifrån de individer som erbjuds insatsen. Vi önskar att en öppen debatt kan ta fart i tidskriften Arbetsterapeuten med avsikt att stärka vår profession. Ann-Marie Öhrvall med.dr., leg. arbetsterapeut Marie Peny Dahlstrand docent, leg. arbetsterapeut, specialist i habilitering och handikappomsorg Git Lidman universitetslektor, med.dr., leg. arbetsterapeut, specialist i habilitering och handikappomsorg ”Vi måste kräva både tid och utrymme för reflektion kring implementering.” OPINION I nummer 5/21 av Arbetsterapeuten skrev tre forskare om vad de ser som risker vid införandet av Sensory Integration i offentlig vård – och efterlyste en debatt. Läs replikerna. Alla artiklar i debatten, inklusive referenser, hittar du på: arbetsterapeuterna.se/si-debatt. Arbetsterapeuten nr 5/21 replik
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=