Arbetsterapeuten-3-2021

38 REPORTAGE D et rådde kohortvård i december på Sahlgrenska universitetssjukhuset och Annika Dahlgren och Maria Tenfält minns hur de i full skydds- utrustning klev in genom slussen till kvinnan som fått två nya händer fem dagar tidigare. Rehabiliteringen skulle sättas igång, hon hade blivit avgipsad och var medicinskt stabil. – Det fascinerade mig att hon fem dagar efter operationen kunde böja och sträcka i tummarnas ytterleder, säger Maria Tenfält. Det har gått fyra månader sedan transplantationen när vi ses på Mölndals sjukhus, i nyrenoverade lokaler dit hela handkirurgienheten nyligen flyttat. Annika Dahlgren är disputerad överarbetsterapeut och Maria Tenfält har en magister, båda två inomhandrehabilitering. Tillsammans har de drygt 50 års erfarenhet av handrehabilitering, något som varit en bra grund att stå på i pionjärarbetet med pre- och postoperativ rehabiliteringsplanering och att ta fram skenor och ortoser från grunden. Annika Dahlgren träffade kvinnan, som valt att vara anonym, första gången för åtta år sedan och har sedan dess följt henne sporadiskt. Hon hade efter en svår infektion amputerat underbenen och händerna. Hon var inte nöjd med sina proteser, de hade inte fungerat optimalt, och hon ville gärna genomgå en handtransplantation. Processen innan hon sattes upp på transplantationslistan Text: Anki Wenster Foto: Julia Sjöberg I december förra året gjordes den första dubbla handtransplantationen i Norden på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. För arbetstera- peuterna Annika Dahlgren och Maria Tenfält handlade det om att hela tiden ligga steget före. Två nya händer & ny bättre vardag