Eva Lundgreen fick sitt första jobb som arbetsterapeut som 60-åring. frihet. Jag har liksom lekt mig genom livet. Sen började jag få lite färre uppdrag och undrade hur jag kunde kombinera kreativitet, hälsa och lek. Och började titta mot vården. Hon fortsätter: – Jag började plugga arbetsterapi och var inte ens säker på att det var rätt, men ju mer jag läste desto mer intresserad blev jag. Jag fick svar på saker jag funderat över. Flow till exempel, och att man blir det man gör, att man bygger sin identitet genom sina aktiviteter. Och vikten av att göra saker man tycker är kul och mår bra av – balansen mellan jobbiga måsten och det roliga. Att vara trygg i sig själv var en fördel under utbildningen, säger Eva. – När jag steg in på Lunds universitet första gången tänkte jag oj, gud vad unga alla är. Ska jag vända? Men det var verkligen inga problem. De yngsta var kanske 21 och några i 40-års åldern och så jag. Men som äldre har man inte samma prestationsångest utan tar saker som de kommer helt enkelt. Och det var jättekul att plugga nervsystemet och … allt faktiskt. Men vart skulle hon söka sig? Eftersom hon var van vid att jobba fritt märkte hon att sjukhusmiljön inte passade henne. Men på vuxenpsykiatrin hade hon stött på 18-åriga killar ”som borde ha kunnat få hjälp tidigare” och efter sin praktik på nya arenor, då hon jobbade med unga på stiftelsen Fryshuset, började det klarna. – Jag ville kombinera barn och unga med psykiatri. Då blev det bup. Mitt cv var egentligen bara form och design, men min chef här i Ystad tyckte att min kreativa bakgrund och livserfarenhet var en fördel. Det är mycket att lära sig och tar mycket energi, men som sagt sprudlar det om Eva. – Det har faktiskt blivit väldigt bra. Det är ett stort behov och många som behöver hjälp med vardagslivet, rutiner och strategier. Att få självkännedom och förstå hur man reagerar är också jätteviktigt. Finns det något negativt med att börja jobba heltid som 60-åring? – Min man har minskat på sitt arbete så att få ihop vårt gemensamma liv kan förstås vara ett frågetecken. Men nu i början känner jag att det är viktigt att jobba hundra procent och komma in i arbetet ordentligt. Så får vi se hur vi lägger upp det längre fram. ¶ 37 nackdel är definitivt det tekniska och att få till studietekniken. Samt att få ihop livspusslet, framför allt vid jul. 4. Jag hoppades att Sverige skulle ha kommit längre med att använda sig av arbetsterapeuter inom skolan, för att ge barnen en bra aktivitetsbalans. Men nu har jag fått se hur brett yrket är och ser fram emot vad framtiden bjuder på. Jag har bara positiva erfarenheter från mina VFU-platser. De arbetsterapeuter jag träffat har bara visat värme och varit positiva till att jag valt att studera vidare och satsa på en ny yrkestitel. ¶ Natalia Moreno Romero 45 år, Lund T3 1. Har arbetat som undersköterska. 2. Jag läste om olika utbildningar inför mitt val och fastnade för den breda kompetensen hos arbetsterapeuter som profession. Det verkade superintressant! Än i dag känner jag att det är en utbildning värd att satsa på – med möjligheter för utveckling. 3. Livserfarenheten ger större referensramar. Det ser jag som en fördel, men så måste det inte alltid vara. Jag är inte lika snabb som mina kursare på tangenterna och så har jag processen med att lära mig de tekniska bitarna som de olika datorprogrammen innebär ... 4. Jag är öppen för det mesta och har inte hunnit fastna för något konkret område än. Men jag tycker att det är intressant med hur den aktivitetsvetenskapliga forskningen gett mer utrymme för arbetsterapeutens roll och arbete i samhället. Varje rekryterares åsikt kan jag inte spekulera om, men förhoppningsvis är verksamheter överlag välkomnande gentemot äldre nyexade. ¶ med att vara ”äldst” i klassen? 4. Vad vill du jobba med, och hur tror du att du tas emot som nybakad?
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=