KRÖNIKA Mirakelmattan har räddat många nätter Annika Laack Krönikör i Parkinsonjournalen Spikmattan … Kommer ni ihåg den? Den första kom till butik 2008. Året därpå blev den utsedd till ”sommarens snackis” och ”årets julklapp”. Mattan var så cool. I dag är det nog inte många som snackar om dess storhet, nej, den verkar helt bortglömd. Jag kom i kontakt med denna mirakelpryl 2009 via mitt jobb. En av tjejerna hade en och hon höjde dess verkan till skyarna i John Blunds tjänst. Hon sa att hon la sig på den när hon hade svårt att sova, och då somnade hon på direkten. Jag var skeptisk trots att det lät som en perfekt pryl för mig som inte sovit en hel natt sen mr P flyttade in. Erika erbjöd mig snällt att låna hem mattan för ett provligg och jag tog tveksamt emot den vänliga gesten. Ärligt talat hade jag hade inte en tanke på att lägga mig på en nåldyna, hur skulle en sådan kunna hjälpa mig med sömnen? ENTUSIASTERNA SA ATT den höjer blodcirkulationen och att den hjälper krôppastôllet att slappna av, men jag trodde inte en sekund på den effekten. Jag ställde den bredvid sängen och där stod den… Det blev aldrig av att jag provade. Efter några månader lämnade jag tillbaks mattan tillsammans med lögnen att det inte var något för mig, fast det hade jag ingen aning om, jag provade ju aldrig. Åren gick och jag sov lika dåligt, det började synas att jag var trött, blåsvarta ringar under ögonen och skrovlig hy … Enda fördelen var ju att jag fick mycket gjort när jag skrev mina böcker på nätterna i stället för att försöka sparka mig trött i sängen. Så en dag ringde min kompis Maja och berättade entusiastiskt att hon köpt en spikmatta och att hon kände sig piggare bara av att ligga på den tio minuter om dagen. Va? Nu blev jag nyfiken. Kan det verkligen stämma? Hon erbjöd mig att låna den några dagar och den här gången la jag den i sängen redan första kvällen. Jag hade blivit rekommenderad att ta på en tunn t-shirt men det tyckte jag verkade mesigt så jag la mig utan något på överkroppen, och visst var det vasst men efter en sund riktigt skönt. Instruktionerna sa att man skulle ta bort spikmattan när man kände att John Blund var på väg men det märkte jag aldrig, jag somnade som en gris och vaknade vid fyratiden på morgonen fortfarande liggandes på mattan. Spikmattan satt fast på ryggen och jag var alldeles öm och svullen. Men jag kände mig utvilad och jag var inte alls lika stel i kroppen som jag brukade vara när jag vaknar. Jippi! Det funkade! Vilken fantastisk känsla, jag hade sovit fem timmar i sträck och det var länge sedan. Efter den natten köpte jag en egen ”nattamatta” och den har hjälpt mig många gånger. JAG SOVER FORTFARANDE på mattan men inte varje kväll. Det är inte bara sömnen som blivit bättre. Värken i krôppastôllet är inte lika ilsken och jag är också mjukare i lederna. Tyvärr finns här ett aber. Hon heter Tsuki och är en mycket kelig Cornish Rex-fröken som gärna vill ligga på bröstet på natten och trots att hon inte väger så mycket blir extravikten ganska obekväm. Men vad gör man inte för sin skönhetssömn, det är bara att stå ut.« NR 3 2023 PARKINSONJOURNALEN 21 Vilken fantastisk känsla, jag hade sovit fem timmar i sträck och det var länge sedan. ’’
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=