Ett konstverk
i ett konstverk
En augustidag
med gråblå himmel förra
året åkte fotografen Jockum Klenell
längs kusten. Med analog kamera och
svartvit film fotade han varenda brygga
från Viken och norrut tills han kom
till Kvickbadet i Höganäs. Då trängde
plötsligt solen fram genommolnen och
rutschkanan i metall ute i vattnet glänste
till på ett oemotståndligt sätt.
– Jag letade upp den enda färgfilmrulle
jag hade i bilen, laddade om kameran, gick
ut i vattnet och tog tio bilder, berättar han.
Ett av de tio fotografierna skickade
han som ett bidrag till Liljevalchs vårsa-
long i Stockholm. Det blev antaget.
Men vad Jockum Klenell, ursprung-
ligen från Stockholm, men bosatt i
Antwerpen sedan 1995, inte kände till
när han tog bilden var att rutschkanan
är ett konstverk. Tillsammans med en
två dagar lång performance, fotografier
och texter var rutschkanan en del av ett
projekt kallat
Tid
signerat konstnären
Lone Larsen 1998. Projektet ingick i sin
tur i en stor utställning i Höganäs kallad
Gräns
i vilken också Lars Vilks, Johnny
Ewald, Christel Jönsson och Ann Blom-
berg deltog.
”Rutschkanan har en enastående
färg och form” skriver Jockum Klenell
i texten till Liljevalchsutställningen.
Upphovsmannen till kanan blev först
mycket förvånad när invånare i Höganäs
berättade att det stått i tidningen Hallå
Höganäs att den hamnat på Liljevalchs.
– Jag tyckte det var konstigt att mitt
namn inte fanns med någonstans. Men
jag förstod snart att det inte var avsikt-
ligt och känner mig ändå hedrad, säger
skulptören och målaren Lone Larsen.
Hon ser det som positivt att även den som
inte känner till rutschkanans bakgrund
kan uppskatta dess estetiska kvaliteter.
– Många höganäsbor vet ju att det är
jag som ligger bakom trots att det inte
finns någon plakett på rutschkanan. När
jag var liten på 60-talet fanns det en röd
rutschkana vars siluett ett par månader
om året bröt av strandlinjen mot Öresund
och Danmark. Den blev en symbol för oss
barn. När rutschkanan kom ut i maj be-
tydde det att det var sommar och vi fick
bada, när den togs ner var det höst.
Att även rutschkanan från 1998 är en
del i ett tidsmässigt mönster av återkom-
mande och försvinnande är högst påtag-
ligt för Lone Larsen även rent praktiskt.
Regelbundet har hon fått förfrågningar
från köparen Höganäs kommun när ver-
ket måste flyttas eller repareras till följd
av väder och vind. Tid är också ett tema
hon fortsatt att arbeta med i sin konst.
Just nu håller hon på att sätta samman en
utställning kallad
Erinringar
som handlar
om hur man glömmer bort och rutschka-
nan finns givetvis med på ett hörn.
För Jockum Klenell innebär antag-
ningen till Liljevalchs att hans konst för
första gången ställs ut i Sverige. Samti-
digt har han flera andra projekt på gång:
en fotoutställning tillsammans med en
spanjorska som driver en modeagentur,
ett samarbete med en italiensk konstnär
som byggt en gigantisk camera obscura
och vid sidan om detta är han på gång
att starta ett eget galleri i Antwerpen.
Han har också allvarliga planer på att
flytta till Sverige och Kullabygden.
– Som yngre tillbringade jag flera
somrar i Mölle tack vare en kompis som
hade sin mormor och morfar där. Jag
jobbade även en sommar på Grand Ho-
tel. Nu bor min storebror och hans familj
i Viken och jag har insett att förskolor i
Sverige är något helt annat än i Belgien,
säger Jockum Klenell.
–Johanna Nihlén
12
foto: Kristina Olsson
foto:
Wouter Struyf
