i ses en ljummen augustiefter-
middag på Kullaberg. Magnus
Friberg kommer körande i sin
mjukt gröna, Pastel Green, Land Rover med hun-
darna Sigge och Jago av rasen Kleiner Münsterländer.
Kullalivs fotograf Lars Owesson knäpper några
bilder och vi beundrar skicket på vagnen, det är en
skönt loj stämning, som upplagt för glada skratt,
bilnjutning och en spännande berättelse.
– Renoveringen av Floyd har varit en berikande
upplevelse. När man renoverar en gammal bil och
kanske speciellt en gammal Land Rover så kommer
man in i en global gemenskap, säger Magnus och
berättar att han under renoveringen kunde sända ut
en frågeställning sent en kväll och under natten få
svar på frågan från olika världsdelar i olika tidszoner.
Han berättar att det finns en enorm vänlighet och
hjälpsamhet bland ägare av äldre Land Rovers.
Men hur väcks intresset för något somman aldrig
tidigare funderat på, hur kan man helt plötsligt bli
intresserad av Lucas elsystem, urgammal mekanik
och tumgängor?
För att försöka förstå denna ganska ovanliga
resa är vi tvungna att veva tillbaks filmen några år
i tiden. Då var Magnus Fribergs tid fylld av familj,
vänner, jobb och fritidsintresset jakt. Han hade inte
en minsta tanke på en veteranbil och ännu mindre
på att renovera en – fram till tidpunkten då Magnus
sålde sin del av IT-företaget och belönade sig själv
med en jaktresa till Namibia.
– På stället där vi jagade var det enorma ytor. Vi
kunde köra många mil för att komma till en plats
där vi lämnade bilen för att smyga ut på jakt. Även
om det fanns flera nya fina terrängbilar så valde vår
jaktguide alltid en gammal Land Rover. Han menade
på att de var outslitliga och alltid gick att laga längst
en dammig grusväg någonstans i bushen, ”a trusted
friend”, som han utryckte det.
Väl hemma i Sverige förstod Magnus ganska snart
att han insjuknat i den smittsamma Land Rover-fe-
bern. Men det skulle dröja ytterligare några år innan
han i augusti 2015 fann sin Land Rover.
V
91