32 ARBETSTERAPIFORUM BPSD-registret – beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom Syftet är främst att öka välbefinnandet och livskvaliteten för personer med demenssjukdom genom att minska beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD), men också att kvalitetssäkra vården. k Arbetssättet skapar en tydligare struktur i vardagen, där omvårdnadspersonalen arbetar med individanpassade åtgärder och strategier för bemötande för att minska och att förhindra BPSD. k Det multiprofessionella teamet runt personen observerar, analyserar, åtgärdar och utvärderar tillsammans hens mående samt insatta vårdåtgärder. Genom att kontinuerligt upprepa processen skapas mätbara värden som kan ligga till grund för förbättringsarbete. k Registret bidrar även till forskning och utveckling av vården och omsorgen för personer med demenssjukdom. Källa: bpsd.se – Här i Timrå fick jag möjlighet att läsa till Silviaarbetsterapeut, vilket jag är oerhört tacksam över. Alzheimerfonden stod för hälften av kostnaden och arbetsgivaren för resten. Efter magistern kände jag och en kurskamrat att det vore givande att läsa vidare till specialist, så vi sökte tillsammans och peppade varandra. Vi hade ångan uppe och det passade i tid. Hon konstaterar att specialistutbildningen ger en extra tyngd i jobbet. – I mitt härliga och viktiga, men spretiga, arbete vill jag hålla fast vid det arbetsterapeutiska. Jag vill sprida kunskap om arbetsterapi och vad arbetsterapeuter kan göra så att vår kompetens verkligen används ute i verksamheterna. Och visa att vi inte är bara hjälpmedelsleverantörer, som jag tyvärr upplever att många ser oss som. I rollen som demenssamordnare är hon bekymrad över glappet mellan region och kommun. Tyvärr träffar inte alla som får en demensdiagnos en arbetsterapeut i tid, utan det kan dröja tills de behöver kommunens stöd – och då kan det vara för sent att introducera kognitiva hjälpmedel som verkligen skulle kunnat göra skillnad i personens vardag. – Både arbetsterapeuter i kommunen, primärvården och slutenvården får förskriva kognitiva hjälpmedel, men avtalet efter kommunaliseringen tolkas olika. Det måste tydliggöras vem som gör vad. Enligt de nationella riktlinjerna bör man erbjudas kognitiva hjälpmedel och det ska även erbjudas en funktions- och aktivitetsbedömning i demensutredningen. Vi arbetsterapeuter ska vara en naturlig del i ett tidigt skede, men så ser det inte ut i närområdet. Personerna kommer i kläm, det gör ont i hjärtat. Jag möter många som inte hört talas om arbetsterapi eller fått träffa någon. I det här sammanhanget understryker Sandra Sjödin vikten av att göra hembesök och se personen i sin vanliga miljö. Och kanske dricka den där koppen kaffe. Det går inte att komma med hjälpmedel det första man gör, det måste få ta tid ochman behöver bygga relationer. – Jag har haft kontakt med arbetsterapeuter i andra delar av landet där det fungerar helt annorlunda och primärvården är närvarande i demensförloppet på ett helt annat sätt. Det gör mig ledsen att det är så olika beroende på var man bor. Hon kan inte nog understryka vikten av att komma in i ett tidigt skede – att det gör enorm skillnad för personen med demens och hens anhöriga. Personen ges möjlighet att på ett bättre sätt äga sin sjukdom och man kan planera och resonera kring resurser, svårigheter och lösningar. Under åren har Sandras tjänst förändrats, men grunden är råd, stöd, handledning och utbildning till personer med demenssjukdom, anhöriga och inte minst personal inomhemtjänsten och på kommunens särskilda boenden. En kort biltur från Sandras kontor på Anhörigcenter i centrala Timrå ligger äldreboendet Tallnäs. Där har Sandra ett nära samarbete med undersköterskan CarolaWinsa. De har bland annat deltagit i en tvärprofessionell grupp för att planera ett nytt boende. Gruppen diskuterade utformning av enheter, ”Jag möter många som inte hört talas om arbetsterapi eller fått träffa någon.” SANDRA SJÖDIN
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=