16 TEMA: KROPP & SJÄL Teamarbetet på akuten fungerade också väldigt bra, men samtidigt fanns en stigmatiserande syn på patienterna hos en del av personalen. Det kunde Elisabeth inte ställa upp på. – Jag tror att hälften av personalen ”drog ner visiret” efter ett tag och inte riktigt orkade. Hon tyckte om akuten, men upplevde att vården krockade med hennes arbetsterapeutiska synsätt och valde att sluta. Erfarenheterna därifrån bär hon med sig och har fortfarande nytta av. Inte minst när hon föreläser för vårdpersonal – de förstår att hon vet hur tungt det kan vara att jobba inom akutpsykiatrin. Elisabeth Argentzell tycker att arbetsterapeuter har en otroligt viktig roll att spela i hela psykiatrin, såväl i öppen- och slutenvård som i socialpsykiatrin. Men även i första linjen i primärvården. Inte minst med tanke på att återhämtningsinriktat arbete nu vinner mark i Sverige. – Arbetsterapeuter jobbar per definition återhämtningsinriktat redan. Hon förklarar att referensramen CHIME, som visualiserar kärnan i återhämtning, väl stämmer överens med arbetsterapeutiska modeller och teorier. Det är en akronym av fem nyckelbegrepp: tillhörighet (connectedness), hopp och optimism (hope and optimism), identitet (identity), mening i livet/mening och syfte (meaning) och empowerment. – Men vi är fortfarande i ett medicinskt paradigm och där behöver man profilera sig, tyvärr. Jag tror att man behöver vara tydlig med sin viktiga roll som arbetsterapeut och professionens referensramar – snarare än att exempelvis känna att man behöver gå över och bli kbt-terapeut. Därför ser hon ett behov av en begreppsapparat och verktyg som gör att arbetsterapeuter kan synliggöra hur professionens insatser bidrar till återhämtning. Elisabeth minns när hon pratade för personal inom slutenvården kring möjligheterna att få patienter aktiva och uppleva mening under sin tid som inlagda. – Jag lyfte förändringsarbete och meningsfullhet utifrån forskningshåll och försökte att inte trycka in detta med att ha en arbetsterapeut, även om det så klart var det jag tänkte. Efter Elisabeth föreläste en kvinna om sin tid som inlagd. – Hon pratade i princip bara om arbetsterapi och jag tänkte att nu tror de att jag sagt till henne att säga detta. Kvinnan berättade bland annat att hon hade fått möjlighet till kreativ aktivitet och gjort en skål på arbetsterapin. När julen kom, och hon var ekonomiskt barskrapad, gav hon den till sin svärmor. När svärmor sedan ställde skålen i vitrinskåpet växte självkänslan och stoltheten – från att vara ingenting till någon som skapat ett vackert och uppskattat föremål. – Den typen av berättelser är fantastiska. Men det är inget som står i journalen och det är inget du kan mäta. Det är inget som man rakt av kan säga är evidensbaserat, att göra en skål och måla den. Men för denna kvinna var detta, och den fina kontakten med arbetsterapeuten, en viktig del av hennes återhämtning. Hon konstaterar att det är en utmaning att definiera återhämtning eftersom det är en personlig resa och upplevelse. En aktivitet som är återhämtande för en person kan vara raka motsatsen för en annan. I sin forskning har Elisabeth Argentzell generellt ett tydligt återhämtningsperspektiv. Tillsammans med senior professor Mona Eklund har hon exempelvis utvecklat gruppinterventionen Vardag i Balans som bland annat bygger på återhämtning och aktivitetsbalans. I den finns även ett inslag av att arbeta med sensorisk bearbetning. Det är ett område som väckt allt större intresse de senaste åren, framför allt internationellt. Sensoriska svårigheter är vanligt hos personer med psykisk ohälsa och kan sätta käppar i hjulet för ett fungerande vardagsliv. Det kan handla om allt från att vissa dofter triggar traumatiska minnen till att för många syn- och ljudintryck gör det svårt att koncentrera sig. Internationell forskning visar bland annat att sensoriska rum inom slutenvården tydligt minskar behovet av tvångsåtgärder. I rummen kan det exempelvis finnas en säng, tyngdtäcken, en skärm där du kan titta på havet eller skogen, du kan lukta på lavendel och andra lugnande dofter, dimma ljuset och så vidare. Elisabeth Argentzell har länge velat studera sensoriska rum i en svensk kontext, men när det inte gått att få till, på grund av brist på rum och personal inom akuten, har hon i stället valt att undersöka hur sensorisk modulering kan användas i den psykiatriska öppenvården. I projektet Coping genom sensorisk modulering har hennes forskargrupp vid Lunds universitet, tillElisabeth Argentzell Gör: Arbetsterapeut och docent, verksam i forskargruppen ”Psykisk hälsa, aktivitet och delaktighet” vid Lunds universitet. Aktuell med: Fortefinansierade RCT- studien Coping genom sensorisk modulering – ett elvaveckors manualbaserat program.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=