17 sammans med den nyzeeländske forskaren Daniel Sutton och i samråd med en nationell brukarorganisation, utvecklat gruppinterventionen Sensory Awareness Program, SAP. Det är ett 11-veckors manualbaserat psykoedukativt program – med fokus på självreglering av ångest, med sensoriska strategier. Programmet har sitt ursprung i en amerikansk modell. Just nu utvärderar forskarna SAP i en stor RCT och det ser väldigt lovande ut. Gruppledarna som hållit interventionen är otroligt positiva och även bland patienterna pratas det väl om SAP. Elisabeth Argentzell tror att en förklaring kan vara att det finns ett stort uppdämt behov av komplement till beroendeframkallande läkemedel och samtalsterapi. – I SAP:en är det mycket body-up. Då tänker vi så här: Vad händer med din kropp när du blir rädd eller får ångest? Jo, jag blir kall om fötterna, får ont i magen. Okej, då tar du på dig tjocka strumpor, och äter ordentligt så håller du dig riktigt varm. Då lurar vi kroppen att det är lugnt och då säger kroppen till huvudet att det är lugnt, det är ingen fara. Eller så får du en kram, eller någon tittar dig i ögonen riktigt ordentligt. Hon konstaterar att det finns flera saker som är nedärvt lugnande och att många saker som upplevs lugnande för vuxna är sådant vi gör naturligt med små barn. Vi vyssjar, vaggar, kramar, erbjuder snuttefiltar och gosedjur, läser samma sagor om och om igen, sätter på musik … Mjölk- och vaniljsmak är också lugnande, även choklad. Så det är nog ingen slump om vi skopar upp en skål med glass och sveper in oss i en filt när vi känner oss lite nere. – Ja, vi självmodulerar hela tiden i vår vardag, både med lugnande och väckande strategier, för att vara lugna och alerta och kunna fungera. När folk blir medvetna om det och vad de gör, kan de också både förstå och stärka sina moduleringstekniker, samt lägga till nya. Naturliga ljud och material har också visat sig fungera väl för sensorisk modulering. – Ljudet av vatten handlar om överlevnadsvågskvalp. Det finns vatten, det finns liv – jag kommer att överleva. Eller att höra hur vinden blåser i trädkronorna. Elisabeth Argentzell konstaterar att sensorisk modulering och djur- och naturbaserad rehabilitering dockar i varandra. Många av insatserna har tydliga sensoriska inslag i kombination med fokus på aktivitet. Avslutningsvis ser hon ett behov av att låta aktiviteter och görande ta större plats för att minska den ökade psykiska ohälsan, inte minst hos unga. – Just nu utbildar vi väldigt mycket i hur det känns att ha ångest. Men vad gör vi sen? Man ska prata om hur man mår och så kan man få medicin. Här tror jag jättemycket på body-up, att kroppen får vara med. Hon fortsätter: – Man behöver komma ut och bli engagerad. Göra saker. Hamna i flow, glömma tid och rum. Det handlar inte bara om att förstå hur ångest känns, utan även om hur det känns i kroppen att ha rutiner och vanor. Att du får bygga en aktivitetsidentitet. ¶ ”Då lurar vi kroppen att det är lugnt och då säger kroppen till huvudet att det är lugnt, det är ingen fara.” Mer forskning av Elisabeth Argentzell k Leder ett delprojekt inom projektet User Involve, som handlar om att studera peer support i svensk kontext. k Studerar hur det är att åldras med psykisk ohälsa. k Studerar hälsoeffekterna av natur- och hästunderstödd rehab (se Arbetsterapeuten 4/2021) via projektet Personlig återhämtning, återgång till arbete och aktivitetsengagemang för personer med stressrelaterad sjukdom. Där visar den första delstudien lovande resultat. k Har utvecklat interventionen Vardag i Balans tillsammans med senior professor Mona Eklund.
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=