18 TEMA: KROPP & SJÄL kk Väntrummet har förvandlats och kvällsljuset silar ner genom takfönstren och lyser upp scenens svarta fond. Ett fyrtiotal personer, patienter, anhöriga och personal, har slagit sig ner i soffor och på stolar på psykosmottagningen i Helsingborg. Det finns en förväntan och ett lugn både på scenen och bland publiken. Fem gitarrer blänker mot den mörka bakgrunden. Utanför fönstren lägger sig mörkret i Pålsjö skog, men jagas iväg av glädjen som tar plats på scenen i föreställningen Pålsjö Lajv. Johan Bergendahl greppar micken och nu är det Jimi Hendrix som med djup röst tar plats på scenen med Little Wing. Beatrice Sandell välkomnar publiken. Förutom att hon är arbetsterapeut har hon en gedigen musikutbildning och frilansar som jazzsångerska. Hon berättar om de sex månadernas arbete när musikgruppen träffats varje vecka. Sju patienter på psykosmottagningen har alla bidragit med sin kreativitet och jobbat med texter, taktarter, tema och genre. Beatrice har lett gruppen tillsammans med Tobias Blid Nilsson som är peer support. – Den här fantastiska gruppen har också spelat in sång och musik med hjälp av Robert, säger hon och vänder sig mot musikcoachen Robert som står lite vid sidan av scenen. Beatrice presenterar nästa nummer, frågar efter namn och vad var och en ska framträda med. Och det drar igång i högt tempo under jubel och handklappningar från publiken. Dikter varvas med musik, sologitarr och rap. Ahmad Abu Hawash välkomnas fram och rappar till sin egen låt Vilse ibland under taktfast support från publiken. Föreställningen är ljus, men ger också en inblick i vad en psykossjukdom kan handla om med personliga texter. – Du är duktig på ord, säger Beatrice och vänder sig till Ulrike Österbye som står i tur att ta plats på scenen. Ulrike berättar att för henne är skrivandet en bearbetning av svåra känslor. Hon sträcker på ryggen, tar ett steg fram och läser sin egen dikt När gudarna faller. – Jag landade på just denna strand, trött och slagen log jag åt dig för första gången, hade inget att sakna, hade inget att älska … En gemensamt komponerad låt Livets harmoni avslutar föreställningen och applåderna pågår länge samtidigt som gula rosor delas ut till alla i gruppen. Proffsigt från början till slut och en föreställning som rör och berör. Robert är fylld av känslor. Som harmonimaster har han stöttat med studioteknisk utrustning och inspelningar, och som tidigare patient på psykosmottagningen har han själv haft stor hjälp av musiken i sin återhämtning. – Det viktigaste för mig är att se deltagarnas glädje och livsgnista. Musik gör mycket med människor. En av deltagarna sa att den är en räddare i nöden. Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted Gitarriff hörs svagt, sedan starkare. Det är något på gång på psykosmottagningen i Helsingborg. De får ny kraft genom musiken
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=