25 De sociala plattformarna är en del av våra liv och påverkar vår vardag. Om detta råder ingen tvekan. Lena-Karin Erlandsson tycker det är viktigt att man som arbetsterapeut har en förståelse för att många aktiviteter i dag utförs i samspel med sociala medier. – Sociala medier finns med som ett inslag i många av de aktiviteter vi gör, som att ta selfies under träning, redigera bilderna, uppdatera Instagramkontot och se hur många likes man får. I sin forskning har hon bland annat visat att kvinnor som blev störda och avbrutna i sina huvudaktiviteter hade högre risk att drabbas av ohälsa och lägre livskvalitet. Lena-Karin Erlandsson har även varit delaktig i att ta fram gruppbehandlingsprogrammet ReDo. Hon säger att aktiviteter, oavsett om det handlar om de dolda som vi gör på ”autopilot” eller huvudaktiviteter, påverkas av hur och på vilket sätt vi använder sociala medier. Vilken konsekvens det får beror på hur medveten man är om vad och hur man gör i sin vardag. – De dolda aktiviteterna kan vara utrymmen där man kan uppdatera sig i det sociala medieflödet utan att det innebär avbrott, exempelvis när man sitter på bussen till jobbet. Hon tror att sociala medier kan göra att man tappar fokus och det påverkar aktivitetsutförandet. Det finns en risk för att det kan störa flödet av dolda aktiviteter. I förlängningen kan behovet av att vara uppdaterad på sociala medier övergå till att dominera vardagen – och att synas och agera i flödet vara det som är och blir huvudaktiviteten. Det i sin tur innebär att det finns mindre, eller inget, utrymme för andra huvudaktiviteter. Lena-Karin Erlandsson betonar att hur man skattar sin hälsa och upplever sin aktivitetsbalans är subjektivt. I dag är sociala medier vanligt bland unga, och om det blir ett problem handlar det om att diskutera och i dialog guida personer att få syn på hur sociala medier används. – Som arbetsterapeut måste man leta, och exempelvis i en genomgång av en aktivitetsdagbok fråga – hur och på vilket sätt sociala medier används. Då kan personen bli medveten om de där timmarna av scrollande på sociala medier som bara försvunnit. Enligt henne finns det en problematik med delaktigheten i sociala medier eftersom effekten av det man gör till stor del värderas genom de reaktioner man får från andra. – Om något blev bra kan inte uppskattas förrän man får återkoppling från följare. När vardagens huvudaktivitet är att synas och uppdatera sig själv i olika mediala sammanhang riskerar man även att förlora möjligheten att uppleva det man faktiskt gör, oavsett om det är en huvud- eller dold syssla, betonar hon. Det viktiga tror jag är att vara medveten om att det kan bli ett slags filter mellan mig och mitt görande. Kandidatuppsatsen (se artikel på föregående uppslag) lyfter också fram positiva delar med sociala medier och Lena-Karin Erlandsson instämmer. Det finns användare av sociala medier i alla åldersgrupper. – Sociala medier ger också möjlighet till exempel för många med funktionshinder att agera i en social kontext som de annars står utanför. Använder du själv sociala medier? – Jag är en passiv åskådare. Jag har ett Facebook-konto men lägger aldrig ut någonting där eller på Instagram, det handlar om att jag inte vill synas i dessa sammanhang. Sån är jag. Anki Wenster ”Sociala medier är ett samhällsfenomen. Det är roligt att det tas upp i en kandidatuppsats,” säger Lena-Karin Erlandsson, professor i arbetsterapi och akademichef för Hälsa och Välfärd vid Högskolan i Halmstad. Lena-Karin Erlandsson är själv en ”passiv åskådare” på sociala medier, men en och annan selfie blir det. Så formar sociala medier vardagens aktiviteter
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=