29 Vissa saker tar bara lite längre tid. Men Liv har alltid varit mycket ”kan själv”, och lärt sig knyta skor och hoppa hopprep på sitt eget sätt. Sin aktiva livsstil och kanske lite attityd har hon fått hemifrån. Liv har tävlingssimmat och hon paddlar, springer och klättrar. – Jag har alltid hållit på. Och framför allt med saker som är ”för svåra” med bara en arm. Klätterverket i Sickla är hennes hemmavägg. Hon kalkar sin vänstra hand och högra klätterhandske. Det finns inga riktiga klätterproteser för henne. Skyddshandsken har hon utvecklat tillsammans med sin ortopedtekniker. Hon böjer nacken och tittar upp för klätterleden, som är döpt efter henne: ”Liv and learn” (precis bredvid ”Liv on the edge”). Ben och bål är viktigare än armarna i klättring. Att bara dra sig uppåt väggarna håller inte – man måste pressa upp sig med benen. Armarna används för att stabilisera sig och hänga kvar när man förflyttar benen. Perfekt om man råkar sakna en arm. – I början gör ju många misstaget att bara dra sig upp, något som jag aldrig kunnat göra, därmed har min klätterteknik tvingats vara bättre än de flesta från första början. Liv tar sig uppåt. Metodiskt. Stannar och skakar musklerna i sin vänsterarm, ler mot fotografen. Kommer högt, men tappar greppet och hänger dinglande kvar i repet. Efteråt, mumsande på en kokosboll på kafét, krämar Liv in stumpen. Den är lite röd och tilltufsad. Innan hon drar på sig legohanden vickar hon på benet i sin underarm och håller fram stumpen. Jag knyter näven och ger henne en fistbump. Så jävla cool. ¶ Fjärde plats i NM Liv Wikman Gandré ställde upp i sin första tävling i slutet av november. – Det var roligare och gick bättre än jag trodde, säger hon om fjärdeplatsen i nordiska mästerskapen i ledklättring. Sverige deltog med ett trettiotal klättrare i NM, men Liv var den enda svenska paraklättraren på plats. Paraklättrarna är indelade i tre klasser: övre extremitet, nedre extremitet och synskada. – Det var så bra stämning där, alla hejade och pushade varandra – trots att vi tävlade. Det är ovanligt att Liv får klättra på en bana, led, som är specifikt byggd för paraklättrare. Leden i Köpenhamn var svår och utmanande, men på ett anpassat sätt. – Det går att kolla hur de andra klättrar, men de jag tävlade emot saknade sin andra arm – så mig hjälpte det inte. Vann gjorde norske Isak Ripman, som tidigare i år också tog hem världsmästerskapen. Men Liv har fått mersmak. Paralympics nästa? – Ja kanske faktiskt. Jag vill definitivt fortsätta att utmana mina gränser. Men det viktiga är: ”ha roligt – våga – andas”. Se Liv klättra under nordiska mästerskapen: bit.ly/NM-Liv
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=