116 / 124
som sitter på marken med en stekpanna på axeln
och argumenterar med ena pekfingret.
En ”gåramålning” från 1920-talet har nyligen
kommit i vår ägo, och där framgår hur gården
mot vinkelbyggnaden tedde sig, sedd från Skåne
gränd. Det är en idyll med prydnadsstaket, blom
mor, ljugarbänk och syrenträd.
Fastigheten blev vår 1977,
sedan tandläkare
Bobbie Beckman köpt den av sterbhuset efter Karl
och Irma Brytz och ägt den i bara tre månader.
Han ville flytta sin praktik i Simrishamn till Viken
– från Kristianstads till Malmöhus län alltså – men
fick inte etableringstillstånd här. Då ansåg han
det ekonomiskt att sälja fastigheten, innan han
nödgades betala lagfartsavgift. Hur denne reslige
tandläkare, en decimeter längre än jag och mätan
de två meter i strumplästen, skulle kunnat arbeta
i huset, vars takbjälkar då befann sig 180 cm över
golvet, är svårt att förstå. Men har man fått mycket
stryk i huvudsvålen, böjer man sig förstås. Jag är
emellertid inte tillräckligt stryktålig, och för
modligen hade Bobby gjort som vi - vi lät sänka
golvet och höja taket vid den förändring, som
interiören genomgick 1977-78. Samtidigt byttes
den gröna Göinge-panel, som skomakare Brytz
klätt huset med 1894 för att slippa frysa i hörn
rummet mot Skånegränd, där han tvingades sitta
still och halvsula Vikenbornas skor. Fyllningen
mellan korsvirket bestod till större delen bara av
”klete” och ett tunt lager puts. Detta var inte fint
nog, sedan man börjat fylla med tegelsten. När
den gamla panelen revs, kom den gamla putsen
fram, och den hade dekorerats, så att det såg ut
som tegelsten. Putsen var nämligen rödfärgad och
hade förfinats med vita låtsas-fogar, så att det såg
ståndsmässigt ut.
På murstockens putsade sida mot trappan till
övervåningen hade man ristat in ett kors. Det
skulle förmodligen ge Hin hole en tankeställare,
så att han avhöll sig från att gå uppför trappan.
Det är väl samma skrock som vi känner från olika
sägner, bl.a. om ”Ljungby horn och pipa”, där
riddaren undgick förföljande troll genom att rida
vinkelrätt över plogfåror, så att en mängd kors
bildades.
Två ytterdörrar mot gårdssidan väckte intresse.
De var av valnöt och hade troligen suttit på ett
fartyg, som blivit upphugget i Vikens hamn, där
slakt av skepp förr var vanligt. Köksdörren var
tyvärr upprutten och måste kastas, medan dörren
till vinkellängan var i bättre skick. Då den hade
luftning tack vare ett spjälverk såsom brukades till
vissa kajutor, har den tätats och fått sitta kvar.
En ektimra som angav husets byggnadsår till
1780 hade hittats vid tidigare byggjustering, men
116