118 / 124
118
när byggnadsarbetarna nu öppnade
förbindelse mellan bostadslänga och
ekonomidel, upptäcktes i korsvirket en
timra med årtalet 1775 prydligt inhugget.
Tydligen hade längorna uppförts med
fem års mellanrum.
I det nyköpta huset fann vi en char
mig schablon av papp. Utklippta var
några skeppssilhuetter i rad efter varan
dra. Den hade förstås använts för att måla
en bård upptill på väggarna. Jag lät den
ligga i huset under bygget. Det skulle jag
inte ha gjort, för landsantikvarien från
Kulturen i Lund dök upp och tog, enligt
byggnadsarbetarna, den med sig. Så den
är vårt bidrag till samlingarna i Lund.
Lite museal var också den murgröna
som täckte gårdslängan och fortsatte upp
på taket och lite ned över nocken. För
att rädda murgrönan tvingades vi byta
fönster inifrån, och fasaden blev riktigt
charmig, när vi hade tuktat grönskan
till öppna rundlar framför fönstren. Men
den skönheten fick vika, då murgrönans
rankor trängde in i sängkammaren mel
lan fönsterfodringens girning. Därmed
beseglade den sitt eget öde.
Husets historia har också komplet
terats med vittnesmål av lokala kännare
som i sin tur hämtat berättelser från äldre
generationer. Vår sängkammare gick
under åren kring 1870 under namnet
Göinge-salen. Där hade dåvarande ägare
Per Olsson passat på att tjäna en slant
genom att anordna dans. Den vände sig
till de göingar, som skötte distributionen
av sill, som vid den tiden fångades i stor
skala i Öresund. I väntan på fullt lass
tvingades de övernatta och kunde förströ
sig med att dansa med Vikens flickor,
som säkerligen fann det spännande. Jag
kan i andanom se dragspelaren sitta och
spela i ett hörn, medan svartsjukedränkta
råsopar delades ut på gården utanför.
Ett sammanträffande inträffade då jag
gjorde en intervju i annat ärende med
förre borgmästaren K E Falk i Helsing
borg, som råkade berätta att han och
hans maka sommartid hade hyrt huset
som jag nyss hade köpt och lät renovera.
Då hade skomakarfamiljen som bodde
där flyttat upp på vinden, dit korset i
murstocken skulle hindra obehagliga
besök. Och badboden borgmästaren
låtit bygga fick under resten av året stå
parkerad i trädgården för att i juni köras
till stranden med häst och vagn.
Och en besökare till oss berättade att
hon under krigsåren fått följa med sin
far i buss från Helsingborg till Viken och
vårt hus vid Skepparegatan, där en skylt
på utsidan vid den tiden angav ”Ombud
för kemtvätt”. Fadern medförde resväska,
men den fylldes inte med tvätt utan med
några kilo fläsk. Förklaringen var att
slaktaren i grannhuset på kvällen bar sina
varor över gränden och i doldom via tvätt
ombudet distribuerade ransonerade varor.
Men allt som berättats är inte kor
rekt. Som att finansminister Thorsson
under sin tid som skomakargesäll skulle
ha arbetat och bott i det utrymme som
nu är vår tvättstuga. Inget i boken om
honom gav belägg för det. För säkerhets
skull åkte jag till Lund och Landsarkivet.
Inte heller där tydde några handlingar på
att Thorsson, finansminister i Brantings
samtliga regeringar och utsedd till stats
minister alldeles innan han avled, skulle
på bott på Skepparegatan 32 i Viken. Men
huset är väl så fängslande i alla fall.